Efter en diskussion med Pontus Schultz hösten 2000 bad han mig att skriva en krönika på temat
Napster och Folket vs Milosevic och Skivbolagen för tidningen Vision. Hittade manuset häromdagen och tänkte det vore kul att återpublicera dessa tankar, dels som en symbol för var världen stod just då, men också för att man alldeles för sällan värderar sina egna analyser eller tankar i efterhand. Så här skrev jag i alla fall då:
"Napster dödar dinosaurier – oavsett om man förlorar i rätten
Skivbolagsjättarna darrar. Musikfantaster jorden runt har med en lavinartad hastighet tagit till sig Napster – den Internettjänst där man kan få tillgång till den musik alla andra Napstermedlemmar har på sina hårddiskar. All världens musik kan nu utan kostnad nås via Internet.
Skivbolagen lade redan tidigare mycket stora resurser på att utveckla kopieringsskydd och olika typer av kryptering. Motivet har varit att man vill värna upphovsrätten och att artister får sin rättmätiga ersättning. Napster som företeelse har betraktats som det kanske största hotet hittills och motarbetas därför med samma argument.
Många anser därför att den rättegång som nu pågår mot Napster kommer att ha en avgörande betydelse för framtidens musikbransch.
Rättegången är förvisso intressant, men oavsett utfall kan den bara marginellt påverka hastigheten i den förändringsprocess som kommer leda till att musik blir gratis. Ett antal faktorer samverkar i denna utveckling:
1. Digitaliseringen av information gör det möjligt att kopiera musik med minimal arbetsinsats och utan kvalitetsförsämringar.
2. Globala nätverk sammansluter allt mer kraftfulla multimedia-utrustade datorer och möjliggör överföring av den digitaliserade informationen.
3. Konsumentanarki – eller skall vi kalla det demokrati? – gör att existerande strukturer ifrågasätts och utmanas.
Resultatet är att världens musikälskare förra månaden med hjälp av Napster laddade ner
1 400 000 000 musikstycken. Gratis. Stängs Napster, så tar någon annan tjänst över ledartröjan. Skapas det ett nytt kopieringskydd, så knäcks det någonstans i världen inom kort tid. Och den kunskapen finns sedan omedelbart globalt tillgänglig via Internet.
Den stora frågan blir då hur skall skivbolagen och artister kunna tjäna pengar om musik blir gratis? Svaret är att det handlar om hur skivbolag och artister definierar vad de säljer.
Tror de att de säljer en produkt, så är receptet kopieringsskydd för att kunna fortsätta skapa format där de kan försöka övertyga konsumenten om att köpa musik i form av exempelvis en singel, LP, CD eller MD (och helst en kopia i varje format).
Tror skivbolagen att det är en tjänst eller idé de säljer, så är angreppssättet ett helt annat. Då inser de att vad gäller idéer så är berömmelse nyckeln till framgång. Och de inser också att hinder för att distribuera en idé eller låt minskar möjligheten att skapa berömmelse och motverkar skivbolagets och artistens intressen.
Att se musik som en tjänst, leder till att musikindustrin kommer ifrågasätta både sin nuvarande intäktsmodell och sin marknadsföring. Istället för att fokusera på sälja en massduplicerad version av en inspelning, skulle musik och artisteri kunna komma att säljas som en tjänst, tex. i form av tv-inspelningar, som prenumerationer på löpande information och låtmaterial eller som konserter. Att en låt via Napster sprids över hela världen med expressfart kommer då inte ses som ett upphovsrättsligt problem, utan som en fantastisk marknadsföringsmöjlighet.
Andra branscher har sett motsvarande radikala förändringar på grund av Internetutvecklingen. När mäklarfirman Charles Schwab för ett par år sedan beslutade sig för att acceptera den nya dramatiskt förändrade prisbilden som aktiehandel via Internet krävde, riskerade företaget att inom nio månader vara i konkurs – om inte prisreduktionen kompenserades av volym-ökningen. Schwab står idag starkare än någonsin.
Vinnarna vid paradigmskiften är sällan den etablerade marknadsledaren som defensivt försöker försvara sin affärsmodell, gärna med lagens hjälp. Detta gäller också i musikindustrin.
Napster har varit katalysatorn för en utveckling där makten inom musikindustrin har förflyttats från skivbolagen till världens musikälskande konsumenter. För mig och många andra konsumenter har denna tillgång till ett globalt arkiv med all världens musik givit anledning till en oerhörd glädje.
Det är dock inte nödvändigtvis så att dagens skivbolag kommer att försvinna på grund av denna utveckling. Vi vet ju att med kassettbanden så dog inte skivan och trots kabelkanaler i överflöd har marknaden för uthyrning av videofilm fortsatt öka.
Däremot kommer de skivbolag som fokuserar på sitt traditionellt starka distributionsnätverk, betydande marknadsresurser och legala processer för att skydda spridandet av musik via Internet, inte att höra till vinnarna. Att driva legala processer där man har mer än 80 procent av befolkningen mot sig är sällan fruktsamt.
Det är lockande att göra jämförelsen med en regim för en stat, där regimen har två handlingsalternativ efter det att världen förändrats och folket bestämt sig för att de vill se förnyelse. Den ena vägen är lösa upp parlamentet, kalla in specialtrupperna och låsa in sig i presidentpalatset. Den andra vägen är att öppna dörrarna och försöka positionera sig som en positiv drivande kraft i den förändring som är oundviklig. Skivbolagen och Milosovic mot Napster och folket?
För artisten förändras också verkligheten, både positivt och negativt. Å ena sidan skapas en möjlighet att på ett friktionsfritt sätt distribuera musik till både en lokal och global publik. Å andra sidan riskerar musikindustrin att gå samma väg som TV och tidningsmediet där det är förmåga att skapa uppmärksamhet som betalar sig – hellre Metro än Svenska Dagbladet, hellre Jerry Springer än Mosaik.
Om det är önskvärt att musik blir gratis, att musikindustrin omstruktureras eller att skivbolagen kommer att driva fram artisteri som blir än mer av en ”freak show”, det kan jag ha mina egna åsikter om. Det verkligt intressanta i sammanhanget är dock det faktum som denna utveckling satt fingret på: det är fullständigt nödvändigt att vi omvärderar och omdefinierar vår inställning till upphovsrätten avseende all typ av digitaliserbar information, vare sig det rör sig om musik, böcker eller film.
Johan Siwers, November 2000
