Twitter killed the blog

lördag, januari 24, 2009

Om Digital Schizofreni

Visst är det underligt hur man idag själv skapar olika röster och olika bekantskapskretsar med hjälp av olika networking och kommunikationskanaler?

Johan på Facebook - eftersom jag mer eller mindre aldrig bjuder in någon på Facebook så är det för mig mer av friendcasting, push av egocentrisk (excentrisk?) information till de som har bett att få lyssna. Men tonen är privat, gärna med ett inslag av humor och det är som en blandning av återföreningsfest och företagsfest, där alla framåt småtimmarna öppnar sig lite mer än vanligt.

Johan på Linkedin - cvcasting, sociala networkingens svar på Rotary, du är vem du känner.

Johan på Blogger - bragcasting, nyktert, lite mer genomtänkt, en hel del skryt (med ursäkten att ni faktiskt sökt er hit frivilligt :-) )

Johan på Twitter - lunchcasting, lite av samma känsla som den där långlunchen med några sköna personer, eller den där afterwork ölen med diskussioner och hyperlänkning av ämnen som du inte annars hinner med.

Johan på ASW - bratcasting, ersätter de där resorna till St Tropez som är så jobbiga att få in i almanackan.

Johan på Match.com - nej, jag är inte aktiv eftersom jag inte är i målgruppen. Men jag förstår våra medlemmar som ser att kommunikationen i de kanaler jag nämnt ovan skiljer sig från hur man kommunicerar på Match. Man vill inte ha sin lillasyster, mamma, kollegor och gudbarn med i loopen när man börjar inleda en dialog med en möjlig livspartner.

Johan på Gmail - "snutti snutt" är inte så vanliga ord i mina andra kommunikationskanaler, men med fru och familj kan det väl hända. Dialoger med nära vänner förflyttar sig också successivt i denna riktning.

Johan på hemmadatorns Outlook - Allt mer sällan, vad skall jag ha den till? Har blivit uppäten och utkonkurrerad av Gmail.

Johan på Messenger - en salig blandning, men allt mer styrd mot en dialog med de personer jag pratar mest med om dagarna på jobbet, vilket inte initialt var helt intuitivt. Även kyrkogård för gamla kollegor, för man kan ju inte radera en gammal kollega från Messenger eller hur? Så signaturen "Snyggmas" poppar snällt upp varje dag och påminner om sin existens, som den där grannen som du alltid ser på bussen men aldrig hejar på.

Johan på jobbmailen - allt mer professionellt, allt mer brus styrs bort från jobbmailen och in i andra kanaler, blir alltmer en förlängning av samtalet och mobilen - och etablerar en struktur för att lagra viktiga arbetsdokument.

Utifrån denna genomgång av några av mina egna primära typer av kommunikation och personligheter är det ju tydligt att jag är Digitalt schizofren som få.

Det känns lite som när mobiler med hörsnäcka etablerade sig för några år sedan och jag hörde jag en person som var på besök i Stockholm kommentera: "You have really made great progress in Stockholm. Five years ago the people walking around talking to themselves looked like homeless schizophrenic lunatics. Now they seem to have been integrated in the society doing really well, even wearing suite and tie."

Digital schizofreni verkar lyckligtvis bli vanligare och vanligare. Så jag får hoppas att också jag kan integreras i samhället på ett bra sätt om några år :-).

torsdag, januari 15, 2009

Google konsoliderar, Jaiku ut i kylan?

För den som spenderat tid i USA, eller i alla fall med amerikaner, är det uppenbart att krisen där är många resor värre än den lilla hösnuva vi ser i Sverige. Eller kanske snarare, USA ligger en fas tidigare och är samtidigt bättre på att få de dåliga bacillerna ur systemet. Alla agerar på recessionen, gör nödvändiga neddragningar, du säljer huset och börjar om på nytt. Inga segdragna diskussioner, inget daltande. 

Läste nu att detta till och med gäller Google, surprise.

På Google Codeblogg kan man tex läsa att (f.d.) finska microblogsiten Jaiku mer eller mindre läggs ner (även om man får se hur detta i slutändan skall tolkas) och på Search Engineland kan man läsa vidare om liknande öde för tex Google Catalog Search, Uploads på Google Video och utvecklingen av Google Notebook. Sergey Brin indikerade ju under hösten att detta var att förvänta men när det sker slå det ändå ner med viss känsla av förvåning.

Samtidigt säger ryktena att Microsoft skall göra sig av med en signifikant del av personalen. Via Fudzilla läser jag att det handlar om 17% eller 15,000 personer som per idag Jan 15 skall få besked om att lämna. Om detta nu blir så dräpande som sägs har något liknande vad jag vet aldrig ens i närheten inträffat på Microsoft. Googlade detta och hittade (halv?) svenska Google-utmanaren Silobreakers lysande resultatsida/sökresultat om detta ämnet - läs mer här!    

Påminner mig också om min reaktion inför när Eric Schmidt i mars meddelade att Google var förberedda för recessionen, alltså från 18e mars 2008: 

"Hösten 2000 var jag i New York på Internet World konferensen. Där i NY hände två saker mig:
  1. Det var första gången jag blev frälst av Google och

  2. Jag förstod på allvar att det var en ordentlig lågkonjunktur i antågande när VDarna för ett gäng av de då mest prominenta onlinebolagen i en paneldebatt, mer eller mindre oprovocerat, hamnade i en bragging contest över hur mycket cash de hade på banken.
Denna mentala hyperlänk dök upp när jag idag läste uttalandet: Schmidt: Google 'well-positioned' for a recession. Det är i och för sig inte orimligt att Schmidt får frågan efter senaste dagarnas turbulens på världens finansiella marknader, men bara det faktum att Schmidt tar ordet recession i sin mun pushar oss ett par steg närmare densamma."

Visst är det underligt med lågkonjunkturer, man vet att de händer men likväl är det svårt att förbereda sig eller agera på denna kunskap. Eller så är det så att det är mindre synligt, både för en själv och i termer av tidningsrubriker, när någon spelar spelet väl och tar övervägda risker över en konjunkturcykel?

Morten Lund i personlig konkurs - damn sad

Även om varenda ekonomiutbildning i världen predikar sambandet mellan risk and return så glömmer man lätt vad detta innebär i verkligheten. Du får inget utan att du är beredd att ta risk. Och ingen du ser lyckas runt omkring dig har gjort detta utan att det på ett eller annat sätt har funnits ett pris.

På några år 1997-2000 blev Jonas Svensson tack vare Spray miljardär, efter en resa där han hade tagit mycket risk, både personligt, socialt och ekonomiskt. När det vände röstade Svensson med hjärtat och plånboken i samma ficka, och följde 2000-2001 med Spray aktien ner i avgrunden och gick i personlig konkurs. Jag har inte alltid gillat Jonas affärsetik, men lika väl var det trist att se. Jonas blev miljardär tack vare sin riskbenägenhet, och konkade på grund av den samma. 

2009 är det Morten Lund som hamnat i denna situation. Trots gigantisk exit i Skype, där Morten var en av de första investerarna. Trots Zybs exit till Vodaphone, där Morten också var tidig investerare. Trots en portfölj med en massa spännande bolag, tex Maxthon den största kinesiska browsern, så läser jag idag att Morten gått i personlig konkurs (tex tv2.dk). Risk. Return. Risk.

De gånger jag träffat Morten har jag spontant gillat killen. Extremt social, smart, otroligt nätverkad och en unik kombination av good guy och deal maker. Och dessutom ett underbart exempel på hur transparent man kan vara även i jobbiga stunder, klassisk läsning är när Morten ber om ursäkt på ett sätt som få. Tror inte att bloggpudel ännu finns definierat i Wikipedia, men läs det så vet ni vad det är.  

Min fd PR konsult sa alltid att det var livsfarligt att blogga och att jag borde sluta. När jag läser på Mortens (gamlagamla) blogg så kan jag lite förstå vad han menar. Det är klart att många kan göra sig roliga över när Morten 2005 säger att:

"I hope to have enough self control not to "over invest - but Im really getting ready !".  

Det känns dock som att för den blogg generation (där jag är för gammal för att inkluderas) som växer fram är inte transparensens vara eller inte vara överhuvudtaget en fråga. Morten tex har bloggat om stort och smått sedan 2001, ibland spot on, ibland motsatsen. För honom finns det inte ett alternativ att inte vara transparent. Att inte vara transparent är att isolera sig, att inte delta. Att inte delta att inte finnas, detta i en värld där att finnas och synas alltmer verkar växa fram som det huvudsakliga målet i livet. 

Sedan får man väl köpa att någon dryg svensk tycker det är roligt att påminna om att man skulle sagt "I love recessions... when the tide is out you can see who is swimming naked".

Herr Wallenberg, att verka utan att synas, varför då?

onsdag, januari 14, 2009

Ny CEO för Yahoo - Carol Bartz, fd Autodesk

Jag undrar hur många sidor i Carol Bartz kontrakt som rör vad som händer om Yahoo blir uppköpt, styckat eller dylikt? Och vad hennes fallskärm blir om Microsoft köper bolaget. Som ny VD för Yahoo står hon i alla fall för en verklig utmaning: hur skapar man positiv energi i ett bolag som över senaste åren lagt på sig lika mycket negativt momentum som jag under julhelgerna lagt på mig extra kilon.

Bartz har visserligen varit med senast veckan bland de rykten som florerat men lite överraskande ändå. Aktien verkar dock ha gått ned något på beskedet, enligt Forbes. Tråkig start, frågan är vad utom försäljning av bolaget som kan få fart på aktien?

Hemma i Microsofts hemstad spekulerar man i att nya CEOn skall innebära nya samtal med Microsoft, se Seattle Post Intelligencer.

Oavsett, kortsiktigt när handlingsförlamningen i Yahoo släpper och de runt nya VDn skall visa hur duktiga de är så lär det hända lite saker. Även inom Yahoo är det nu time to rally behind the new president