Att bibehålla en status som geni och bevara en kult är svårt. Både för personer, bolag och varumärken. Det finns någon lag som verkar motverka att någon blir för stor, för bra, för förmögen. Denna lag stöds av "sanningar" som etablerat sig i våra medvetande, i alla fall hos mig under min uppfostran till en media och internetjunkie.
* "Inga träd växer till himmelen", växte jag upp med ekande i bakhuvudet.
* "Om något verkar för bra för att vara sant är det säkert också det" lärde jag mig var sant under slutet av 90-talet.
* "First they build you up, then they tear you down" har gång efter gång visat sig vara sant.
Visst är denna typ av "sanningar" ganska tråkiga och missunnsamma?
Kan vi lära oss något av tillfällen då "sanningarna" varit just sanningar? Och när motsatsen bevisats?
På "sanningsidan" borde väl Enron, Michael Jackson, Spray och Nick Leason kunna platsa. Av olika skäl, men ändock. Några lärdomar är:
- När du har momentum är det svårt att våga växa lagom snabbt. När du kör i 200 känns det som 90 efter en stund. Men det blir svårare att manövrera eller väja för hinder.
- Med tillväxt kommer storlek, med storlek kommer fler fronter, med fler fronter får du lätt för många fiender. Hur bra någon än är behöver man vänner.
- När du har för stor ekonomisk framgång kommer väldigt få vara genuint glada för din skull (och gärna se dig falla). Med ekonomisk framgång kommer ofta större bett, därmed också snabbare resa nedåt. Som inte behöver sluta vid nollsträcket.
Men vem/vilket/vad har klarat av att hantera extrem framgång? Och varför?
Virgin. Richard Branson har varit illa ute några gånger men han har behållit en konstant utmanar- och monopolbrytarattityd som ingen kan ogilla. För vem vill egentligen att British Airways skall vinna? Du blir populär av att slåss mot den som inte anses ha gjort sig förtjänt av sin marknadsposition och/eller den som inte har en genuin respekt hos konsumenten.
Tiger Woods. Tiger höll mer eller mindre inte i en klubba på ett år efter college och tränade bara mental och fysisk smidighet. Han hade alltid vetat att han skulle bli världens bäste golfare genom tiderna och hade ingen stress. Tror också att han har ett större mål än att bli bäst i världen i golf och jag är övertygad om att pappa Woods innan han dog satte in en del av arvet hos Ladbrokes och bettade på att Tiger skulle bli president i USA. Skynda långsamt, med känslan av ett större mål.
Apple. Enastående produktinnovation och svårslagen konsumentnytta. Men utan vara en klar fiende till "det onda Microsoft" hade Apple inte haft den position de har. Utan en klar definierad fiende är svårare att gå upp på morgonen.
Varför dessa funderingar? Jo, i senaste Economist har jag just läst artikeln "
Who is afraid of Google?". Och lika naturligt som det är att Google kommer att få hantera denna typ av PR-utmaningar, lika intressant är det att fundera på om Google är Tiger Woods eller Michael Jackson? Virgin eller Enron? Google är inte 10 år fyllda men det mest spännande som hänt inom media/Internet/telekom/etc/etc sedan Moses stentavlor. Man har gått från dryga 2,000 anställda i juni 2004, till närmare 14,000 idag. Marknadsvärd 160 miljarder. Dollar. 64% av sökningar i USA görs via Google.
Jag kan bara föreställa mig vilken växtvärk, turbulens och vilka bränder som måste uppstå i kölvattnet av Googles resa från att inte 2002 ha haft en aning hur man skulle tjäna pengar till idag.
Men oavsett alla brandhärdar i världen så kommer ingen fråga att bli viktigare för Google än att hamna på rätt sida i den generella uppfattningen om Google verkligen är den onda eller goda kraften i (online) världen. Page/Schmidt/Brin har förstått detta sedan länge.
Att ta ut $1 dollar i lön var ett steg, "
don't be evil" devisen mitt i prick, att
digitalisera all världens böcker ett annat, medan många andra projekt som Google sprutar ut kan kännas som både och, dvs både affär och good will (
Street view,
Google Earth/Sky)
Givet att Google (och ledartrojkan bakom) idag sitter en del personligt ihopskrapade medel, och dessutom har visat att det vågar gå sina egna vägar, skall det bli kul att se vad man kan göra när man har ganska många miljarder bakom sig - och har en vision om att skapa en bättre värld. Ganska trevligt läge att förutom att faktiskt tycka att det är kul att förbättra världen, kunna se att det är en förutsättning för den framgång det egna företaget har. Med andra ord, att goda syften och egen framgång går hand i hand.
Det är lite på samma linje som att göra alla information tillgänglig, sedan sälja sponsrade länkar till högstbjudande men fortfarande utgå från relevans i ett användarperspektiv. Om någon förstår hur jag tänkte.
En av grundhistorierna i boken handlar om Jim Clark som sätter Netscape på börsen i Augusti 1995, huvudsakligen för att han behöver pengar till att färdigställa sin båt Hyperion. Båten innehåller mer datorkraft än ett mellanstort företag och kostar deg. Mycket deg. Vilket dock inte blir något problem då Netscapes IPO pris sätts till 14 dollar initialt, men i sista sekunden dubblas till 28 dollar på grund av intresset.
