Via Torstensson (IRL!) fick jag ett bra citat som han plockat upp via Danah Boyd som just nu verkar bli guruförklarad både här och var vad gäller social media. Nu också här.
Vad var då citatet, jo: "Walls create context".
Detta med anledning av Myspace, Facebook och alla andra social media fenomen. Och kanske då främst vad gäller avsaknaden av ramar, väggar och inträdeshinder.
För mig satte citatet en hel del funderingar på plats, och satte på 10,000-metersnivån fingret på varför tjänster som match.com fortsätter vinna mark trots att det ständigt dyker upp nya friendfinder tjänster och där vi alla förväntas bekräfta "vänskapsband" kors och tvärs, helst också tala om var vi är just nu samt vem vi dejtar eller gör affärer med:
- När något blir för blurrigt, för brett och för öppet, då söker vi något annat, en context där vi kan definiera oss själva, våra syften och vår önskemål.
Jag kan t.ex. sitta på T-centralen och flörta, träffa tonvis med "vänner", men när jag till slut varken vet vem eller varför då blir T-centralen en transit punkt och inte en plats i mitt hjärta. Om man skall fullfölja denna liknelse (inte helt fair, jag vet) får man notera att för pundare, försäljare av tveksamma tjänster och produkter samt för osäkra tonåringar är dock T-centralen en viktig samlingspunkt.
Twitter killed the blog
söndag, september 30, 2007
torsdag, september 27, 2007
The most odd request
Jag fick för ett tag sedan en förfrågan att berätta om min mest annorlunda förfrågan som jag fick under min tid som Pelle Törnbergs assistent -94/-95. Svaren från mig och andra av Pelle Törbergs forna VD-assistenter skulle tryckas i en specialupplaga av Metro som en avskedsgåva till Pelle Törnberg när han nu slutat på MTG och Metro. Mitt bidrag lät:
"Oddest request from Pelle during your trainee period:
Pelle: How many companies do we have within MTG? Me: Well some 135 when I counted the last time.
Pelle: Do we have a company presentation I can use for a meeting? Me: Yes, there is the printed version.
Pelle: Not good enough. Can you put together a 5 minute company video presentation? Me: Yes, of course, we have plenty off skilled people to do that within the group.
Pelle: Great. One thing though: it needs to be done in 24 hours. Me: Sir yes Sir.
Pelle: And it needs to be in Vietnamese. Me: Sir yes S…?
Pelle 23,5 hours later: Thanks Johan, looks good. Just one question. Are you sure that the translator you found was pro [the Vietnamese] Government? It is sort of important. I am meeting with the Vietnamese Prime Minister and his government delegation in 45 minutes."
"Oddest request from Pelle during your trainee period:
Pelle: How many companies do we have within MTG? Me: Well some 135 when I counted the last time.
Pelle: Do we have a company presentation I can use for a meeting? Me: Yes, there is the printed version.
Pelle: Not good enough. Can you put together a 5 minute company video presentation? Me: Yes, of course, we have plenty off skilled people to do that within the group.
Pelle: Great. One thing though: it needs to be done in 24 hours. Me: Sir yes Sir.
Pelle: And it needs to be in Vietnamese. Me: Sir yes S…?
Pelle 23,5 hours later: Thanks Johan, looks good. Just one question. Are you sure that the translator you found was pro [the Vietnamese] Government? It is sort of important. I am meeting with the Vietnamese Prime Minister and his government delegation in 45 minutes."
söndag, september 23, 2007
Publicistens dilemma - hur resonerar Aftonbladet?
Ser du något underligt med artikeln i klippet nedan? OK underligt kanske inte är ordet men den pekar på ett delikat dilemma för tex Aftonbladet.
Bakgrunden till min fråga är följande situation där jag haft första parkett. Vi (=match.com) sponsrar Ensam Mamma Söker på Tv3. Ensamma mammor (eller pappor) är exempel på livssituationer när online dating kan vara ett bra sätt att träffa den stora kärleken, när man kanske inte kan hänga på krogen varje helg eller slutat hoppas på att någon skall börja flörta nere i ICA butiken.
I samband med detta sponsorskap gjorde vi härom veckan en undersökning för att se vad våra medlemmar tycker om singelföräldrar/mammor. Vi, liksom Aftonbladet, tyckte att resultatet av undersökningen var intressant: tex visar det sig att 9 av 10 män vill dejta en singelmamma. Och allra helst Tilde de Paula.
Så här långt inga konstigheter.
Aftonbladet gör sedan en helsida i tidningen om vår undersökning, vilket vi förstås tyckte var trevligt. Man publicerar sedan också artikeln online.
Som ni kunde se i klippet ovan så avslutar sedan Aftonbladet artiklen med att hänvisa och länka läsarna till tjänsten Motesplatsen.se. Man säger Hitta dejtingsugna singelföräldrar i hela landet och man säger sedan: Mötesplatsens sajt för singlar med barn – börja spana redan idag!
Till saken hör sedan att Motesplatsen.se ägs av Aftonbladet sedan ett par år.
Och det är nu det blir en intressant situation, för Aftonbladet, för oss på Match.com och för en journalist som kanske inte främst ser sig som copy writer för tjänsterna inom den egna koncernen utan har som ambition att oberoende rapportera vad som sker i omvärlden.
Jag vill inte påstå att dilemmat Aftonbladet hamnar i har en självklar lösning. Men det är en intressant vinkel av framtidens medielandskap i en allt mer internetifierad värld.
Vad är uppdraget för en publicist egentligen? Handlar det om att ha 600 personer anställda som skapar innehåll för att sedan kunna driva trafik från innehållet till egna tjänster som man sedan säljer på läsarna?
Jag vet inte, men jag gissar att Aftonbladet måste ha en hel del diskussioner internt kring detta.
Bakgrunden till min fråga är följande situation där jag haft första parkett. Vi (=match.com) sponsrar Ensam Mamma Söker på Tv3. Ensamma mammor (eller pappor) är exempel på livssituationer när online dating kan vara ett bra sätt att träffa den stora kärleken, när man kanske inte kan hänga på krogen varje helg eller slutat hoppas på att någon skall börja flörta nere i ICA butiken.
I samband med detta sponsorskap gjorde vi härom veckan en undersökning för att se vad våra medlemmar tycker om singelföräldrar/mammor. Vi, liksom Aftonbladet, tyckte att resultatet av undersökningen var intressant: tex visar det sig att 9 av 10 män vill dejta en singelmamma. Och allra helst Tilde de Paula.
Så här långt inga konstigheter.
Aftonbladet gör sedan en helsida i tidningen om vår undersökning, vilket vi förstås tyckte var trevligt. Man publicerar sedan också artikeln online.
Som ni kunde se i klippet ovan så avslutar sedan Aftonbladet artiklen med att hänvisa och länka läsarna till tjänsten Motesplatsen.se. Man säger Hitta dejtingsugna singelföräldrar i hela landet och man säger sedan: Mötesplatsens sajt för singlar med barn – börja spana redan idag!
Till saken hör sedan att Motesplatsen.se ägs av Aftonbladet sedan ett par år.
Och det är nu det blir en intressant situation, för Aftonbladet, för oss på Match.com och för en journalist som kanske inte främst ser sig som copy writer för tjänsterna inom den egna koncernen utan har som ambition att oberoende rapportera vad som sker i omvärlden.
Jag vill inte påstå att dilemmat Aftonbladet hamnar i har en självklar lösning. Men det är en intressant vinkel av framtidens medielandskap i en allt mer internetifierad värld.
Dagens tre hyperlänkar
Internets vägar äro outgrundliga.
Idag hamnade jag på följande sidor:
Artikel om IAC: http://sramanamitra.com/2007/09/17/web-30-iac-part-1
Google lägger en kabel? http://news.zdnet.com/2110-1035_22-6209565.html
Golfspelare som dejtar? http://www.golfmates.com/ (men siten strular visst lite)
/J
Idag hamnade jag på följande sidor:
Artikel om IAC: http://sramanamitra.com/2007/09/17/web-30-iac-part-1
Google lägger en kabel? http://news.zdnet.com/2110-1035_22-6209565.html
Golfspelare som dejtar? http://www.golfmates.com/ (men siten strular visst lite)
/J
fredag, september 21, 2007
Nätverkssiter står mig upp i halsen
Nätverkssiter står mig upp i halsen. Men jag använder ett par ändå. Så där lite halvt i protest, bara för att kunna veta vad jag protesterar mot. Xing, har jag aldrig fått snurr på. Asmallworld har haft sina 15 minuter. http://www.trig.com/, fattar ingenting. http://www.jango.com/, gillar tanken med musik som sammanhållande länk men räcker det? http://www.plaxo.com/, sluta skicka mig alla adress uppdateringsrequests, nu. Linkedin tycker jag är rimligt bra, men när det börjat trilla in okända requests att connecta så försvinner snabbt känslan av tillhörighet och övergår till en urvattnat Firsttuesdayfeeling som inte är långsiktigt hållbar. Facebook, jag jag vill knappt ta ordet i min mun för det känns så överreklamerat. Men nog fasen är jag där några gånger i veckan och kikar. Det kommer dock trots allt att vara en viktig tjänst när vi blicker tillbaka på internet under 2000-talets första decennium, tjänsten som gjorde social networking lika enkelt som Altavista gjorde sök.
Två saker som triggade mig att skriva denna post var två nya vinklar på dessa trender som jag sprungit på i veckan:
#1 Flockdjursbeteende. Se profilen nedan som jag sprang på häromdagen i en persons kontaktregister. Ingen superreklam för Linkedin direkt.
Två saker som triggade mig att skriva denna post var två nya vinklar på dessa trender som jag sprungit på i veckan:
#1 Flockdjursbeteende. Se profilen nedan som jag sprang på häromdagen i en persons kontaktregister. Ingen superreklam för Linkedin direkt.
#2 Äta eller att ätas. Aggregatorer av social networking info, tex Rapleaf. "Use Rapleaf to build, promote, and manage your online reputation" - ganska snyggt gjort. Sensmoral: det finns alltid ett annat djur ett steg upp i hierarkin på savannen som är beredd att äta upp dig om du öppnar garden och framstår som svagare.
Och det finns många svaga djur på social media och social networking savannen idag.
fredag, september 07, 2007
Tablefinder studsar och MSN rockar socialt.
Notis #1. "Fyra av tio svenskar använder sociala medier. Och MSN är mest populärt."
=> Facebook är på allas läppar. Men MSN/Spaces dominerar. Men vem vill säga att Bill är smart? Det får man ingen kred för. Skulle jag välja partner så skulle jag dock välja Bill.
Notis #2. "Svenska Tablefinder vinnare i startuptävling"
=> Nu studsar det här bolaget Tablefinder upp igen. De måste absolut ha något. I alla fall har de en konkurrent i Livebookings som också i verkligen håller på att krossa Europamarknaden genom en smart ut- och upprullning, supportat med starka ägare och erfaret team med nordbor som har gjort det här förut. Men de är nog för bra, lite som Microsoft i punkt #1, för att få cred.
=> Facebook är på allas läppar. Men MSN/Spaces dominerar. Men vem vill säga att Bill är smart? Det får man ingen kred för. Skulle jag välja partner så skulle jag dock välja Bill.
Notis #2. "Svenska Tablefinder vinnare i startuptävling"
=> Nu studsar det här bolaget Tablefinder upp igen. De måste absolut ha något. I alla fall har de en konkurrent i Livebookings som också i verkligen håller på att krossa Europamarknaden genom en smart ut- och upprullning, supportat med starka ägare och erfaret team med nordbor som har gjort det här förut. Men de är nog för bra, lite som Microsoft i punkt #1, för att få cred.
lördag, september 01, 2007
Är Google Tiger Woods eller Michael Jackson?
Att bibehålla en status som geni och bevara en kult är svårt. Både för personer, bolag och varumärken. Det finns någon lag som verkar motverka att någon blir för stor, för bra, för förmögen. Denna lag stöds av "sanningar" som etablerat sig i våra medvetande, i alla fall hos mig under min uppfostran till en media och internetjunkie.
* "Inga träd växer till himmelen", växte jag upp med ekande i bakhuvudet.
* "Om något verkar för bra för att vara sant är det säkert också det" lärde jag mig var sant under slutet av 90-talet.
* "First they build you up, then they tear you down" har gång efter gång visat sig vara sant.
Visst är denna typ av "sanningar" ganska tråkiga och missunnsamma?
Kan vi lära oss något av tillfällen då "sanningarna" varit just sanningar? Och när motsatsen bevisats?
På "sanningsidan" borde väl Enron, Michael Jackson, Spray och Nick Leason kunna platsa. Av olika skäl, men ändock. Några lärdomar är:
- När du har momentum är det svårt att våga växa lagom snabbt. När du kör i 200 känns det som 90 efter en stund. Men det blir svårare att manövrera eller väja för hinder.
- Med tillväxt kommer storlek, med storlek kommer fler fronter, med fler fronter får du lätt för många fiender. Hur bra någon än är behöver man vänner.
- När du har för stor ekonomisk framgång kommer väldigt få vara genuint glada för din skull (och gärna se dig falla). Med ekonomisk framgång kommer ofta större bett, därmed också snabbare resa nedåt. Som inte behöver sluta vid nollsträcket.
Men vem/vilket/vad har klarat av att hantera extrem framgång? Och varför?
Virgin. Richard Branson har varit illa ute några gånger men han har behållit en konstant utmanar- och monopolbrytarattityd som ingen kan ogilla. För vem vill egentligen att British Airways skall vinna? Du blir populär av att slåss mot den som inte anses ha gjort sig förtjänt av sin marknadsposition och/eller den som inte har en genuin respekt hos konsumenten.
Tiger Woods. Tiger höll mer eller mindre inte i en klubba på ett år efter college och tränade bara mental och fysisk smidighet. Han hade alltid vetat att han skulle bli världens bäste golfare genom tiderna och hade ingen stress. Tror också att han har ett större mål än att bli bäst i världen i golf och jag är övertygad om att pappa Woods innan han dog satte in en del av arvet hos Ladbrokes och bettade på att Tiger skulle bli president i USA. Skynda långsamt, med känslan av ett större mål.
Apple. Enastående produktinnovation och svårslagen konsumentnytta. Men utan vara en klar fiende till "det onda Microsoft" hade Apple inte haft den position de har. Utan en klar definierad fiende är svårare att gå upp på morgonen.
Varför dessa funderingar? Jo, i senaste Economist har jag just läst artikeln "Who is afraid of Google?". Och lika naturligt som det är att Google kommer att få hantera denna typ av PR-utmaningar, lika intressant är det att fundera på om Google är Tiger Woods eller Michael Jackson? Virgin eller Enron? Google är inte 10 år fyllda men det mest spännande som hänt inom media/Internet/telekom/etc/etc sedan Moses stentavlor. Man har gått från dryga 2,000 anställda i juni 2004, till närmare 14,000 idag. Marknadsvärd 160 miljarder. Dollar. 64% av sökningar i USA görs via Google.
Jag kan bara föreställa mig vilken växtvärk, turbulens och vilka bränder som måste uppstå i kölvattnet av Googles resa från att inte 2002 ha haft en aning hur man skulle tjäna pengar till idag.
Men oavsett alla brandhärdar i världen så kommer ingen fråga att bli viktigare för Google än att hamna på rätt sida i den generella uppfattningen om Google verkligen är den onda eller goda kraften i (online) världen. Page/Schmidt/Brin har förstått detta sedan länge. Att ta ut $1 dollar i lön var ett steg, "don't be evil" devisen mitt i prick, att digitalisera all världens böcker ett annat, medan många andra projekt som Google sprutar ut kan kännas som både och, dvs både affär och good will (Street view, Google Earth/Sky)
Givet att Google (och ledartrojkan bakom) idag sitter en del personligt ihopskrapade medel, och dessutom har visat att det vågar gå sina egna vägar, skall det bli kul att se vad man kan göra när man har ganska många miljarder bakom sig - och har en vision om att skapa en bättre värld. Ganska trevligt läge att förutom att faktiskt tycka att det är kul att förbättra världen, kunna se att det är en förutsättning för den framgång det egna företaget har. Med andra ord, att goda syften och egen framgång går hand i hand.
Det är lite på samma linje som att göra alla information tillgänglig, sedan sälja sponsrade länkar till högstbjudande men fortfarande utgå från relevans i ett användarperspektiv. Om någon förstår hur jag tänkte.
* "Inga träd växer till himmelen", växte jag upp med ekande i bakhuvudet.
* "Om något verkar för bra för att vara sant är det säkert också det" lärde jag mig var sant under slutet av 90-talet.
* "First they build you up, then they tear you down" har gång efter gång visat sig vara sant.
Visst är denna typ av "sanningar" ganska tråkiga och missunnsamma?
Kan vi lära oss något av tillfällen då "sanningarna" varit just sanningar? Och när motsatsen bevisats?
På "sanningsidan" borde väl Enron, Michael Jackson, Spray och Nick Leason kunna platsa. Av olika skäl, men ändock. Några lärdomar är:
- När du har momentum är det svårt att våga växa lagom snabbt. När du kör i 200 känns det som 90 efter en stund. Men det blir svårare att manövrera eller väja för hinder.
- Med tillväxt kommer storlek, med storlek kommer fler fronter, med fler fronter får du lätt för många fiender. Hur bra någon än är behöver man vänner.
- När du har för stor ekonomisk framgång kommer väldigt få vara genuint glada för din skull (och gärna se dig falla). Med ekonomisk framgång kommer ofta större bett, därmed också snabbare resa nedåt. Som inte behöver sluta vid nollsträcket.
Men vem/vilket/vad har klarat av att hantera extrem framgång? Och varför?
Virgin. Richard Branson har varit illa ute några gånger men han har behållit en konstant utmanar- och monopolbrytarattityd som ingen kan ogilla. För vem vill egentligen att British Airways skall vinna? Du blir populär av att slåss mot den som inte anses ha gjort sig förtjänt av sin marknadsposition och/eller den som inte har en genuin respekt hos konsumenten.
Tiger Woods. Tiger höll mer eller mindre inte i en klubba på ett år efter college och tränade bara mental och fysisk smidighet. Han hade alltid vetat att han skulle bli världens bäste golfare genom tiderna och hade ingen stress. Tror också att han har ett större mål än att bli bäst i världen i golf och jag är övertygad om att pappa Woods innan han dog satte in en del av arvet hos Ladbrokes och bettade på att Tiger skulle bli president i USA. Skynda långsamt, med känslan av ett större mål.
Apple. Enastående produktinnovation och svårslagen konsumentnytta. Men utan vara en klar fiende till "det onda Microsoft" hade Apple inte haft den position de har. Utan en klar definierad fiende är svårare att gå upp på morgonen.
Varför dessa funderingar? Jo, i senaste Economist har jag just läst artikeln "Who is afraid of Google?". Och lika naturligt som det är att Google kommer att få hantera denna typ av PR-utmaningar, lika intressant är det att fundera på om Google är Tiger Woods eller Michael Jackson? Virgin eller Enron? Google är inte 10 år fyllda men det mest spännande som hänt inom media/Internet/telekom/etc/etc sedan Moses stentavlor. Man har gått från dryga 2,000 anställda i juni 2004, till närmare 14,000 idag. Marknadsvärd 160 miljarder. Dollar. 64% av sökningar i USA görs via Google.
Jag kan bara föreställa mig vilken växtvärk, turbulens och vilka bränder som måste uppstå i kölvattnet av Googles resa från att inte 2002 ha haft en aning hur man skulle tjäna pengar till idag.
Men oavsett alla brandhärdar i världen så kommer ingen fråga att bli viktigare för Google än att hamna på rätt sida i den generella uppfattningen om Google verkligen är den onda eller goda kraften i (online) världen. Page/Schmidt/Brin har förstått detta sedan länge. Att ta ut $1 dollar i lön var ett steg, "don't be evil" devisen mitt i prick, att digitalisera all världens böcker ett annat, medan många andra projekt som Google sprutar ut kan kännas som både och, dvs både affär och good will (Street view, Google Earth/Sky)
Givet att Google (och ledartrojkan bakom) idag sitter en del personligt ihopskrapade medel, och dessutom har visat att det vågar gå sina egna vägar, skall det bli kul att se vad man kan göra när man har ganska många miljarder bakom sig - och har en vision om att skapa en bättre värld. Ganska trevligt läge att förutom att faktiskt tycka att det är kul att förbättra världen, kunna se att det är en förutsättning för den framgång det egna företaget har. Med andra ord, att goda syften och egen framgång går hand i hand.
Det är lite på samma linje som att göra alla information tillgänglig, sedan sälja sponsrade länkar till högstbjudande men fortfarande utgå från relevans i ett användarperspektiv. Om någon förstår hur jag tänkte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)