Vad fungerar på webben och var bör man spendera sin vakna timmar med? Den enklaste och en av de bättre är fortfarande Jan Hugo-strategin, dvs kika på USA och kopiera.
Nielsen släppte häromdagen en intressant rapport, där man bl.a. listar de snabbast växande siterna senaste 12 månaderna i USA. Etta på denna lista var:
1. Photobucket
2. Myspace
3. Facebook
4. Memegen.net
5. Slate
Jag har inte kommit längre än att jag registrerat mig på Photobucket, verkar var en ganska trevlig rakt-på-sak fototjänst. Så där enkel och bra som man vill att den skall vara och som gör att portalernas motsvarighet trots sin räckvidd har svårt att konkurrera. Så de köper upp dem, entreprenörerna får en lock up, och gör sedan något nytt - eller samma sak - igen.
Noterar på en annan lista över största "properties" att IAC, huvudägare till bolaget jag jobbar för, nu gått om Amazon och är nummer 6 efter Microsoft, Yahoo, Time Warner, Google och Ebay. Prognos: Förbi Ebay inom 6 månader.
tisdag, december 27, 2005
tisdag, december 20, 2005
Förhastad slutsats från maggropen
Jag brukar inte surfa runt, det blir liksom inte tid över. I synnerhet internationella siter missar jag. Om nu inte Henrik Torstensson tipsar om något extra intressant på sin blogg. (Tack Henrik förresten för att du lägger all tid och energi på din blogg, vi är många som bara skulle verka hälften så smarta utan den).
Idag insåg jag vad jag missar. Jag sprang av en slump förbi cnn.com och wow, för den Internetintresserade är specialen om Internethistorien alldeles lysande.
Klicka i synnerhet på "Timeline: Internet History". Plötsligt inser jag vad man kan göra med webbpublicering om man har en tillräckligt stor marknad som kan vara med och finansiera. Och om det inte skapas något liknande för en lokal marknad som Sverige - detta är i alla fall inte den typiska Aftonbladet.se artikeln - talar det då i det lilla i riktning mot en allt snabbare konsolidering av mediebolag i ett internationellt perspektiv?
Idag insåg jag vad jag missar. Jag sprang av en slump förbi cnn.com och wow, för den Internetintresserade är specialen om Internethistorien alldeles lysande.
Klicka i synnerhet på "Timeline: Internet History". Plötsligt inser jag vad man kan göra med webbpublicering om man har en tillräckligt stor marknad som kan vara med och finansiera. Och om det inte skapas något liknande för en lokal marknad som Sverige - detta är i alla fall inte den typiska Aftonbladet.se artikeln - talar det då i det lilla i riktning mot en allt snabbare konsolidering av mediebolag i ett internationellt perspektiv?
måndag, december 05, 2005
Att ha missat Racet?
I september skrev jag här i min blog "...självklart händer det igen och snabbare än vad vi anar." med anledning av frågan om 1999 skulle komma igen. Sedan dess har jag reviderat detta uttalande: det skall vara "Nu händer det igen".
I alla fall om man skall tolka de signaler som tex Schibsteds äventyr i interaktiva media norden sänder. Kjell Aamodt och Co, som jag högaktar ur många aspekter, verkar ha letat upp några gamla hårddiskar från 1999. Birger Steen, Kristin Skogen-Lund och Klaus Nyengaard, ni borde kontrollera copy rights på era gamla power point slingor. Jag fick berättat av en vän i branschen att det på en kapitalmarknadsdag nyligen hade det ömsom gapats, ömsom småskrattats när Schibsted presenterat. Det Skandinaviska fortet (som Schibsted internt pratat om sedan säkert ett decennium) har blivit till ett globalt korståg med utgångspunkt i den strukturomvandling som sker inom medieindustrin, med Internet som katalysator.
Förra gången var jag själv stressad över situationen. Stressad av att missa Racet, dvs att alla andra skull hinna före. Som min gamle Schibsted Wonderboy till chef uttryckte sin oro:
"Bästefar, du jobbade ju med Internet 1999, så varför har vi inte någon egen ö i Karibien?"
Detta var den skrämmande bild han såg framför sig när han på ålderns höst såg sig sitta konverserandes med ett barnbarn i knäet. Vilka problem.
Den här gången är jag inte så oroad. Även om takten och slagkraften i förändringen denna gång är minst lika stor.
Jag tror mig ha insett att det kommer finnas utrymme för en mängd idéer och en mängd personer i den värld som växer fram i kölvattnet på "den andra internetvågen".
Tittar man sig runt i en normal svensk stad, eller än hellre en internationell storstad, så ser man att det finns ganska många roller där man kan hitta en funktion där man kan tjäna brödfödan. Jag kanske inte hoppas jag står i något gathörn och säljer grillad korv i framtidens digitala stad, kanske inte heller skulle jag se glädjen fullt ut att jobba inom de digitala polisiära myndigheterna, men att vara "ICA-handlare" på nätet kunde jag tänka mig. Att driva en fysisk ICA-butik har ju varit ett svårslaget sätt att skapa sig en trevlig ekonomisk plattform de senaste 20 åren.
Att ta ett etablerat koncept och göra det tillräckligt bra utifrån en viss situation & miljö - dock kanske inte bäst i världen - kommer säkerligen kunna ge en dräglig tillvaro.
Jag kan ha fel men om det är ett självbedrägeri så må så vara. Det är i alla fall roligare när utfallen är mer av trisslottkaraktär än nål-i-höstack. Låt mig skrapa några lotter och hålla förhoppningarna - och nöjet - uppe genom lite löpande småvinster, om jag sedan får sitta hos TV4 och skrapa storvinsten eller ej det är inte så viktigt.
Vi får hoppas att jag nu inte har fel och det visar sig att jag som pensionär promenerar med ett barnbarn för att plötsligt notera att det killen nere i gathörnet står och säljer är "Google korv".
I alla fall om man skall tolka de signaler som tex Schibsteds äventyr i interaktiva media norden sänder. Kjell Aamodt och Co, som jag högaktar ur många aspekter, verkar ha letat upp några gamla hårddiskar från 1999. Birger Steen, Kristin Skogen-Lund och Klaus Nyengaard, ni borde kontrollera copy rights på era gamla power point slingor. Jag fick berättat av en vän i branschen att det på en kapitalmarknadsdag nyligen hade det ömsom gapats, ömsom småskrattats när Schibsted presenterat. Det Skandinaviska fortet (som Schibsted internt pratat om sedan säkert ett decennium) har blivit till ett globalt korståg med utgångspunkt i den strukturomvandling som sker inom medieindustrin, med Internet som katalysator.
Förra gången var jag själv stressad över situationen. Stressad av att missa Racet, dvs att alla andra skull hinna före. Som min gamle Schibsted Wonderboy till chef uttryckte sin oro:
"Bästefar, du jobbade ju med Internet 1999, så varför har vi inte någon egen ö i Karibien?"
Detta var den skrämmande bild han såg framför sig när han på ålderns höst såg sig sitta konverserandes med ett barnbarn i knäet. Vilka problem.
Den här gången är jag inte så oroad. Även om takten och slagkraften i förändringen denna gång är minst lika stor.
Jag tror mig ha insett att det kommer finnas utrymme för en mängd idéer och en mängd personer i den värld som växer fram i kölvattnet på "den andra internetvågen".
Tittar man sig runt i en normal svensk stad, eller än hellre en internationell storstad, så ser man att det finns ganska många roller där man kan hitta en funktion där man kan tjäna brödfödan. Jag kanske inte hoppas jag står i något gathörn och säljer grillad korv i framtidens digitala stad, kanske inte heller skulle jag se glädjen fullt ut att jobba inom de digitala polisiära myndigheterna, men att vara "ICA-handlare" på nätet kunde jag tänka mig. Att driva en fysisk ICA-butik har ju varit ett svårslaget sätt att skapa sig en trevlig ekonomisk plattform de senaste 20 åren.
Att ta ett etablerat koncept och göra det tillräckligt bra utifrån en viss situation & miljö - dock kanske inte bäst i världen - kommer säkerligen kunna ge en dräglig tillvaro.
Jag kan ha fel men om det är ett självbedrägeri så må så vara. Det är i alla fall roligare när utfallen är mer av trisslottkaraktär än nål-i-höstack. Låt mig skrapa några lotter och hålla förhoppningarna - och nöjet - uppe genom lite löpande småvinster, om jag sedan får sitta hos TV4 och skrapa storvinsten eller ej det är inte så viktigt.
Vi får hoppas att jag nu inte har fel och det visar sig att jag som pensionär promenerar med ett barnbarn för att plötsligt notera att det killen nere i gathörnet står och säljer är "Google korv".
tisdag, november 22, 2005
Spaning på bussen
Vad har hänt med svenskarnas känsla för privatliv?
Jag växte upp i ett land där man inte pratade med någon i hissen, man satte satte sig om möjligt inte bredvid någon i offentliga sammanhang och att prata inför folk rankades i någon undersökning som det värsta en person kunde uppleva, snäppet före att dö.
Igår på bussen hem blev det uppenbart för mig att det hänt något radikalt, sannolikt med den tekniska utveckling som katalysator.
Under 15 mintuters bussfärd fick jag höra en tjej i 18-årsålderns hela livsöde. Hon berättade om pojkvännens alkoholvanor. Om kompisen Linas sexliv. Och helgens snedsteg. För mig. På bussen. Och för alla andra i bussen dessutom. Ni har säkert upplevt det själva också: personer som helt obehindrat pratar i sin mobiltelefon, inte minst när de pratar i hörsnäcka, som om ingen noterade vad som sas eller lyssnade.
Det verkar ha hänt något vad avser svenskens önskan att lämna ut sig själv och sitt eget liv. De offentliga mobilsamtalen är ett, bloggfenomenet ett annat. Onlinedatingtjänster ett tredje, där det idag är hur naturligt som helst för internetanvändare i alla åldrar att berätta om sig själva och vad de söker i livet på tex Match.com.
Vilka mer fenomen och trender pekar i denna riktning? Vad är nästa steget i denna utveckligen, som säkerligen redan händer fast jag inte lagt märke till det ännu? Tipsa gärna nedan!
Jag växte upp i ett land där man inte pratade med någon i hissen, man satte satte sig om möjligt inte bredvid någon i offentliga sammanhang och att prata inför folk rankades i någon undersökning som det värsta en person kunde uppleva, snäppet före att dö.
Igår på bussen hem blev det uppenbart för mig att det hänt något radikalt, sannolikt med den tekniska utveckling som katalysator.
Under 15 mintuters bussfärd fick jag höra en tjej i 18-årsålderns hela livsöde. Hon berättade om pojkvännens alkoholvanor. Om kompisen Linas sexliv. Och helgens snedsteg. För mig. På bussen. Och för alla andra i bussen dessutom. Ni har säkert upplevt det själva också: personer som helt obehindrat pratar i sin mobiltelefon, inte minst när de pratar i hörsnäcka, som om ingen noterade vad som sas eller lyssnade.
Det verkar ha hänt något vad avser svenskens önskan att lämna ut sig själv och sitt eget liv. De offentliga mobilsamtalen är ett, bloggfenomenet ett annat. Onlinedatingtjänster ett tredje, där det idag är hur naturligt som helst för internetanvändare i alla åldrar att berätta om sig själva och vad de söker i livet på tex Match.com.
Vilka mer fenomen och trender pekar i denna riktning? Vad är nästa steget i denna utveckligen, som säkerligen redan händer fast jag inte lagt märke till det ännu? Tipsa gärna nedan!
tisdag, november 08, 2005
Lite duggregn också hos Match.com
Nomineringsregn över Aftonbladet.se, vilket bland annat de själva skriver om. Dagensmedia och IW rapporterar även. Aftonbladet.se har rättmätigt blivit nominerade till 4 kategorier inför torsdagens SIME awards. Sablans också, vi är bara hälften så bra. Nästa år skall vi bli bättre ;-).
Mina farhågor i tidigare inlägg om att SIME skall bli stämplat som ett bubbelfenomen har kommit lite på skam. Även om SIMEs mediepartner Di mellan raderna låter Hasse Olssons hängslen synas. Ni vet Di:s fd chefredaktör som gick ut med helsidesannonser där han stoltserade med sina hängslen och berättade att det var minsann han som synade dot.com branschen. Det måste vara skönt att vara journalist så att man kan skriva sin egen historia. Eller i mitt eget fall åtminstone sin egen blogg.
Mina farhågor i tidigare inlägg om att SIME skall bli stämplat som ett bubbelfenomen har kommit lite på skam. Även om SIMEs mediepartner Di mellan raderna låter Hasse Olssons hängslen synas. Ni vet Di:s fd chefredaktör som gick ut med helsidesannonser där han stoltserade med sina hängslen och berättade att det var minsann han som synade dot.com branschen. Det måste vara skönt att vara journalist så att man kan skriva sin egen historia. Eller i mitt eget fall åtminstone sin egen blogg.
måndag, oktober 31, 2005
Den nya nya ekonomin
Oj vad jag ser fram emot den 9e och 10e november.
SIME är tillbaka.
SIME vadå kanske en del säger. Om du gör det var du inte riktigt med om 90-talets internetboom. Du läste säkert inte ens Interaktiv Tid. Du läste inte heller "1000 dagar som förändrade Sverige". Du köpte inga bisarra domännamn som du skulle ha till alla dina framtida världserövrande projekt. Du var inte registrerad på sixdegrees.com, du tror förmodligen att dagens alla networkingtjänster på nätet är nya revolutionerande idéer. Du läser Bosse Hedins inlägg på Dagensmedia och tänker: "Det är verkligen katastrof att inget hänt på 10 år i Internetbranschen". Du tyckte det var modigt och begåvat av Tretti.se att försöka bygga ett varumärke på ingen tid, och tecknade fullt i emissionen. Du tycker det känns onaturligt att skriva mail utan föredrar mejl. Du tycker att Johan Stael von Holstein är en typ av galning som Sverige behöver färre av. Du tror att punkt.se var en felstavning och inte en söktjänst. Du tror att Pontus Forsström faktiskt heter Pontus Schultz och att Henrik Torstensson verkar vara förvånansvärt påläst för att vara grön student. Du tror att Ola Ahlvarsson startade Torget.se för att sälja begagnade karateprylar och du kommer till SIME i tron att det är ytterligare en av Olas kampsportscombacker.
Det gör inte jag. Jag ser fram emot att se en bransch krypa upp ur sina hålor, byta ett eller annat visitkort för att 2000-säkra adressboken med nya uppdaterade mailadresser och kanske t.o.m. våga ta bladet från munnen och utan att skämmas berätta att det går bra.
Jag tror att det blir en mogen bransch som kommer till SIME 2005. En bransch som till och med kan ha överseende med det fåtal journalister som kommer skriva de där förutsägbara artiklarna om "en konferens med och för f.d. dot.com profiler".
För med SIME 2005 så kommer vi veta att nu har startskottet gått för den Nya Nya Ekonomin. Även om ingen kommer vara så korkad att kalla den så med risk för att bli imbecillförklarad av den breda allmänheten.
Jag skulle dock gissa att det till SIME 2006 är många fler som noterat att många av 90-talets galna visioner och prognoser nu faktiskt blivit verklighet. Och att delar av den nya ekonomins lovsånger från 90-talet nu både ligger på topplistorna igen och har blivit en självklar del av bakgrundsmusiken.
SIME är tillbaka.
SIME vadå kanske en del säger. Om du gör det var du inte riktigt med om 90-talets internetboom. Du läste säkert inte ens Interaktiv Tid. Du läste inte heller "1000 dagar som förändrade Sverige". Du köpte inga bisarra domännamn som du skulle ha till alla dina framtida världserövrande projekt. Du var inte registrerad på sixdegrees.com, du tror förmodligen att dagens alla networkingtjänster på nätet är nya revolutionerande idéer. Du läser Bosse Hedins inlägg på Dagensmedia och tänker: "Det är verkligen katastrof att inget hänt på 10 år i Internetbranschen". Du tyckte det var modigt och begåvat av Tretti.se att försöka bygga ett varumärke på ingen tid, och tecknade fullt i emissionen. Du tycker det känns onaturligt att skriva mail utan föredrar mejl. Du tycker att Johan Stael von Holstein är en typ av galning som Sverige behöver färre av. Du tror att punkt.se var en felstavning och inte en söktjänst. Du tror att Pontus Forsström faktiskt heter Pontus Schultz och att Henrik Torstensson verkar vara förvånansvärt påläst för att vara grön student. Du tror att Ola Ahlvarsson startade Torget.se för att sälja begagnade karateprylar och du kommer till SIME i tron att det är ytterligare en av Olas kampsportscombacker.
Det gör inte jag. Jag ser fram emot att se en bransch krypa upp ur sina hålor, byta ett eller annat visitkort för att 2000-säkra adressboken med nya uppdaterade mailadresser och kanske t.o.m. våga ta bladet från munnen och utan att skämmas berätta att det går bra.
Jag tror att det blir en mogen bransch som kommer till SIME 2005. En bransch som till och med kan ha överseende med det fåtal journalister som kommer skriva de där förutsägbara artiklarna om "en konferens med och för f.d. dot.com profiler".
För med SIME 2005 så kommer vi veta att nu har startskottet gått för den Nya Nya Ekonomin. Även om ingen kommer vara så korkad att kalla den så med risk för att bli imbecillförklarad av den breda allmänheten.
Jag skulle dock gissa att det till SIME 2006 är många fler som noterat att många av 90-talets galna visioner och prognoser nu faktiskt blivit verklighet. Och att delar av den nya ekonomins lovsånger från 90-talet nu både ligger på topplistorna igen och har blivit en självklar del av bakgrundsmusiken.
lördag, oktober 29, 2005
Ulf Lundell lanserade Match.com i Sverige
Vad har Dominika, Ulf Lundell och Helena Ehnbom gemensamt?
Jo de är alla oerhört begåvade. De gillar alla att vara ganska provocerande i sitt språk. De har också alla bidragit till att möjliggöra lanseringen av Match.com i Sverige.
Dominika i och med att hon och Camilla Thulin beredde marken och sinnena hos svenskarna inom nätdejting. Tack, det blev enklare för oss kom efter.
Ulf Lundell när han skrev låten Odessa där han produktplacerar match.com.
"Häromnatten gick jag förbi en fotoaffär Rutan var krossad det låg några kameror kvar. Jag tog en Nikon och sen stod jag där ett tag, men inte en människa kom bara ett förälskat par. Dom gav mig ett leende. Sen tog jag några bilder av mig själv i spegeln i hallen och satte in dom på match.com nästa kväll"
Svårt att se att det kan bli mycket större än att se sitt varumärke bli en del av en sångtext. Och vi betalade inte ens för det. Att Carrie Bradshaw i Sex and the City dejtar på Match.com är en sak, men att se sitt varumärke i en Lundell låt är störst.
Och Helena, allas våra Kärleksdirektör när hon tog sig an uppgiften att förmedla matchmakingens lov. Dagens siffra är 522 träffar i Google och mer trafik än min egen Blogg på hennes egen Kärleksdirektören. Go girl.
Jo de är alla oerhört begåvade. De gillar alla att vara ganska provocerande i sitt språk. De har också alla bidragit till att möjliggöra lanseringen av Match.com i Sverige.
Dominika i och med att hon och Camilla Thulin beredde marken och sinnena hos svenskarna inom nätdejting. Tack, det blev enklare för oss kom efter.
Ulf Lundell när han skrev låten Odessa där han produktplacerar match.com.
"Häromnatten gick jag förbi en fotoaffär Rutan var krossad det låg några kameror kvar. Jag tog en Nikon och sen stod jag där ett tag, men inte en människa kom bara ett förälskat par. Dom gav mig ett leende. Sen tog jag några bilder av mig själv i spegeln i hallen och satte in dom på match.com nästa kväll"
Svårt att se att det kan bli mycket större än att se sitt varumärke bli en del av en sångtext. Och vi betalade inte ens för det. Att Carrie Bradshaw i Sex and the City dejtar på Match.com är en sak, men att se sitt varumärke i en Lundell låt är störst.
Och Helena, allas våra Kärleksdirektör när hon tog sig an uppgiften att förmedla matchmakingens lov. Dagens siffra är 522 träffar i Google och mer trafik än min egen Blogg på hennes egen Kärleksdirektören. Go girl.
söndag, oktober 23, 2005
Återtåg för Internetpassionen
Läste idag en artikel som en sån som jag gillar att hitta. Det är thestreet.com som reflekterar över vad som har hänt på 7 år. De noterar bl.a. att S&P500 ligger på samma nivå idag som i december 1998. Då fanns de 147 miljoner internetanvändare, idag 957 miljoner. Läs mer här.
torsdag, oktober 20, 2005
Mästaren känner sin styrka och vet att ta hjälp av andra i att stärka den ytterligare
Vad lär Skype Eniro?
Jag läser idag att Skype och Eniro allierar sig med varandra. Gamla hederliga Eniro har börjat vänja sig vid en ny värld; stora starka Gula-sidorna-Eniro som haft en tendenser att vilja göra i mitt tycke för mycket själva har hittat en kompis. En kompis som kan addera värde åt den kärna i Eniros affär som de och alla andra vet stående för sig själv inte kommer ha något värde om 10 år.
För Eniro, som med sin historia har en del telekom-monopol med sig i väggarna, är denna typ av steg extra intressanta. I synnerhet när det gäller en integration som slår mot gamla farsan Telias hela existens.
Men det är helt klart rätt och det är så här som samtliga aktörer i en globalt utvecklad Internet ekonomi måste agera. Har man en styrka, fokusera på den. Men ta till vara din styrka och se till att skapa ett nätverk av allianser som gör att din styrka blir än starkare. Även om det innebär att sova med fienden eller ger känslan av att gå miste av en ytterligare möjlighet.
Eniro skulle kunnat ha utvecklat en egen Skype-klon. Lagt ett år eller två på det och slagit världen med häpnad. Det kanske hade gått. Det är bara det att det finns 100-tals krig som skall fightas och dagens starka måste fundera på vilka som är värda att ta. Man skulle kunna hävda att ip-kommunikation ligger ganska nära Eniros kärna. Men inte tillräckligt nära, satt i relation till sannolikheten att Eniro skulle kunna vinna det kriget själva. I synnerhet som många krig i en internetvärld med ens blir världskrig.
Frågan blir då för Eniro, och många andra aktörer online, är det värt att ta något krig över huvud taget? Svaret skulle kunna vara: kanske inte. Att bli en mästare på att samarbeta, med allt och alla, är ett klart alternativ. Förresten, är det inte rent utav den svenska strategin?
Den nya världsbild som tex bilindustrin anpassat sig till, där en produkt är resultatet av en mängd underleverantörer som bidrar med olika delar av vad som sedan sammanstrålar i ett varumärke, får naturligtvis än mer hävstång i en digital värld.
Ett företag som blir som en snyggt integrerad och paketerad länksamling, det är inte så tokigt det heller. Tittar vi oss omkring på Internet idag har det visat sig vara en ganska bra strategi så här långt.
Jag läser idag att Skype och Eniro allierar sig med varandra. Gamla hederliga Eniro har börjat vänja sig vid en ny värld; stora starka Gula-sidorna-Eniro som haft en tendenser att vilja göra i mitt tycke för mycket själva har hittat en kompis. En kompis som kan addera värde åt den kärna i Eniros affär som de och alla andra vet stående för sig själv inte kommer ha något värde om 10 år.
För Eniro, som med sin historia har en del telekom-monopol med sig i väggarna, är denna typ av steg extra intressanta. I synnerhet när det gäller en integration som slår mot gamla farsan Telias hela existens.
Men det är helt klart rätt och det är så här som samtliga aktörer i en globalt utvecklad Internet ekonomi måste agera. Har man en styrka, fokusera på den. Men ta till vara din styrka och se till att skapa ett nätverk av allianser som gör att din styrka blir än starkare. Även om det innebär att sova med fienden eller ger känslan av att gå miste av en ytterligare möjlighet.
Eniro skulle kunnat ha utvecklat en egen Skype-klon. Lagt ett år eller två på det och slagit världen med häpnad. Det kanske hade gått. Det är bara det att det finns 100-tals krig som skall fightas och dagens starka måste fundera på vilka som är värda att ta. Man skulle kunna hävda att ip-kommunikation ligger ganska nära Eniros kärna. Men inte tillräckligt nära, satt i relation till sannolikheten att Eniro skulle kunna vinna det kriget själva. I synnerhet som många krig i en internetvärld med ens blir världskrig.
Frågan blir då för Eniro, och många andra aktörer online, är det värt att ta något krig över huvud taget? Svaret skulle kunna vara: kanske inte. Att bli en mästare på att samarbeta, med allt och alla, är ett klart alternativ. Förresten, är det inte rent utav den svenska strategin?
Den nya världsbild som tex bilindustrin anpassat sig till, där en produkt är resultatet av en mängd underleverantörer som bidrar med olika delar av vad som sedan sammanstrålar i ett varumärke, får naturligtvis än mer hävstång i en digital värld.
Ett företag som blir som en snyggt integrerad och paketerad länksamling, det är inte så tokigt det heller. Tittar vi oss omkring på Internet idag har det visat sig vara en ganska bra strategi så här långt.
söndag, oktober 02, 2005
Bara losers träffas online
OK, jag missade att göra något av IP-telefoni-resan, den som var så självklar att den skulle komma men som så alltid är så svår att tajma.
Men jag har förmånen att få vara med på en annan exkursion, kanske inte lika alltomförändrande i affärssammanhang, men för sociala strukturer och vårt framtida samhälle ett stort steg. Dvs det som brukar kallas Online Dejting, matchmaking eller att "träffas på Internet".
Idag har vi i Sverige 2 miljoner singlar. 1 miljon av dejtar på Internet. Av dessa har vi på Match.com lyckats att få förtroendet av ca hälften. Sedan drygt två år har jag rattat Match.com och det är inte utan stolthet jag sett att vi förra året lyckades bli den snabbast växande webbplatsen på svenska delen av Internet.
Det intressanta med Online Dejting, liksom med IP-telefoni, är att det har visat sig vara ett av de första områdena inom vilket det visat sig vara möjligt att få konsumenter att se värdet av att betala. Online Dejting är dock inget unikum. Bara ett framgångsrikt exempel som fått näring av att växa fram på världens just nu mest utvecklade internetmarknader.
Det samma kommer att ske i land efter land, i kategori efter kategori.
De områden där det sker först är där Internet kan ta ett existerande behov ett steg längre än vad tidigare var möjligt. Match.com tex är inte bara en kontaktannons via datorn. Det Match.com erbjuder är tack vare utbudet (bara en miljon registrerade i Norden), möjligheten att lära känna en individ 360 grader redan innan första dejten (medlemmar besvarar 172 frågor, lägger upp bild och personprofil), interaktiviteten (anonym kontakt via epost) något mycket mer användbart och värdefullt för konsumenten än någon tidigare motsvarighet.
Det vi erbjuder på Match.com är avsevärt nyktrare än krogen, mindre komplicerat än relationer på jobbet och långt mer effektivt än telefon eller tidningstjänster.
The proof is in the pudding. Bara under 2004 träffades över 200,000 personer den de sökte på Match.com runt om i världen.
Vi brukar sammanfatta det med: Det fungerar.
Det extra trevliga är att detta gäller både affärsmässigt och ur kundens perspektiv.
__________
PS. Jo , rubriken. Den är riktad till de personer som fortfarande tror att den miljon som registrerat sig hos tex Match.com representerar en speciell grupp eller typ av person. Om du fortfarande tror det tycker jag du skall testa. Skicka ett mejl till oss på singel@match.com så skall jag se till att du får ett gratiskonto. Ange Anek.com i rubriken så slipper du betala de 249 kronorna under en testmånad. DS.
Men jag har förmånen att få vara med på en annan exkursion, kanske inte lika alltomförändrande i affärssammanhang, men för sociala strukturer och vårt framtida samhälle ett stort steg. Dvs det som brukar kallas Online Dejting, matchmaking eller att "träffas på Internet".
Idag har vi i Sverige 2 miljoner singlar. 1 miljon av dejtar på Internet. Av dessa har vi på Match.com lyckats att få förtroendet av ca hälften. Sedan drygt två år har jag rattat Match.com och det är inte utan stolthet jag sett att vi förra året lyckades bli den snabbast växande webbplatsen på svenska delen av Internet.
Det intressanta med Online Dejting, liksom med IP-telefoni, är att det har visat sig vara ett av de första områdena inom vilket det visat sig vara möjligt att få konsumenter att se värdet av att betala. Online Dejting är dock inget unikum. Bara ett framgångsrikt exempel som fått näring av att växa fram på världens just nu mest utvecklade internetmarknader.
Det samma kommer att ske i land efter land, i kategori efter kategori.
De områden där det sker först är där Internet kan ta ett existerande behov ett steg längre än vad tidigare var möjligt. Match.com tex är inte bara en kontaktannons via datorn. Det Match.com erbjuder är tack vare utbudet (bara en miljon registrerade i Norden), möjligheten att lära känna en individ 360 grader redan innan första dejten (medlemmar besvarar 172 frågor, lägger upp bild och personprofil), interaktiviteten (anonym kontakt via epost) något mycket mer användbart och värdefullt för konsumenten än någon tidigare motsvarighet.
Det vi erbjuder på Match.com är avsevärt nyktrare än krogen, mindre komplicerat än relationer på jobbet och långt mer effektivt än telefon eller tidningstjänster.
The proof is in the pudding. Bara under 2004 träffades över 200,000 personer den de sökte på Match.com runt om i världen.
Vi brukar sammanfatta det med: Det fungerar.
Det extra trevliga är att detta gäller både affärsmässigt och ur kundens perspektiv.
__________
PS. Jo , rubriken. Den är riktad till de personer som fortfarande tror att den miljon som registrerat sig hos tex Match.com representerar en speciell grupp eller typ av person. Om du fortfarande tror det tycker jag du skall testa. Skicka ett mejl till oss på singel@match.com så skall jag se till att du får ett gratiskonto. Ange Anek.com i rubriken så slipper du betala de 249 kronorna under en testmånad. DS.
lördag, oktober 01, 2005
Att såga Zennström
Någon gång slutet av första internetvågen kom det ett gäng till Scandianvia Onlines fashionabla lokaler på Kungsgatan. Det var precis under perioden då Napster hade revolutionerat världen och var definitionen av musik online. Jag som petade i det mest på portalbygget "SOL" fann mig själv sittande i ett möte med ett gäng som skulle starta ett "multimedia-Napster".
Så fånigt. Vem behövde något sådant? Jag tackade snällt och förmedlade till mina kollegor att jag inte tyckte detta var något vi skulle gå vidare med. T.o.m. namnet var något halvlyckat försök att efterapa internetgenerationens vanligast stavfel: dubbelvokalen. Yahoo, Kelkoo, Tjohoo... och nu Kazaa.
Det är inte utan att skämmas en hel del jag tänker tillbaka på denna felbedömning.
Jag fick en ny chans att värdera herr Zennström härom året. En välbekant riskkapitalist ringde och frågade vad jag ansåg om IP-telefoni och bolaget Skype. Jag visste egentligen inte heller vid det laget så mycket om Zennström&Co men jag hade via en god vän - bibelförläggaren Johan Jörgensen - fått veta att han som hyresvärd* för Kazaagänget upp på Torstenssonsgatan i Stockholm hade fått ett antal brev av ett antal amerikanska trebokstavsmyndigheter. Breven såg något hotfulla ut. Johan hade dock vid det laget ingen aaaning om var i världen Niklas Z befann sig men råkade ha hamnat i den historiskt intressanta situationen att han stod som hyresvärd för Zennströms senast kända adress.
I alla fall, jag pratade med Johan och några andra branschrävar för att skapa mig en lite bredare bild av vad Skype var och vad man kunde förvänta sig av Zennström.
Det fanns två läger. Det ena var "McKinseykonsulterna" som konstaterade att han var bränd i och med Kazaa och att han aldrig skulle kunna - eller tillåtas - göra något stort igen. De andra, som jag faktiskt denna gång sällade mig till, sa att Zennström hade den där speciella touchen, som skapade den där speciella "credden" i vissa kretsar, som gjorde att han kunde skrapa ihop ett alldeles unikt gäng tekniker, tillsammans med en personlig affärsmässig ryggradskänsla för vad konsekvenserna av Internet skulle kunna komma att bli, som gjorde att sannolikt så var han en av de personer som hade bäst förutsättningar att oavsett område skapa något stort och revolutionerande i bakvattnet av Internets nästa kliv in i de bredare folklagren.
Efter att ha sågat Zennström så blir det väl inget jobb på Skype - och nu inte heller på McKinsey & Co - så vad har jag kvar? Jag får hitta en kategori eller nisch där jag själv kan förändra strukturen och vara med att göra lite historia. Online dating, hur låter det? Det får nästa inlägg handla om.
_________________
* Ytterligare en intressant historisk detalj är att Johans morfar en gång i tiden hade bröderna Rausing som hyresgäster. Johan har ett par gånger konstaterat att det där med att ta betalt i delägarskap är något han tänkte tuta i sina döttrar från ganska tidig ålder. Ryktet säger att Johan nu skall starta dagis ute i Djursholm i Stockholm, som är gratis, mot en symbolisk procent i dagisbarnens framtida miljardbyggen DS.
Så fånigt. Vem behövde något sådant? Jag tackade snällt och förmedlade till mina kollegor att jag inte tyckte detta var något vi skulle gå vidare med. T.o.m. namnet var något halvlyckat försök att efterapa internetgenerationens vanligast stavfel: dubbelvokalen. Yahoo, Kelkoo, Tjohoo... och nu Kazaa.
Det är inte utan att skämmas en hel del jag tänker tillbaka på denna felbedömning.
Jag fick en ny chans att värdera herr Zennström härom året. En välbekant riskkapitalist ringde och frågade vad jag ansåg om IP-telefoni och bolaget Skype. Jag visste egentligen inte heller vid det laget så mycket om Zennström&Co men jag hade via en god vän - bibelförläggaren Johan Jörgensen - fått veta att han som hyresvärd* för Kazaagänget upp på Torstenssonsgatan i Stockholm hade fått ett antal brev av ett antal amerikanska trebokstavsmyndigheter. Breven såg något hotfulla ut. Johan hade dock vid det laget ingen aaaning om var i världen Niklas Z befann sig men råkade ha hamnat i den historiskt intressanta situationen att han stod som hyresvärd för Zennströms senast kända adress.
I alla fall, jag pratade med Johan och några andra branschrävar för att skapa mig en lite bredare bild av vad Skype var och vad man kunde förvänta sig av Zennström.
Det fanns två läger. Det ena var "McKinseykonsulterna" som konstaterade att han var bränd i och med Kazaa och att han aldrig skulle kunna - eller tillåtas - göra något stort igen. De andra, som jag faktiskt denna gång sällade mig till, sa att Zennström hade den där speciella touchen, som skapade den där speciella "credden" i vissa kretsar, som gjorde att han kunde skrapa ihop ett alldeles unikt gäng tekniker, tillsammans med en personlig affärsmässig ryggradskänsla för vad konsekvenserna av Internet skulle kunna komma att bli, som gjorde att sannolikt så var han en av de personer som hade bäst förutsättningar att oavsett område skapa något stort och revolutionerande i bakvattnet av Internets nästa kliv in i de bredare folklagren.
Efter att ha sågat Zennström så blir det väl inget jobb på Skype - och nu inte heller på McKinsey & Co - så vad har jag kvar? Jag får hitta en kategori eller nisch där jag själv kan förändra strukturen och vara med att göra lite historia. Online dating, hur låter det? Det får nästa inlägg handla om.
_________________
* Ytterligare en intressant historisk detalj är att Johans morfar en gång i tiden hade bröderna Rausing som hyresgäster. Johan har ett par gånger konstaterat att det där med att ta betalt i delägarskap är något han tänkte tuta i sina döttrar från ganska tidig ålder. Ryktet säger att Johan nu skall starta dagis ute i Djursholm i Stockholm, som är gratis, mot en symbolisk procent i dagisbarnens framtida miljardbyggen DS.
lördag, september 24, 2005
En mapp med namnet ANEK.com
Jag plockade idag fram en speciell mapp ur mitt arkivskåp. En mapp som under senaste åren blivit ganska ordentlig. Mappen har i mitt arkivskåp benämningen ANEK.com.
Ja. Det är en halvtöntig lek med ord. Anekdååtcom. Men det är också en samling av utprintade mail, artiklar, notisar, gamla anteckningsblock och annat roligt som var och en för sig berättar en historia för mig. Med denna webblog är nu tanken att flytta över denna samling av historier till dess rätta element, i den takt som tiden medger.
En pressrelease jag inte kunde missa när jag nu snabbt bläddrade igenom högen var en pressrelease daterad 1999-04-01. Författare av releasen var en av den första Interneterans verkliga inspiratörer: Mikael Pawlo.
Releasen presenterade en storaffär. Nämligen den mellan diskussionslistan Trafik och PP-list. Bakom dessa listor stog just Mikael Pawlo och Erik Hörnfeldt, Erik idag välciterad 3G-man på Investor och Huchisons bygge. Mergern skulle bereda vägen för en notering av det gemensamma bolaget på NASDAQ och på sikt bli ett hot mot AOL och Netscape. Release var undertecknad "Allan Brylling", vilket dock inte heller det hindrade ett antal tidningar att plocka upp nyheten. Det hela var stor humor.
Med tanke på den nya våg av framtidstro som är påväg finns två perspektiv av ovan som kan vara intressanta att reflektera över:
Ja. Det är en halvtöntig lek med ord. Anekdååtcom. Men det är också en samling av utprintade mail, artiklar, notisar, gamla anteckningsblock och annat roligt som var och en för sig berättar en historia för mig. Med denna webblog är nu tanken att flytta över denna samling av historier till dess rätta element, i den takt som tiden medger.
En pressrelease jag inte kunde missa när jag nu snabbt bläddrade igenom högen var en pressrelease daterad 1999-04-01. Författare av releasen var en av den första Interneterans verkliga inspiratörer: Mikael Pawlo.
Releasen presenterade en storaffär. Nämligen den mellan diskussionslistan Trafik och PP-list. Bakom dessa listor stog just Mikael Pawlo och Erik Hörnfeldt, Erik idag välciterad 3G-man på Investor och Huchisons bygge. Mergern skulle bereda vägen för en notering av det gemensamma bolaget på NASDAQ och på sikt bli ett hot mot AOL och Netscape. Release var undertecknad "Allan Brylling", vilket dock inte heller det hindrade ett antal tidningar att plocka upp nyheten. Det hela var stor humor.
Med tanke på den nya våg av framtidstro som är påväg finns två perspektiv av ovan som kan vara intressanta att reflektera över:
- Jag läser i dagarna om allt fler internetidéer som köps upp/plockas upp av mediablag likväl som riskkapitalbolag, ett av de senaste exemplena verkar vara just det jag håller på med här - bloggar. Jag tänker på rykten kring manolo.se. Utan att kunna manolo.se's historia kan det för mig te sig som om manolo.se är en kul samling med 431 inlägg av varierande kvalitet. Men kanske ändå hellre en rekryteringsannons för några modekunniga personer, snarare än en verklig affär.
- Samtidigt, om jag skall vara lite mindre von oben, så är det andra perspektivet att kanske den idé Pawlo skojade med journalister om 1999 hade kunnat ha varit embryot till ett svenskt internationellt internetbolag och en verkligt stor affär? Dvs om vi hade haft ett klimat där vi hade vågat ta fatt i förändringen och göra något av de möjligheter som idag inte finns men som någon kommer skapa. Jag menar det är ju inte så att dagböcker på nätet som idé var speciellt revolutionerande i sig 2002/2003, men pakteringen a la Blogger skapade plötsligt något långt mycket större.
Nästa gång skulle jag inte bli förvånad om releasen från Pawlo inte är på skoj utan då rör ett verkligt bolag som kan kanalisera de tidiga lärdomar den första generationens internetveteraner fick med sig.
måndag, september 19, 2005
First mover disadvantage?
[Interaktiv Tid 25/4 1997]Har något egentligen hänt på svenska Internet de senaste åren? Ibland tror jag inte det. Det är samma personer som recyclar och recyclas.
Men ändå, när man ser hur den inofficiellt officiella Projectors topplista såg ut våren 1997 så ser man i alla fall att webben har fått några rynkor och att det blivit ganska många omskiftningar.
First mover advantage anyone?
lördag, september 10, 2005
De tidiga, de snabba och de modiga pengarna
Kedjebrevsekonomin sätter fart igen
Jag har senaste åren ofta fått frågan: kommer det att hända igen. Dvs kommer det bli en ny IT/Internet bubbla? Jag har hela tiden velat säga nej, men jag har fått vara ärlig och säga: självklart händer det igen och snabbare än vad vi anar.
Ni som jag har kanske noterat hur det puttrar och sprakar kring den tidigare så avskydda Internetsektorn. Allt efter Google notering har det lite här och där börjat dyka upp intressanta affärer, från affärsplaner till halvmogna bolag - många som överlevt bubbelkollapsen.
Senaste numret av Affärsvärlden lär spä på ytterligare: http://www.affarsvarlden.se/art/113596.
Som ivrig förespråkare för Internet är det svårt att inte vara glad. Men jag blir också lite konfunderad över hur det nu på en given signal dyker upp rena opportunister som nyttjar marknadssituationen för att prångla iväg affärskoncept som är halvdana som om de vore det nästa Google.
Tretti.se känns tex. som en sådant case. Nu skall man bygga kundstock igen. Nu skall man positionera sig för att bli attraktiv i den konsolideringsresa som alla vet kommer bli följden av den initiala hypen. De modiga och snabba identifierar nischer där "omotiverade" marknadsföringskronor kan skrämma fram en Europeisk prins eller amerikansk oljemiljardär till altaret. Dress up the bride, you might get lucky.
Boxman.se har sålt ut till Lovefilm. Brafilm.com har sålts till Video Island. Varken Boxman eller Brafilm är ju någon direkt innovation i sig, utan kopior av Netflix, en amerikansk framgångssaga sedan ett antal år. Så planen är säkerligen redan för Lovefilm eller Video Island att bli uppköpta av Netflix när tillväxten stannat av tillräckligt mycket i USA för att investerarna skall tvinga dem att expandera internationellt. Att det sedan i delar är samma personer som står bakom tretti.se som Brafilm.com känns ju inte som en större överraskning.
Höga berg och djupa dalar
Under perioder av stor osäkerhet om framtiden och snabb förändring är det klart att denna typer av entreprenörer behövs. En entreprenör är ju sällan en uppfinnare, utan ofta en individ som kan identifiera felprissättningar och arbitragemöjligheter. Och de närmaste åren kommer ge utrymme för en stor mängd sådana situationer som kommer locka till sig en mängd riskbenägna entreprenörer, och därmed också driva priset på bolag, på underleverantörer och på vissa typer av humankapital till galna nivåer.
Ju större och mer genomgripande den underläggande förändringen är, ju större blir avvikelserna och ju större är det förväntade värdet för vinnaren av förändrigen. Som i sin tur driver hela kluster av bolag mot toppar som ter sig oförsvarliga och mot bottnar som är avgrundslika.
Gillar man kapitalistdelen av Internetutvecklingen är denna del mestadels positiv. Om man som jag dock även fascineras och brinner för den mer "religiösa" delen av Internets roll i samhället som sådant, så blandas känslan med en suck över hur många som om några år kommer blanda ihop känslan av kedjebrevförluster med verkligheten.
Jag har senaste åren ofta fått frågan: kommer det att hända igen. Dvs kommer det bli en ny IT/Internet bubbla? Jag har hela tiden velat säga nej, men jag har fått vara ärlig och säga: självklart händer det igen och snabbare än vad vi anar.
Ni som jag har kanske noterat hur det puttrar och sprakar kring den tidigare så avskydda Internetsektorn. Allt efter Google notering har det lite här och där börjat dyka upp intressanta affärer, från affärsplaner till halvmogna bolag - många som överlevt bubbelkollapsen.
Senaste numret av Affärsvärlden lär spä på ytterligare: http://www.affarsvarlden.se/art/113596.
Som ivrig förespråkare för Internet är det svårt att inte vara glad. Men jag blir också lite konfunderad över hur det nu på en given signal dyker upp rena opportunister som nyttjar marknadssituationen för att prångla iväg affärskoncept som är halvdana som om de vore det nästa Google.
Tretti.se känns tex. som en sådant case. Nu skall man bygga kundstock igen. Nu skall man positionera sig för att bli attraktiv i den konsolideringsresa som alla vet kommer bli följden av den initiala hypen. De modiga och snabba identifierar nischer där "omotiverade" marknadsföringskronor kan skrämma fram en Europeisk prins eller amerikansk oljemiljardär till altaret. Dress up the bride, you might get lucky.
Boxman.se har sålt ut till Lovefilm. Brafilm.com har sålts till Video Island. Varken Boxman eller Brafilm är ju någon direkt innovation i sig, utan kopior av Netflix, en amerikansk framgångssaga sedan ett antal år. Så planen är säkerligen redan för Lovefilm eller Video Island att bli uppköpta av Netflix när tillväxten stannat av tillräckligt mycket i USA för att investerarna skall tvinga dem att expandera internationellt. Att det sedan i delar är samma personer som står bakom tretti.se som Brafilm.com känns ju inte som en större överraskning.
Höga berg och djupa dalar
Under perioder av stor osäkerhet om framtiden och snabb förändring är det klart att denna typer av entreprenörer behövs. En entreprenör är ju sällan en uppfinnare, utan ofta en individ som kan identifiera felprissättningar och arbitragemöjligheter. Och de närmaste åren kommer ge utrymme för en stor mängd sådana situationer som kommer locka till sig en mängd riskbenägna entreprenörer, och därmed också driva priset på bolag, på underleverantörer och på vissa typer av humankapital till galna nivåer.
Ju större och mer genomgripande den underläggande förändringen är, ju större blir avvikelserna och ju större är det förväntade värdet för vinnaren av förändrigen. Som i sin tur driver hela kluster av bolag mot toppar som ter sig oförsvarliga och mot bottnar som är avgrundslika.
Gillar man kapitalistdelen av Internetutvecklingen är denna del mestadels positiv. Om man som jag dock även fascineras och brinner för den mer "religiösa" delen av Internets roll i samhället som sådant, så blandas känslan med en suck över hur många som om några år kommer blanda ihop känslan av kedjebrevförluster med verkligheten.
fredag, september 09, 2005
Komma och gå - Pointcast anyone?
[Interaktiv Tid 14/3 1997]
Den amerikanska nyhetstjänsten Pointcast - http://www.pointcast.com - gör det nu möjligt för vem som helst att leverera sina websidor via systemet. Detta är framtvingat av att Pointcast har fått allt fler konkurrenter. (Dagens Telcom)
[Interaktiv Tid 21/2 1997]
PointCast ska lansera en japanskspråkig tjänst i mitten av detta år. Informationen kommer att komma från ett antal japanska nyhetsleverantörer. Vilka dessa blir kommer att tillkännages inom de närmaste månaderna. (Newsbytes)
Vad hände egentligen? Alla visste ju 1997 att det var push-teknologi som skulle dominera webben för all framtid. Vem skulle egentligen vilja söka upp informationen själv, klart att en agent skulle sköta detta och skyffla över informationen till desk toppen eller varför inte till skärmsläckaren?
Hade jag varit några år yngre hade jag sagt: det där är sååå 1997. Nu kan jag bara konstatera att när det gäller utvecklingen av webben skapas det ibland välfinansierade mutationer som plötsligt blir till sanningar och framgångshistorier utan att någon egentligen verkligen ser varesig nytta eller affärsmodell.
Vad är dagens mutationer av detta slag, några förslag från läsarna?
Kunde ju inte låta bli själv att testa vad som hänt med URLen www.pointcast.com och det jag möttes av var sååå 2005: "Coming soon!"
Den amerikanska nyhetstjänsten Pointcast - http://www.pointcast.com - gör det nu möjligt för vem som helst att leverera sina websidor via systemet. Detta är framtvingat av att Pointcast har fått allt fler konkurrenter. (Dagens Telcom)
[Interaktiv Tid 21/2 1997]
PointCast ska lansera en japanskspråkig tjänst i mitten av detta år. Informationen kommer att komma från ett antal japanska nyhetsleverantörer. Vilka dessa blir kommer att tillkännages inom de närmaste månaderna. (Newsbytes)
Vad hände egentligen? Alla visste ju 1997 att det var push-teknologi som skulle dominera webben för all framtid. Vem skulle egentligen vilja söka upp informationen själv, klart att en agent skulle sköta detta och skyffla över informationen till desk toppen eller varför inte till skärmsläckaren?
Hade jag varit några år yngre hade jag sagt: det där är sååå 1997. Nu kan jag bara konstatera att när det gäller utvecklingen av webben skapas det ibland välfinansierade mutationer som plötsligt blir till sanningar och framgångshistorier utan att någon egentligen verkligen ser varesig nytta eller affärsmodell.
Vad är dagens mutationer av detta slag, några förslag från läsarna?
Kunde ju inte låta bli själv att testa vad som hänt med URLen www.pointcast.com och det jag möttes av var sååå 2005: "Coming soon!"
lördag, september 03, 2005
Arkeologi i ny tappning
Eudora, just det, det var så det där mailprogrammet hette.
Mitt liv har blivit en samling av hårddiskar. Varje gång jag graderat upp datorn så har de gamla filerna hängt med under underliga bedämningar som "Gamla D1", "Gamla D2" eller den mest annorlunda: "ÖÖÖ D&S". Det senarenamnet för att jag för en väldig massa år sedan ville att denna mapp skull sorteras längs ner i listan, eftersom det bara var gamla dokument som jag aldrig använde.
Idag när jag installerade om lite mailprogramvaror på hemmadatorn så blev jag plötsligt till en Internet-Indiana-Jones som med olika trick och knep snurrade runt mellan olika mappar och filformat som inte en människa skådat sedan förhistorisk tid. Ett av de roligaste fynden var en hel mapp med egna mail från 1997, som jag lyckades konvertera från Eudora, den klassiska epostklienten.
De gamla mailmappar och mailrubriker som tuggades in i konverteraren och sedan ut i min nuvarande mailbox var en riktigt rolig resa. Roligast av allt var förstås de mail som dök upp som var de första konversationer som jag och min dåvarande flört* hade, eftersom vi hade träffats på en middag i maj 1997 och bodde i olika länder under nästan ett år. Detta är dock ett ämne som skall diskuteras någon annan stans (kanske på http://karleksdirektoren.blogspot.com/ ?).
Några andra mail rörde en tid som känns som... som ... som jag kände när jag gick på universitetet och tänkte tillbaka på åren i lågstadiet i Söndrum i Halmstad. En massa namn, en massa begrepp, en tidsera med en massa charm och underbara associationer men ändå: var det där verkligen jag?
Ett av mailen av mer arbetskaraktär kom från "the tall blond semi danish chick", Trine Dyrlev, som efter att ha varit engagerad i Torgets uppbyggnad från Anderson & Lembke i New York, blev en ofta återkommande gäst i internetkretsar i Stockholm. Mailet handlade om mätningar -jag var lika krisptorr då som nu - och Trine hade klippt ut topplistan över siter i USA vi detta tillfälle.
Site / Rank (Reach) Jan-96 Apr-97 May-97
America Online 1 (41%) 1 (44%) 1 (46%)
Yahoo ´ 4 (29%) 2 (37%) 2 (37%)
Netscape 3 (31%) 3 (33%) 3 (31%)
Geocities 16 5 (20%) 4 (21%)
Microsoft - 4 (20%) 5 (21%)
Excite 19 6 (19%) 6 (20%)
InfoSeek 5 (21%) 8 (15%) 7 (17%)
Lycos 24 9 (15%) 8 (14%)
MSN - - 9 (13%)
WebCrawler 2 (33%) 7 (18%) 10 (13%)
AltaVista - 10 (13%) 11 (12%)
--------------------------------------------------
Sample size: 1,000 10,000 10,000
Source: 1996/1997 Media Metrix Inc.
Excite... InfoSeek... Webcrawler, det känns som Donnay och Elan, som Gul och Blå, som Janne Lukas Persson. Även om det inte var så länge sedan. På något sätt verkar åren sedan Internet tågade in ha inneburit en nollställning av ett speciellt tidsur hos mig. Och i denna parallellvärld hamnar rent ologiskt känslomässigt mina minnesbilder av de första åren i samma kategori som de första internetåren. Helt knasigt.
Tur dock att allt jag gjort sedan mitten av 90-talet nu finns på min allt större och större hårddisk och att den nu tar över så stor del av livet att det inte finns anledning att köra parallella spår. Skönt.
Tyvärr märker jag dock idag när jag scannade hårddisken att i relation till vad jag kommer ihåg att jag gjordes/skrev/tänkte 1997 så har Alzheimer redan slagit till och jag hoppas att Google snabbare än kvikt fixar någon bromsmedicin som kan indexera upp min verklighet igen.
Mitt liv har blivit en samling av hårddiskar. Varje gång jag graderat upp datorn så har de gamla filerna hängt med under underliga bedämningar som "Gamla D1", "Gamla D2" eller den mest annorlunda: "ÖÖÖ D&S". Det senarenamnet för att jag för en väldig massa år sedan ville att denna mapp skull sorteras längs ner i listan, eftersom det bara var gamla dokument som jag aldrig använde.
Idag när jag installerade om lite mailprogramvaror på hemmadatorn så blev jag plötsligt till en Internet-Indiana-Jones som med olika trick och knep snurrade runt mellan olika mappar och filformat som inte en människa skådat sedan förhistorisk tid. Ett av de roligaste fynden var en hel mapp med egna mail från 1997, som jag lyckades konvertera från Eudora, den klassiska epostklienten.
De gamla mailmappar och mailrubriker som tuggades in i konverteraren och sedan ut i min nuvarande mailbox var en riktigt rolig resa. Roligast av allt var förstås de mail som dök upp som var de första konversationer som jag och min dåvarande flört* hade, eftersom vi hade träffats på en middag i maj 1997 och bodde i olika länder under nästan ett år. Detta är dock ett ämne som skall diskuteras någon annan stans (kanske på http://karleksdirektoren.blogspot.com/ ?).
Några andra mail rörde en tid som känns som... som ... som jag kände när jag gick på universitetet och tänkte tillbaka på åren i lågstadiet i Söndrum i Halmstad. En massa namn, en massa begrepp, en tidsera med en massa charm och underbara associationer men ändå: var det där verkligen jag?
Ett av mailen av mer arbetskaraktär kom från "the tall blond semi danish chick", Trine Dyrlev, som efter att ha varit engagerad i Torgets uppbyggnad från Anderson & Lembke i New York, blev en ofta återkommande gäst i internetkretsar i Stockholm. Mailet handlade om mätningar -jag var lika krisptorr då som nu - och Trine hade klippt ut topplistan över siter i USA vi detta tillfälle.
Site / Rank (Reach) Jan-96 Apr-97 May-97
America Online 1 (41%) 1 (44%) 1 (46%)
Yahoo ´ 4 (29%) 2 (37%) 2 (37%)
Netscape 3 (31%) 3 (33%) 3 (31%)
Geocities 16 5 (20%) 4 (21%)
Microsoft - 4 (20%) 5 (21%)
Excite 19 6 (19%) 6 (20%)
InfoSeek 5 (21%) 8 (15%) 7 (17%)
Lycos 24 9 (15%) 8 (14%)
MSN - - 9 (13%)
WebCrawler 2 (33%) 7 (18%) 10 (13%)
AltaVista - 10 (13%) 11 (12%)
--------------------------------------------------
Sample size: 1,000 10,000 10,000
Source: 1996/1997 Media Metrix Inc.
Excite... InfoSeek... Webcrawler, det känns som Donnay och Elan, som Gul och Blå, som Janne Lukas Persson. Även om det inte var så länge sedan. På något sätt verkar åren sedan Internet tågade in ha inneburit en nollställning av ett speciellt tidsur hos mig. Och i denna parallellvärld hamnar rent ologiskt känslomässigt mina minnesbilder av de första åren i samma kategori som de första internetåren. Helt knasigt.
Tur dock att allt jag gjort sedan mitten av 90-talet nu finns på min allt större och större hårddisk och att den nu tar över så stor del av livet att det inte finns anledning att köra parallella spår. Skönt.
Tyvärr märker jag dock idag när jag scannade hårddisken att i relation till vad jag kommer ihåg att jag gjordes/skrev/tänkte 1997 så har Alzheimer redan slagit till och jag hoppas att Google snabbare än kvikt fixar någon bromsmedicin som kan indexera upp min verklighet igen.
torsdag, september 01, 2005
Siwers egen Waybackmachine
[INTERAKTIV TID 14/2 1997]
Livsmedel via datorn
Kommer ni håg tiden då NK var det hetaste på webben och matshopping var Internets framtid? Ur den klassiska publikationen Interaktiv Tid för över 8 år sedan kunde man läsa: "1,5 miljoner svenskar tror att de om fem år beställer livsmedel via dator. Detta enligt en undersökning som SIFO gjort på uppdrag av tidningen Supermarket. Vidare konstateras i tidningen att stockholmsvaruhuset NK:s livsmedelsavdelning hade 3.500 registrerade elektroniska kunder vid årsskiftet. Omsättningen från elektronisk handel för NK är cirka 70.000 kronor per dag och den genomsnittliga kunden handlar för 550 kronor. "
Vad lär vi oss av detta? Fråga aldrig konsumenten om de vill ha en gul, slagtålig, vattentät minibandspelare utan ta fram en Sony Walkman och sätt den under näsan på konsumenten. Vem vet det kanske finns en Siwers 14 år som älskar den.
(Och lika viktigt fråga: när återuppstår Interaktiv Tid, blir det Internets egen fågel Fenix Ahlvarsson som plockar upp också denna klenod?)
Livsmedel via datorn
Kommer ni håg tiden då NK var det hetaste på webben och matshopping var Internets framtid? Ur den klassiska publikationen Interaktiv Tid för över 8 år sedan kunde man läsa: "1,5 miljoner svenskar tror att de om fem år beställer livsmedel via dator. Detta enligt en undersökning som SIFO gjort på uppdrag av tidningen Supermarket. Vidare konstateras i tidningen att stockholmsvaruhuset NK:s livsmedelsavdelning hade 3.500 registrerade elektroniska kunder vid årsskiftet. Omsättningen från elektronisk handel för NK är cirka 70.000 kronor per dag och den genomsnittliga kunden handlar för 550 kronor. "
Vad lär vi oss av detta? Fråga aldrig konsumenten om de vill ha en gul, slagtålig, vattentät minibandspelare utan ta fram en Sony Walkman och sätt den under näsan på konsumenten. Vem vet det kanske finns en Siwers 14 år som älskar den.
(Och lika viktigt fråga: när återuppstår Interaktiv Tid, blir det Internets egen fågel Fenix Ahlvarsson som plockar upp också denna klenod?)
måndag, augusti 29, 2005
Det kan aldrig bli bättre än Altavista
Någon gång 1998 satt jag in en strategidiskussion med några begåvade kollegor, däribland Carl Klingberg och Rikard Steiber. Diskussionen rörde den söktjänst som vi fått på halsen efter att vi lyckats byta ingenting och lite skrämmande norska oljedollar mot halva svenska Internet. Till den senare kategorin hörde licensen till "Altavista Northern Europe", eller vad som då var sök på nätet för många. Och även Telia Infomedia Interactive, med Torvald Bohlin i spetsen. Och därtill en talangfull länkletare i staben, en man vid namn Pierre Siri, idag en något större man (och en av de personer i Norden med bäst ryggradskänsla kring Internet).
Jag kan fortfarande komma ihåg första gången då Michael Daun en dag nere på Sprays kontor på Riddargatan visade mig Altavista. Det var en total revolution och det var helt uppenbart att en bättre sökteknologi kunde inte köpas för pengar. Och eftersom just pengar var det som Telia hade så hade man ju såklart allierat sig med Altavista. Oväntat smart.
Jo, tillbaka till strategidiskussionen kring söktjänster och teknologi. Jag minns klart och tydligt att den tes som jag sålde hårdfört var att sök var en commodity, något som kunde dupliceras och köpas, medan allt handlade om varumärken och marknadsföring i detta skede.
Jag trodde detta till jag år 2000 besökte den lätt bisarra tillställningen "Internet World" i New York år 2000. I en av montrarna stod ett gäng ordinära lirare och proklamerade på sina T-shirts: The best search engine in the world. Den länge väl dolda paragrafryttaren gjorde sig påmind och jag var bara tvungen att gå fram och berätta att i alla fall i Sverige så kan man inte marknadsföra sig på det sättet. Bäst, enligt vem då? En idag säker oerhört förmögen bänknötare i montern bad mig då testa.
Jag knappade in www.google.com, gjorde en sökning och bad sedan om ursäkt.
Som tack för visat intresse fick jag stolt en Google T-shirt. Tillbaka då till ursprungsfrågan, blir det inte bättre än Google? Kommer vi kunna diskontera framtida kassaflöden och få det att verka rimligt att Google fortsätter vara världens högst värderade medieföretag? Ja med Altavista stod det ganska snart klart att det skulle komma regniga dagar då inte allt bara är vista. För Google, som jag högaktar för att inte säga religiöst beundrar, är det samma sak.
Med två viktiga skillnader. Först och främst: Google kan växa sin affär genom ett temporärt monopol som skapar en vinstmaskin som kan agera lokomotiv på företagets globala eriksgata. Här är det inte CMGI och liknande uppmärksamhetsjunkies som driver utvecklingen framåt, här är det en genuint intresse att skapa något bra för slutkunden. Dessutom: Google kommer fram i en skede av Interneteran då definitionen på globala skalfördelar etableras. Genom att rida dessa vågor kommer Google surfa vidare under ett flertal år framöver med bibehållen styrka och kraft.
Dock, Internet har ju inget direkt track record vad gäller att skapa långsiktigt hållbara monopol. Inom inte allt för lång tid kommer det därför något som tar Google och oss andra på sängen. Hoppas bara det är en lika magiskt bra produkt så att vi får uppleva den där kittlande känslan av att: detta är inte möjligt!
Då skall jag stå där och säga: been there, never bought the shares, but got the T-shirt (for free).
Jag kan fortfarande komma ihåg första gången då Michael Daun en dag nere på Sprays kontor på Riddargatan visade mig Altavista. Det var en total revolution och det var helt uppenbart att en bättre sökteknologi kunde inte köpas för pengar. Och eftersom just pengar var det som Telia hade så hade man ju såklart allierat sig med Altavista. Oväntat smart.
Jo, tillbaka till strategidiskussionen kring söktjänster och teknologi. Jag minns klart och tydligt att den tes som jag sålde hårdfört var att sök var en commodity, något som kunde dupliceras och köpas, medan allt handlade om varumärken och marknadsföring i detta skede.
Jag trodde detta till jag år 2000 besökte den lätt bisarra tillställningen "Internet World" i New York år 2000. I en av montrarna stod ett gäng ordinära lirare och proklamerade på sina T-shirts: The best search engine in the world. Den länge väl dolda paragrafryttaren gjorde sig påmind och jag var bara tvungen att gå fram och berätta att i alla fall i Sverige så kan man inte marknadsföra sig på det sättet. Bäst, enligt vem då? En idag säker oerhört förmögen bänknötare i montern bad mig då testa.
Jag knappade in www.google.com, gjorde en sökning och bad sedan om ursäkt.
Som tack för visat intresse fick jag stolt en Google T-shirt. Tillbaka då till ursprungsfrågan, blir det inte bättre än Google? Kommer vi kunna diskontera framtida kassaflöden och få det att verka rimligt att Google fortsätter vara världens högst värderade medieföretag? Ja med Altavista stod det ganska snart klart att det skulle komma regniga dagar då inte allt bara är vista. För Google, som jag högaktar för att inte säga religiöst beundrar, är det samma sak.
Med två viktiga skillnader. Först och främst: Google kan växa sin affär genom ett temporärt monopol som skapar en vinstmaskin som kan agera lokomotiv på företagets globala eriksgata. Här är det inte CMGI och liknande uppmärksamhetsjunkies som driver utvecklingen framåt, här är det en genuint intresse att skapa något bra för slutkunden. Dessutom: Google kommer fram i en skede av Interneteran då definitionen på globala skalfördelar etableras. Genom att rida dessa vågor kommer Google surfa vidare under ett flertal år framöver med bibehållen styrka och kraft.
Dock, Internet har ju inget direkt track record vad gäller att skapa långsiktigt hållbara monopol. Inom inte allt för lång tid kommer det därför något som tar Google och oss andra på sängen. Hoppas bara det är en lika magiskt bra produkt så att vi får uppleva den där kittlande känslan av att: detta är inte möjligt!
Då skall jag stå där och säga: been there, never bought the shares, but got the T-shirt (for free).
söndag, augusti 28, 2005
Kär i (mätbar) Reklam
När jag började jobba i reklam- och medieindustrin lärde jag mig snabbt en sak: det här var ett spel där de som hade det, de hade fått det som en gåva uppifrån. Därför visste alla att de som hade Det, dessa personer hade rätt. Och eftersom de hade rätt behövde man inte fundera på varför det var så, de räckte med att veta att De hade Det.
Det var lite som när man ser Pontus Gårdinger i någon av Kanal5s hokuspokusprogram prata med ett medium som ser och hör det vi andra inte. Rationalen bakom att svaret skulle gå att finna "bakom den stora eken nära kyrkogården" var att mediets inre syn sa så. 95% var maggrop och 5% var att det fanns några kända fakta som pekade på plats och omständigheter.
Beslut kring reklaminvesteringar har jag ofta upplevt vara lika sofistikerat. En marknadsdirektör är en person som inte främst är bra på att övertyga slutkunden/konsumenten, utan en person vars maggrop och personliga utstrålning gör att hans eller hennes beslut inte går att ifrågasättas.
För Gårdingers vänner finns det en lycklig omständighet: är de duktiga på vad de gör så går det sällan eller aldrig att bevisa att de inte är någon direkt vetenskaplig process som ligger bakom deras spådomar. Festligt nog visade det sig gång på gång att det var samma sak när det gällde marknadsdirektörer (och dennes konsulter inom reklamvärlden).
Regeln var 95% mage, 5% analys. "Du kan aldrig räkna dig fram till samma resultat som en person med bra magkänsla".
När jag och kollegan Kärleksdirektören Helena Ehnbom fick uppdraget att lansera den amerikanska framgångssagen Match.com i Norden fick vi höra samma sak. Fast inom ett helt annat område. Den här gången var temat kärlek. "Att träffa den rätte är 95% magkänsla och 5% rationalitet". När vi började bygga affären och varumärket Match.com i Norden utgick vi från att både reklambranschen och den relationsintresserade omvärlden av vänner, bekanta och inte minst media hade fel.
Vår tro var att det kan vara bra att hjälpa de rosaskimrande romantiska drömmarna på traven. Vi tyckte det var ganska tragiskt att vi såg personer som lät ett helt liv flyta förbi i väntan på att det en dag i ICA-butiken skulle hända något magiskt som skulle förändra livet. Matchmakingtjänster som vår skulle inte var "den enda vägen", men väl ett bra komplement. Det kanske var rimligt att det kunde vara lika delar rationalitet som romantiskt blixtnedslag? Vår tro var också att när vi investerade vår mediekronor så skulle vi börja i änden där vi säkerställde att vi hade full transparens i alla led, så att vi under resan gång kunde styra investeringarna utifrån resultat. Vi gjorde inget där vi inte hade en hypotes, vi undvek alla lockande one offs, vi gjorde inget där det inte åtminstone fanns en parameter som vi visste skulle vara viktig att följa för att bedöma om det vi gjorde var rätt.
Efter två år av kontinuerligt arbete har vi verkligen inte gjort allt rätt. Och för Nordens mediesäljare var (och är) vi säkert hur jobbiga som helst. Vi har dock gått från uppstart av en Nordisk organisation till att vara en klar marknadsledare både i räckvidd och omsättning.
Jag är övertygad om att det är tack vare en bra mix mellan känsla och mätbarhet, av maggrop och analys. Och jag tror att det är många som kommer att gå igenom denna resa under närmaste åren. Och under resans gång är det många som kommer att få ett härligt uppvaknande: nu kan du inte bara snacka utan nu måste du leverera.
Skit också, kan vi inte ta ett par pilsner så vi kan få tillbaka lite av spontaniteten? Så viktigt är det väl inte att vi behöver ta det här på allvar?
PS. Trodde vi hade kommit en bit senaste åren men så fick jag i fredags plötsligt denna länk från flera håll: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,690154,00.html. Hörru, spring ner på ICA och på med den stora förförarlooken. DS.
Det var lite som när man ser Pontus Gårdinger i någon av Kanal5s hokuspokusprogram prata med ett medium som ser och hör det vi andra inte. Rationalen bakom att svaret skulle gå att finna "bakom den stora eken nära kyrkogården" var att mediets inre syn sa så. 95% var maggrop och 5% var att det fanns några kända fakta som pekade på plats och omständigheter.
Beslut kring reklaminvesteringar har jag ofta upplevt vara lika sofistikerat. En marknadsdirektör är en person som inte främst är bra på att övertyga slutkunden/konsumenten, utan en person vars maggrop och personliga utstrålning gör att hans eller hennes beslut inte går att ifrågasättas.
För Gårdingers vänner finns det en lycklig omständighet: är de duktiga på vad de gör så går det sällan eller aldrig att bevisa att de inte är någon direkt vetenskaplig process som ligger bakom deras spådomar. Festligt nog visade det sig gång på gång att det var samma sak när det gällde marknadsdirektörer (och dennes konsulter inom reklamvärlden).
Regeln var 95% mage, 5% analys. "Du kan aldrig räkna dig fram till samma resultat som en person med bra magkänsla".
När jag och kollegan Kärleksdirektören Helena Ehnbom fick uppdraget att lansera den amerikanska framgångssagen Match.com i Norden fick vi höra samma sak. Fast inom ett helt annat område. Den här gången var temat kärlek. "Att träffa den rätte är 95% magkänsla och 5% rationalitet". När vi började bygga affären och varumärket Match.com i Norden utgick vi från att både reklambranschen och den relationsintresserade omvärlden av vänner, bekanta och inte minst media hade fel.
Vår tro var att det kan vara bra att hjälpa de rosaskimrande romantiska drömmarna på traven. Vi tyckte det var ganska tragiskt att vi såg personer som lät ett helt liv flyta förbi i väntan på att det en dag i ICA-butiken skulle hända något magiskt som skulle förändra livet. Matchmakingtjänster som vår skulle inte var "den enda vägen", men väl ett bra komplement. Det kanske var rimligt att det kunde vara lika delar rationalitet som romantiskt blixtnedslag? Vår tro var också att när vi investerade vår mediekronor så skulle vi börja i änden där vi säkerställde att vi hade full transparens i alla led, så att vi under resan gång kunde styra investeringarna utifrån resultat. Vi gjorde inget där vi inte hade en hypotes, vi undvek alla lockande one offs, vi gjorde inget där det inte åtminstone fanns en parameter som vi visste skulle vara viktig att följa för att bedöma om det vi gjorde var rätt.
Efter två år av kontinuerligt arbete har vi verkligen inte gjort allt rätt. Och för Nordens mediesäljare var (och är) vi säkert hur jobbiga som helst. Vi har dock gått från uppstart av en Nordisk organisation till att vara en klar marknadsledare både i räckvidd och omsättning.
Jag är övertygad om att det är tack vare en bra mix mellan känsla och mätbarhet, av maggrop och analys. Och jag tror att det är många som kommer att gå igenom denna resa under närmaste åren. Och under resans gång är det många som kommer att få ett härligt uppvaknande: nu kan du inte bara snacka utan nu måste du leverera.
Skit också, kan vi inte ta ett par pilsner så vi kan få tillbaka lite av spontaniteten? Så viktigt är det väl inte att vi behöver ta det här på allvar?
PS. Trodde vi hade kommit en bit senaste åren men så fick jag i fredags plötsligt denna länk från flera håll: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,690154,00.html. Hörru, spring ner på ICA och på med den stora förförarlooken. DS.
Tour de Media
Mycket av inlägg här kommer att vara resultat av olika möten och olika diskussioner jag har eller har haft. Också nedan har en upprinnelse av denna typ.
Träffade Mattias Fyrenius som framgångsrikt rattar www.SvD.se. Vi kom att prata om dilemmat som dagens mediekoncerner står inför och symbolen blev Svenskans Tour de France satsning, på nätet och i print. Jag är ingen cykelfantast men som allätare inom sport - och intresserad av media i allmänhet - fastnade blicken ett antal gånger på det samarbete som SvD och Eurosport hade kring Lance Armstrongs defilering mot ännu en seger.
Synergierna mellan två mediekanaler kändes uppenbar. SvD starka i print och online och Eurosport lyckades med ljud och bild ge den kompletterande mer känslomässiga upplevelsen. För SvDs journalister var detta säkerligen inget problem.
Men det kanske det borde varit? Jag menar, när SvD samarbetade med Eurosport så lockade de ju tittare till TV-kanalen, tittare som Eurosport sedan kunde kapitalisera på genom annonsering av direkta avgifter från konsumenten. Usch vad hemskt, att sälja en produkt och skapa intäkter får väl inte en seriös journalist hålla på med!
Om vi twistar till detta upplägg något och byter ut Eurosport mot Crescent, hur skulle saken te sig då? Skulle det vara mer eller mindre fel för journalisten att länka till Crescents webbplats i samband med att SvD bevakade Tour de France - och då generera försäljning av cyklar? För mig är det sak samma, om än med viss gradskillnad. Och för att ta resonemanget ett steg till, om Crescent sätter kameror och mikrofoner på vissa cyklister och sedan följer loppet inifrån, skulle det då vara enklare eller svårare för SvD att promota detta?
Jag och Mattias konkluderade inte vår diskussion men förmodligen så hade vi liknande syn på grundfrågan. Men vi sitter ju på olika cyklar om man så säger.
När jag funderar på vad konsekvensen är av vår diskussion så tror jag att en slutsats är att de politiska och oberoende mediernas storhetstid är förbi (kanske ingen chock men ändå). Om det för många decennier sedan fanns en uppdragsgivare och finansiär med politiska förtecken så finns den i mindre grad idag. Eller i alla fall så är investeringsviljan betydligt större från de kommersiella krafterna.
Yrkeskårsglidningen har bara börjat. Skall bli spännande att se hur journalister på flera medieföretag får visitkort med tryck på båda sidor. En sida med titeln Journalist som kan användas när man skall på fin middag med frugan, en med titeln Copyrighter när man träffar kunden.
Träffade Mattias Fyrenius som framgångsrikt rattar www.SvD.se. Vi kom att prata om dilemmat som dagens mediekoncerner står inför och symbolen blev Svenskans Tour de France satsning, på nätet och i print. Jag är ingen cykelfantast men som allätare inom sport - och intresserad av media i allmänhet - fastnade blicken ett antal gånger på det samarbete som SvD och Eurosport hade kring Lance Armstrongs defilering mot ännu en seger.
Synergierna mellan två mediekanaler kändes uppenbar. SvD starka i print och online och Eurosport lyckades med ljud och bild ge den kompletterande mer känslomässiga upplevelsen. För SvDs journalister var detta säkerligen inget problem.
Men det kanske det borde varit? Jag menar, när SvD samarbetade med Eurosport så lockade de ju tittare till TV-kanalen, tittare som Eurosport sedan kunde kapitalisera på genom annonsering av direkta avgifter från konsumenten. Usch vad hemskt, att sälja en produkt och skapa intäkter får väl inte en seriös journalist hålla på med!
Om vi twistar till detta upplägg något och byter ut Eurosport mot Crescent, hur skulle saken te sig då? Skulle det vara mer eller mindre fel för journalisten att länka till Crescents webbplats i samband med att SvD bevakade Tour de France - och då generera försäljning av cyklar? För mig är det sak samma, om än med viss gradskillnad. Och för att ta resonemanget ett steg till, om Crescent sätter kameror och mikrofoner på vissa cyklister och sedan följer loppet inifrån, skulle det då vara enklare eller svårare för SvD att promota detta?
Jag och Mattias konkluderade inte vår diskussion men förmodligen så hade vi liknande syn på grundfrågan. Men vi sitter ju på olika cyklar om man så säger.
När jag funderar på vad konsekvensen är av vår diskussion så tror jag att en slutsats är att de politiska och oberoende mediernas storhetstid är förbi (kanske ingen chock men ändå). Om det för många decennier sedan fanns en uppdragsgivare och finansiär med politiska förtecken så finns den i mindre grad idag. Eller i alla fall så är investeringsviljan betydligt större från de kommersiella krafterna.
Yrkeskårsglidningen har bara börjat. Skall bli spännande att se hur journalister på flera medieföretag får visitkort med tryck på båda sidor. En sida med titeln Journalist som kan användas när man skall på fin middag med frugan, en med titeln Copyrighter när man träffar kunden.
lördag, augusti 27, 2005
http://www.finnkampen.nu/
Sitter och tittar på Finnkampen och det känns naturligt att nyttja det nyinstallerade Wlanet till att via Google söka upp Finnkampens webbplats. Vet inte vad jag söker där men är på något sätt nyfiken på hur mycket krut de lagt på webben för ett lokalt helgevent som detta. Slår mig att jag inte ens försöker med www.finnkampen.se utan går direkt till Google.
Webbplatsen är ingen sensation. Det borde den inte heller vara. Det finns ju ingen direkt affärsmodell eller inte ens public service-intresse där. Möjligtvis kunde väl www.tretti.se haft intresse av att också få exponering där i samband med sitt sponsorskap.
Det som istället får mig att fundera är den bild som ligger uppe på webbplatsens förstasida.
Carrro och hockeylegenddöttrarna intervjuar varandra, på skoj, för att göra pressfotograferna glada. I synnerhet Carolina Kluft är här det stora värdet i hela evenemanget. Som en så viktig del i värdet av vad Finnkampen är vore det ju ganska intressant om Carro&systrarna tog skoj-och-ploj-bilden på allvar och gjorde sitt egent reportage direkt från insidan, som med dagens teknik med lätthet kan kommuniceras ut till omvärlden. Jag skulle i alla fall gärna se Finnkampen direkt på "Carrokanalen". Det har pratats länge om att innehållsskaparen kommer gå förbi mellanhänder - det låter ju mycket 1999 - men det känns plötsligt inte så orimligt att det kommer ske.
Under VM häromsistens gav Carro mig en relaterad teknikinsikt. Jag använde för första gången en SMS-tjänst via Aftonbladet, där jag genom att SMS ABCARRO tilll något kortnummer sedan kunde säkerställa att jag inte missade en sekund av det som skedde. Riktigt bra.
Eller om jag skall vara ärlig: en riktigt bra tanke. I verkligheten hade jag sett nyheten om Carros resultat på text-TV eller på webben innan SMSet tickade in. Men det är nog inte det som är grejen här. Grejen är att webb, telekommunikation och internet nu har tagit ett antal steg som inte är någon revolution var för sig, men där utvecklingen inom ett antal olika områden har skapat plattformar för framtida riktigt stora skiften inte bara ur ett användarperspektiv utan än mer ur ett affärsmodellperspektiv.
Jag kommer säkert återkomma till detta framöver men ett av de mest slående affärs-/tekniska skiften av denna typ är Googles insmygning på lokalannonseringsmarknaden. Åt lunch med Johan Kinnander som driver Google i Sverige i förra veckan. Johan beskrev hur en sökning på Google efter "jeans, storlek 32/34, nära mig" leder till en bild på byxorna och information som talar om att butiken på Hamngatan har det jag önskar i lager. Det lät naturligtvis Birgersson99aktigt men den här gången känns det inte så långt borta. Har man kikat på Google earth/maps så är väl detta i och för sig inte på något sätt science fiction. Det känns helt rimligt.
Bra Carro, nu vann ni stafetten också. Svenskt rekord! Carro, kan du inte berätta direkt bara för mig (och 25,000 andra sportfånar som kanske skulle signa upp sig för en "Carro prenumeration") om vad du tyckte om loppet? Jag skulle säkerligen betala 5 kr för det, det räcker om du skickar det som ett ljud SMS till min mobil.
Webbplatsen är ingen sensation. Det borde den inte heller vara. Det finns ju ingen direkt affärsmodell eller inte ens public service-intresse där. Möjligtvis kunde väl www.tretti.se haft intresse av att också få exponering där i samband med sitt sponsorskap.
Det som istället får mig att fundera är den bild som ligger uppe på webbplatsens förstasida.
Carrro och hockeylegenddöttrarna intervjuar varandra, på skoj, för att göra pressfotograferna glada. I synnerhet Carolina Kluft är här det stora värdet i hela evenemanget. Som en så viktig del i värdet av vad Finnkampen är vore det ju ganska intressant om Carro&systrarna tog skoj-och-ploj-bilden på allvar och gjorde sitt egent reportage direkt från insidan, som med dagens teknik med lätthet kan kommuniceras ut till omvärlden. Jag skulle i alla fall gärna se Finnkampen direkt på "Carrokanalen". Det har pratats länge om att innehållsskaparen kommer gå förbi mellanhänder - det låter ju mycket 1999 - men det känns plötsligt inte så orimligt att det kommer ske.Under VM häromsistens gav Carro mig en relaterad teknikinsikt. Jag använde för första gången en SMS-tjänst via Aftonbladet, där jag genom att SMS ABCARRO tilll något kortnummer sedan kunde säkerställa att jag inte missade en sekund av det som skedde. Riktigt bra.
Eller om jag skall vara ärlig: en riktigt bra tanke. I verkligheten hade jag sett nyheten om Carros resultat på text-TV eller på webben innan SMSet tickade in. Men det är nog inte det som är grejen här. Grejen är att webb, telekommunikation och internet nu har tagit ett antal steg som inte är någon revolution var för sig, men där utvecklingen inom ett antal olika områden har skapat plattformar för framtida riktigt stora skiften inte bara ur ett användarperspektiv utan än mer ur ett affärsmodellperspektiv.
Jag kommer säkert återkomma till detta framöver men ett av de mest slående affärs-/tekniska skiften av denna typ är Googles insmygning på lokalannonseringsmarknaden. Åt lunch med Johan Kinnander som driver Google i Sverige i förra veckan. Johan beskrev hur en sökning på Google efter "jeans, storlek 32/34, nära mig" leder till en bild på byxorna och information som talar om att butiken på Hamngatan har det jag önskar i lager. Det lät naturligtvis Birgersson99aktigt men den här gången känns det inte så långt borta. Har man kikat på Google earth/maps så är väl detta i och för sig inte på något sätt science fiction. Det känns helt rimligt.
Bra Carro, nu vann ni stafetten också. Svenskt rekord! Carro, kan du inte berätta direkt bara för mig (och 25,000 andra sportfånar som kanske skulle signa upp sig för en "Carro prenumeration") om vad du tyckte om loppet? Jag skulle säkerligen betala 5 kr för det, det räcker om du skickar det som ett ljud SMS till min mobil.
Nu finns verktygen, nu syns affären
Det har gått några år. 10 och några till. 1995 trodde några, 1999 trodde många, 2004 visste några, 2007 vet alla. Några av de vildaste fantasierna kring vad Internet och relaterad teknologi kommer att göra med vår vardag - professionell likväl som privat - håller på att hända. Eller har hänt. Och nu syns det även på sista linjen.
I denna blogg kommer jag reflektera kring detta och berätta en eller annan akekdot från idag, igår eller imorgon.
Kul du kom förbi.
I denna blogg kommer jag reflektera kring detta och berätta en eller annan akekdot från idag, igår eller imorgon.
Kul du kom förbi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)