Twitter killed the blog

måndag, januari 12, 2015

Den Digitala Resan

Jag har under helgerna varit ute och rest, upplevt några fantastiska platser, men också haft några personliga riktigt jobbiga situationer.

De jobbiga situationerna har gjort att jag då och då fått tid över då det varit bra terapi att fokusera på annat, tex på hur den digitala utvecklingen har revolutionerat livet för den - som vi - som reser, både i geografi, i sociala sfärer och i livet.

När vi reste iväg 1982 var det som att försvinna in i en tunnel där tid, information och kontakt med omvärlden stod still, trots att det inte var mer än några timmars resa bort. Med en gammal farfar hemma var det jobbigt att försvinna iväg och jag minns att min pappa konstant jagade telefoner att låna på olika små pensionat för att säkerställa att farfar Ragnar mådde bra. När vi nu 2014 besöker Australien är det första vi gör att ordna med ett Telstrakontantkort till Iphonen. För $50 har vi fått mer eller mindre obegränsad data access med minst 3G, oftast 4G, över hela kontinenten (med några få undantag) och till det en pott på $1000 för samtal. Vi är med andra ord alltid tillgängliga, alltid uppkopplade, alltid online. Och då inte för att Facebooka eller annat "digitalt trams" utan för att digitala tjänster är så avgörande och självklara för våra liv. 


Funderingarna har tagit sitt avstamp i hur det var när jag 12 år gammal 1982 åkte till alperna med mamma, pappa och syster, satt i relation till när jag nu år 2014 är på långresa med min egen familj.

HOTELL
Hotell bokas förstås via Hotels.com. Eller än hellre via Airbnb som givit oss privata boenden som varit fantastiska guldkorn på platser som Jervis Bay eller - som bilden nedan visar - Katoomba.


Pris är ju en fördel, men accessen till nya typer av upplevelser lika viktig. Det var lite annorlunda 1982 då resebyrån rekommenderade en handfull orter, med några få specifika hotell, dit man skulle åka.

FOTO - att förlänga nuet
Vi har under resan samlat på oss galet mycket bilder och video. Som laddats upp på Dropbox. Så att vi i alltid har en backup till kameran. Jag har inga bilder från 1982, men jag tror att det skall finnas en raspig super-8-film någonstans hemma hos mina föräldrar

början av 80-talet hade jag en Commodore 64, en dator med 64 kilobyte minne. Mitt tumnagelstora minneskort i min kamera har idag 128 gigabyte. Dvs ca 2 miljoner gånger mer minne. Och då känner jag ändå behov av att använda Dropbox för extrautrymme.

VYKORT - dagen efter
För att vara lite halvanaloga har vi skickat bilder till pappa/farfar som tyvärr är krasslig. Alltså riktiga bilder via Postens app "Riktiga vykort", som förstås funkar lika bra att skicka från Australien som från Avesta. Det lilla vykortet 1982 kom ju fram när vi väl var hemma, A4-kortet vi skickar från Australien 2014 kommer dagen efter.

TAXI - taxiiii! 
När taxi strulat har vi allt som oftast plockat fram Uberappen. Funkar precis lika smidigt i Sydney som i Stockholm eller annan större stad, även om chaufförerna i Australien säger att det tror att Uber kommer regleras bort från marknaden. 1982 lät vi hotellet beställa en taxi, eller hoppades på tur på gatan. 

KARTOR - när är vi framme?
När barnen under längre transporter frågat "När är vi framme?", har vi försett dem med Waze. 1982 markerade jag kilometernoteringar på en ihopvikt karta och räknade ut snitthastigheter, ganska kul, men ganska annorlunda informationsläge mot idag. Och än viktigare, när sonen akut behövde åka till sjukhuset och hotellet skickade oss till vuxensjukhuset - dvs fel sjukhus - kunde vi snabbt Googla fram Sydney Childrens Hospital med några knapptryckningar.

VÄDER - det finns bara dåliga kläder 
"Vad skall vi planera imorgon, hur blir vädret?". 1982 var det den gamla husmodern på pensionatet som kunde läsa moln och kaffesump, idag har vi 20 vädertjänster på dussinet i våra mobiler. En tur söder ut till stranden byts enkelt mot besök till vindistriktet norr ut för vädret inte där är lika avgörande för upplevelsen. Även om utsikten funkar även när solen inte skiner.


VAR ÄR VI?
Efter en dags sightseeing till fots frågar vi oss vad vi varit under dagen och konsulterar snabbt Runkeeper. Vi får direkt upp en karta som hjälper minnet. T.o.m i Kings Canyon i Outback Australia, en av de få platser i Australien som inte har mobiltäckning, var GPS-mottagningen så gott som perfekt. Väl tillbaka i civiliserade områden med mobiltäckning och obegränsad datamängd kunde vi sedan plocka upp kartan från vår vandring i ödemarken.



JULKALENDERN
Eller sa jag obegränsad datamängd... det var väl inte helt sant. Att titta på julkalendern via Svtplay drar bandbredd, så vi har nu signat upp oss på olika hotells lojalitetsprogram, det brukar vara förutsättningen för att få fritt WiFi också på rummet. 

FACEBOOK
Lite digitalt trams har vi trots allt också ägnat oss åt. En morgon såg vi på Facebook en bild på vårt hotell. Taget från andra sidan bukten. Av en fd kollega som var på besök från Dallas på samma plats som vi. En postning senare, med en bild på hans hotell (med kommentaren att vår utsikt var bättre), hade vi connectat och var redo för att ta en öl. Båda några tusen mil från hemma, men digitalt med hemmet på fickan.



ATT DELA - alla kan vara vänner
Facebook har även sina poänger i andra annorlunda sammanhang. Personen på bilden heter Tulgur Ozgur och han besöker denna dag Taronga Sydney Zoo. Liksom vi. Under den fantastiska fågelshowen blev herr Ozgur utvald att sitta på scenen och få möjlighet att fota när en örn dyker mot honom i full karriär, "missar" hans huvud med några centimeter, för att landa på en plattform precis bakom. Jag tog tillfället att testa min kameras funktion där man tar många bilder i tät följd och fångade bildserien nedan. Visade mannen bilderna efter showen, han bad om mitt efternamn och vi connectade. Jag taggade sedan en fotopostning med hans namn på Facebook så han fick tillgång till bilderna.







ATT HÅLLA KONTAKT
Som jag nämnde inledningsvis har vår resa 2014 inneburit en hel del känslomässiga berg och framförallt dalar eftersom att både min pappa och son blivit ganska allvarligt sjuka under perioden.

Att i realtid kunna hålla kontakten med andra sidan världen är då en fantastisk tillgång. Under julhelgen har jag från australien pratat timtal med min syster per mobil, med min mamma i föräldrahemmet och med läkare på SOS International. "Rikssamtalet" från 1982 är utbytt mot en samtalspott som inte tar slut, och då pratar vi om "vanliga" samtal via en mobil.

Många samtal var båda jobbiga och känslomässiga, men en situation som jag speciellt kommer ihåg för dess blandning av högt och avgrundslågt var när jag Facetimar med min syster kl halv 6 på morgonen framför Ayers Rock (nedan) och får veta att mina pappa återhämtat sig mycket snabbare än väntat - det var helt fantastiskt.


Närheten över geografier och närhet med hjälp av teknologi gör inte jobbiga situationer bättre, men lite lättare att hantera.

SOCIAL KRAFT - kundens megafon
En aspekt av de jobbiga situationer som vi hamnade i var att vi var tvungna att styra om våra resplaner. En konsekvens av detta var att vårt flygbolag Qantas lyckades boka av vår hemresa, vilket gjorde att vi plötsligt stod utan möjlighet att komma hem - biljetter från Sydney i början av januari är nog bland de svårare att få tag på.

När en kantig kundtjänst inte löser ett viktigt problem för en kund i dagens transparenta och sociala/mediala samhälle, vad händer då? Jo, kunden börjar dra i sina kontakter via tex Linkedin eller Facebook och kunden börjar berätta sin egen historia via Twitter, Blogger eller Tumblr.

I vårt fall verkade det vara Twitter som fick saker att hända. När väl jag twittrat och frågat @Qantas om det var i linje med deras varumärke att slänga luren i örat på en kund som är på väg till akuten med sin son med över 40 graders feber, så tog det ett par timmar innan vi hade 4 stycken biljetter och var på väg hem.

 

Jag gissar också att jag får tacka Twitter för att vi kunde spendera hemresan i det övre däckets lounge, sippande på en utsökt Shiraz. Och med en son som efter 10 dagar med feber äntligen mådde betydligt bättre :-).