En riktiga pärla i minnessamligen

Det är inte bara Bamses farmor som vårstädar utan så också just nu undertecknad. Att städa har två trevliga sidor: 1) det blir rent 2) man hittar oväntade saker när man vänder på stenarna.

Idag hittade jag nedan. En plastficka med en artikel och med en gammal 1,44 MB diskett. Diskett, kommer ni ihåg? Sådant man hade drösvis med på 90-talet.

Artikeln handlar om Taco Bell och ett antal namn passerar i minnet: Jonas Svensson, Johan Ihrfeldt, Urban Pettersson, Kalle Bengtsson... . Varför då? Jo någon gång 1994 var vi några stycken som höll på att titta på att starta Taco Bell i Sverige. Situationen var att jag och Ihrfeldt hade skrivit/skrev uppsats ihop, och dessutom opponerade vi på Jonas S och Michael Dauns uppsats (om digital TV), och av någon anledning blev vi inbjudna att vara med i Taco Bell projektet. Jag var grymt imponerad av den Excel modell som Jonas (tror jag främst att det var) hade byggt och som på ett snyggt akademiskt sätt kombinerade marginalintäkten på isbergssalladen i en Taco och utifrån detta skapade en resultaträkning för 5 år. Wow. Om jag bara kunde hitta ett sätt att ta fram filen från disketten på bilden, jag är ganska säker på att den ligger där och glimmar!

Vad hände med Taco Bell? Jo Kalle Bengtsson försvann tidigt och började på McKinsey, Urban till Procter & Gamble (senare Everyday), Johan till Internaktiv Television (där Johan Stael von Holstein var VD) och Jonas (och halva avgångsklassen från Handels) till Everyday. Och jag själv hamnade i Pelle Törnbergs våld på Kinnevik. Och Taco Bell Sverige hamnade i min plastficka.

Någon tid senare återsamlades dock gruppen och Taco skal, Hot sauce och Guacamole blev HTML taggar och Java script när Spray Interactive Media blev till. Och det känns passande att säga: och resten är historia :-) !

Mental hyperlänk till recenssionens år 2000

Hösten 2000 var jag i New York på Internet World konferensen. Där i NY hände två saker mig:

1. Det var första gången jag blev frälst av Google och
   
   
2. Jag förstod på allvar att det var en ordentlig lågkonjunktur i antågande när VDarna för ett gäng av de då mest prominenta onlinebolagen i en paneldebatt, mer eller mindre oprovocerat, hamnade i en bragging contest över hur mycket cash de hade på banken.
   

Denna mentala hyperlänk dök upp när jag idag läste uttalandet: Schmidt: Google 'well-positioned' for a recession. Det är i och för sig inte orimligt att Schmidt får frågan efter senaste dagarnas turbulens på världens finansiella marknader, men bara det faktum att Schmidt tar ordet recession i sin mun pushar oss ett par steg närmare densamma.

Artikeln påminner också om en intressant vinkel på Google-Myspace:

"Google has a $900 million, three-year deal to sell advertising to News Corp.'s MySpace.com customers under which it must pay MySpace whether or not it makes money selling ads on the site."

Inte för att jag tror att detta innebär någon egentlig risk i nuläget, men det skall bli intressant att se hur olika (online och media) bolag inom närmaste 6-12-18 månaderna kommer att rapportera om olika högkonjunkturbett som gått fel väg. En affär som görs i en konstant uppåtgående marknad kan te sig utan risk, men vändas till något helt annat i uppförsbacke och motvind.

Mest beundrade företagen i USA 2008, enligt Fortune

För snart ett år sedan bloggade jag om Fortunes lista över de mest beundrade företagen i USA 2007. Det hela var väl då mest ett fördolt sätt att framhäva min arbetsgivare IAC som då hade blivit rankad etta inom kategorin Internethandel & tjänster.

Nu har 2008 år lista kommit ut och det är också i år kul läsning för vår koncern. Så här ser listan ut inom vår kategori:

1. IAC
2. Google
3. Expedia
4. Amazon
5. E-bay
6. Yahoo
7. Liberty Media
8. Sabre Holdings

Extra kul eftersom Fortunes lista bygger på en enkät till ett brett urval av personer inom ett stort antal amerikanska företag. Som Fortune själva uttrycker det: "There is no higher praise than the respect of one's colleagues and competitors"

Go Barry.

Guldäggjuryn och min far har samma smak

Jag får väl erkänna: antalet guldägg är inte ett utvärderingskriterium när jag har kvartsamtal med storchefen. Jag driver dagligen en tråkigt mätbar och mer direktresponsrelaterad låda där framgången ofta ligger i att förbättra en landningssidas konverteringsgrad med någon procent här eller där. Det brukar sällan belönas annat än på sista linjen.

Dröm därför om min förvåning när jag idag fick reda på att vi blivit nominerade till den 47 upplagan av Guldägget.

Inte för att jag är ointresserad av Guldägget, jag älskar all former av tävlingar. Men alla tävlingar har sina mål, syften och kriterier för att vinna. Vi har tidigare nominerats till olika priser tex Spinn och SIME men vi är i ärlighetens namn inte i normalfallet vare sig så duktiga eller så fokuserade på de kriterier som är drivande i just Guldägget.

Dock, under förra året så pushade Storåkers oss att göra något lite annorlunda för att vara oss. Vi var något tveksamma, lite småskraja att testa ett nytt media, men nyfikna.

Någon tid senare ringde min far och var på ett strålande humör.

Pappa: "Wow, vilken briljant annons ni hade i Svenskan idag"

Jag: "Va? Annons...? Briljant...? SvD...? Ja...!... just det, tack vad kul!"

Min pappa har aldrig kommenterat den TV-reklam vi har pumpat, han har aldrig sett en online annons, han lyssnar inte på kommersiell radio. Men nu lät det: "Annonsen var verkligen begåvad, vad duktig du är!".

Med viss kvarstående oro för att det är svårt att mäta klickfrekvens på en printannons lämnade episoden mig med en bra maggropskänsla. Och med funderingen kring hur många det är där ute, som min far, som tar med sig vårt budskap även utan att de klickar eller registrerar sig i samma session. Detta är nog nyttigt för en marknadskommunikativ räknesticka som jag och fundera på ibland.

Tackar tackar Guldäggsjuryn, vad roligt att ni bjöd i oss som en lite udda bransch och företeelse till reklamens finrum!

Skall en Kalle Anka kosta 4kr eller 27 kr?

Vi lever i en värld där många sliter sitt hår för att förstå vad man skall kunna ta betalt för. Inte minst i den värld jag jobbar närmast, online världen.

I takt med att onlineaktörer som Lunarstorm och Wall Street Journal går på gratisspåret och öppnar upp sina webbplatsen är det lätt att hamna i 2000-fällan: det går inte att ta betalt, allt skall vara gratis.

Idag, i en begagnatbutik för serietidningar med min son snart 4 år, blev jag påmind om till vilken stor del som ett pris är en fuktion av helt andra saker än vad det kan tyckas på ytan.

I mitt fall blev det ett inköp av en rejäl bunt Kalla Anka tidningar som gjorde det hela synligt för mig. Mina inköp var:

* Kalle Anka, Nr 1 1975. Dåpris 2:50 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 3 1976. Dåpris 2:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 31 1977. Dåpris 3:85 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 30 1978. Dåpris 3:85 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 1 1979. Dåpris 3:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 41 1980. Dåpris 4:45 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 1981. Dåpris 4:80 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 39 1982. Dåpris 5:75 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 18 1983. Dåpris 5:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 3 1984. Dåpris 6:25 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 50 1985. Dåpris 7:00 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 1986. Dåpris 7:30 kr, nu 4 kr

Nöjd som den köpte jag bunten, sonen var lika glad för dessa som för senaste numret.

Jag letade lite vidare och hittade då några ytterligare nummer jag tyckte var intressant prissatta.

* Kalle Anka, Nr 3 2008. Dåpris 25 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 9 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 10 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr

Nummer 10 med utgivningsdatum 4e mars, dvs om två dagar.

Jag tror ändå att jag kommer att bli prenumerant på Kalle Anka för barnens skull. Och betala 27 kr per nummer, kanske med någon rabatt för att jag tar en helårsprenumeration. Trots att jag vet att jag kan gå till källaren i Gamla Stan och plocka upp begagnade nummer i drivor för nästan inga pengar.

Varför då? Jo jag vill att barnen skall få känna magin den dagen Kalle Anka dimper ner i brevlådan, jag vill ha en enkel rutin och slippa tänka på att åka över hela stan för att göra ett klipp, jag vill att det skall vara MIN orörda tidnig ingen snorig annan unges nerkladdade exemplar... och ett antal andra skäl som i sig inte är fullt rationella om jag vore Den Ständigt Optimerande Kunden.

Men det är jag inte. Och jag tror många är som jag. Nästa generation av framgångsrika internettjänster tror jag kommer lära sig ta betalt för allt det här fluffiga och onödiga från kunden. För varumärken. För paketering. För känslor. Och inte i syfte att lura kunden av pengar, utan för att vår köpprocess och upplevda nytta med en produkt eller tjänst är så mycket mer än vad det kan te sig på ytan.

Torstensson 30 idag - grattis

Henrik Torstensson, min bloggläromästare, fyller 30 år idag. Jädrar, när Henrik blir 30 då är jag gammal :-)

And for all our English speaking guests, Happy Birthday Henrik (men tycker det är roligare när du bloggar på svenska).

3 internetkonsumtioner de 3 senaste dagarna

Min kära kollega och närmast proffsbloggande Helena Ehnbom fortsätter att hålla mig intresserad genom tex senaste inlägget om vem som klickar på banners och research av Comscore. Att 6% av populationen står för 50% av klicken verkar lite avskräckande. Men av egna erfarenheter så är detta inte min upplevelese av effektiviteten i online annonser. Kan dock tänka mig att det kommer blossa upp lite debatt kring detta (och smart av Comscore att hitta en vinkel som kittlar just när alla hissar onlinekanalen till himlen).

I Forbes läser jag en riktig dräpar-PR-artikel om min käre chef Thomas Enraght-Moony. Nu är han nöjd den gode TEM. Kul att se att det kommer allt fler artiklar av denna mer seriösa typen, som även i TIME häromveckan.

Via Pawlo fick jag tipset om klippet nedan från TED 2002, kan vara bra att ta med sig in i lågkonjunkturen. Och är det inte slående vad TED dyker upp hela tiden i olika sammanhang som jag respekterar - och oj vad jag vill dit i år, nästa år, eller när fabian som helst.



Att spela Augusta National vore mäktigare:



En OS invigning mer storslaget:



Last night of the proms pampigare:



Men, förlåt mig SIME, TED är grejen i professionella sammanhang för en person med min läggning.

De 10 största tech affärerna senaste åren - gissa

I ljuset av att alla pratar om att Yahoo nu tackat nej till MSFT bud (vi får väl se hur det går med den saken) såg jag via Valleywag en lista som var ganska intressant: De 10 största tech affärerna senaste 1o åren.

Störst? AOL-Time Warner $182 miljaarder. Näst störst? SDL / JDS Uniphace $41 miljarder. Tredje störst? Yahoo / MSN $40 miljarder, till nuvarande bud.

Yahoo är en Stor Affär, även för MSFT.

Compaq / HP var bara på $23 miljarder.

Annars är det slående vad få bolag som är på listan som det pratas om i mina poppiga mediakretsar. Vadå Seagate, E-tek Dynamics, Veritas, NAVTEQ, etc. Jag måste skaffa mig nya kompisar.

Hela listan här.

Breda band knyter kärlekens band

Nu måste jag väl ändå vara en kärlekens Jonas Birgersson. Eller hur? Åsa Torstensson får här en liten gåva av oss, vid sitt besök häromdagen: ett gammalt 28.8 modem* inslaget i knastrande celofan omgivet av gelehjärtan.

Ja, det var kanske lite cheesy men hon skrattade gott. Glad alla hjärtans Ministern, och alla ni andra med för den delen.

* som faktiskt en annan minister tidigare ägt, gissa den kopplingen...

Kärleksminister Åsa Torstensson

För någon vecka sedan blev jag något förvånad. En representant för Infrastrukturminister Åsa Tortsensson hörde av sig och ville höra sig för om Ministern kunde få komma på besök till oss på kontoret. Jorå, sa vi, det går alldeles prima.

Igår dök hon sedan upp och spenderade några timmar med att förstå vad vi gör, diskutera BNP tillväxt vs befolkningstillväxt, testa vår tjänst, etc. Allt med ambitionen att förstå vad användare faktiskt skall ha bredare band och digitala motorvägar till. Sunt.

Och man kan ju inte bli annat än lite imponerad av Centern. De är genuint intresserade av vad som sker i samhället och de glömmer inte sina rötter. Känns så mycket mindre som världsfrånvända politikerproffs än andra politiker jag sprungit på.

För denna bloggs läsare, en liten dotcomflashback: 1999 satt jag på ett bolag som hette Scandinavia Online/SOL. Lennart Daleus var ute och predikade sin digitala allemansrätt, samt var känd från landets alla storbildstavlar - "Det här är Lennart". Lennart ville precis som Minister Torstensson besöka den tidens heta IT-bolag - och valet föll på oss. Jag guidade runt Lennart, allt gick bra, fram till att Lennart satte sig bredvid vår chefredaktör Richard Bergman för att få lära sig lite mer av hantverket. Richard, mycket kompetent men inte helt vaken för dagen, säger: "Hej Richard heter jag, jag kan visa dig lite hur det fungerar här... men hur var det, vad hette du nu igen?". Ridå.

MSN! - utropstecknet snart på plats

Under en underbar semester förra veckan hade jag för första gången på länge en vit vecka, dvs ingen Blackberry, inget internet och ingen kontorskontakt (förutom en mid week checkpoint).

Veckans stora nyhet inom denna bloggs närområde kunde jag dock inte missa eftersom tickern på CNN pumpade: Microsoft to acquire Yahoo!

Eftersom jag kom tillbaka igår så har jag inte hunnit skapa mig en bild av vad som sagts om affären men i min värld är det en klockren affär. Bra Microsoft, som Urban Pettersson hade sagt.

Yahoo är ett fantastiskt varumärke, som jag noterade tidigare här är det tex ett av de mest sökta orden i Google. Som jag också noterade nyligen är Yahoo också största aktör på amerikanska delen av internet. Och med en värdering per användare som inte är fullt lika avskräckande som för vissa andra bolag.

För ett bolag av Microsofts kaliber, med ambitioner att också dominera internetsfären, finns det egentligen ingen bättre match. Eller rättare sagt det finns väldigt få alternativ till denna affär om man vill ta sig an Google på riktigt.

Jag kan varken Yahoo eller MSN globalt så väl, men i ett EMEA perspektiv har jag jobbat nära båda. Idag som ansvarig för mitt bolags Europeiska relation till MSN och tidigare som ansvarig för detsamma för Yahoo. Utifrån detta är det uppenbart att MSN och Yahoo inom EMEA skulle kunna få en oerhörd kraft med kombinerade styrkor, men sannolikt även kunna åstadkomma signifikanta kostnadsbesparingar. Yangs nygamla startsidesstrategi där Yahoo blir startpunkten, med MSN och Microsoft som supportande och kompletterande vad gäller verktyg och tjänster (Messenger, Hotmail, etc), blir en lysande kombination.

Denna affär kunde aldrig ha genomförts för 5 år sedan. Den hade inte haft en Janne (gammalt Halmstadsuttryck från 80-talet) att få konkurrensmyndigheternas godkännande.

Idag dock har ju Google så sakteliga börjat ta över rollen som det onda monopolet och jag skulle gissa att Microsoft inte är helt ledsna. Utan ett Evil Google hade Microsofts tillväxtambitioner varit ytterst begränsade och man hade riskerat måla in sig själva i ett monopolistiskt hörn. Nu kan man i stället sätta sig själva i en utmanarposition och se till att det är innovationskraft och exekvering - och inte konkurrensverket - som sätter begränsningar i bolagets framgång.

Tack för det Google.

QXL har sålts för 1,6 miljarder. Dollar.

Åt lunch med en gammal kollega, Patrick von Schenck, som uppdaterade mig kring det gamla klassiska "dot.com liket" QXL. Ni vet det där bolaget som köpte svenska Bidlet för löjligt mycket pengar (i aktier), för att därefter elimineras i samband med dot.com kraschen. Eller nästan elimineras, för i slutet av 2007 såldes QXL till Sydafrikanska Naspers. Det hade gått min RSS feed förbi.

När jag Googlar runt ämnet dyker jag på "Historien on Babel", dvs titeln på Patricks bok som sammanfattade känslan som dot.com åren lämnade efter sig. I alla fall om vi pratar 2002/2003. Patricks bok behandlade ju just QXL, eller rättare Tradus som bolaget nu bytt namn till. Boken var ju en symbol för all galenskap som skedde kring internetboomen runt millenieskiftet.

Men idag är historien en annan. Under dot.com åren, då QXL bl.a köpte Bidlet för runt 4,6 miljarder kronor, värderades QXL koncernen till ca 26 miljarder (dagens växelkurs). Bolaget förlorade därefter runt 99% av sitt värde á la Spray eller Icon Medialab men i samband med det pågående uppköpet värderas bolaget på uppstuds till strax över 8 miljarder kronor.

Inte fullt i paritet med 2000 men hand upp ni som investerade i QXL på nivån 6,5 pence? Själv gjorde jag det inte och jag hade inte ens knappt fattat att bolaget fanns kvar. Vad var det jag satte som underrubrik på den här bloggen när jag startade den för några år sedan? Jo, "Oj, där hände det visst". Läser min första postning och småskrattar. Jepp, det hände visst igen.

Mitt favoritcitat så här långt under 2008

Via Martin Källström fick jag höra ett citat från DLD i München som kan passa bra en dag som denna när börsen ha fått stora skälvan (de måste ha läst mitt baissade blogginlägg från förra veckan).

Citatet var från Morten Lund som deltog i en panel på temat "Surfing Risks" och som sa:

"I love recessions, it's when I have been building my business....When the tide is out you can see who is swimming naked."

Är en Yahoo användare värd 1/7 jämfört med en Google användare?

Det spekuleras nu lite här och var kring hur många som kommer att få lämna Yahoo. Konsensus verkar vara runt 20% av dagens ca 12,000 anställda.

Detta är intressant också eftersom Comscore förra veckan rapporterade decembersiffrorna för den amerikanska marknaden och där Yahoo var nummer 1 med 137 miljoner användare. Tvåa var Google med 132 miljoner och trea Microsoft med 120 miljoner användare.

Givet dessa siffror är ett intressant nyckeltal att titta på marknadsvärde per (amerikansk) användare. Google hamnar då på strax över $1400 och Yahoo $200.

Att Google varit mer framgångsrik i sin globala utrullning är väl ingen nyhet och detta är naturligtvis ett skäl att det inte är korrekt att bara titta på antalet amerikanska användare. Men det är oavsett spännande att se hur ett företags positiva momentum kan projicera så vitt skilda värderingar jämfört med ett företag där ledning/varumärke/förtroende är lite på dekis.

Tyckte ni som jag att den värdering av Facebook som Microsofts nyligen gjorda investering implicerade var lite väl magstark? Äh, inga problem att motivera. Facebook är med en värdering på $400 per amerikansk användare inte uppe i ens en tredjedel av Google.

TIME dedikerar sitt senast nummer till Kärlek

TIME har i sitt senaste nummer valt att ha Kärlek som tema. För 5 år sedan hade detta ansets som modigt, idag känns det naturligt att prata om en av de krafter som är den viktigaste här i livet.

Avståndet mellan Kärlek och Online Dating är som bekant inte så lång. Därför har TIME också valt att titta närmare på Online Dating kategorin och då även Match.com.

I samband med detta blev även undertecknad intervjuad av journalisten Lisa Takeuchi Cullen. Som alltid med intervjuer så pratar man en timme och blir citerad med en mening. Den vinkel som Lisa Takeuchi Cullen uppenbarligen tyckte var mest intressant var att höra att Bonde Söker Fru eller Ensam Mamma Söker är större succéer i Sverige än Bachelor eller Joe Millionaire. Ja, ja, hon fick ju i alla fall med sig att vi sparkar rumpa med online dating kategorin i Skandinavien också.

Så här skriver i alla fall TIME om Online Dating:

"...But it has learned along the way that its model does not always translate. On Match, users post personal profiles and photos, attracting and perusing potential mates in what resembles a colossal bar scene. While many Americans like the freedom and convenience, single women in Japan felt threatened by the lack of privacy. Plus, parts of the profiles weren't culturally appropriate, as Match CEO Thomas Enraght-Moony learned over lunch in a Tokyo restaurant with his country manager. "He pointed to the women there and said, 'We really don't need to ask for hair color. We all have the same,'" says Enraght-Moony. In Scandinavia, on the other hand, the 2.2 million Web-savvy singles were long used to dating online. To differentiate itself from local competitors when it launched there in 2003, Match toned down its window-shopping aspect and played up the promise of long-term love. "The dream here is not to marry a millionaire prince," says Johan Siwers, vice president of Northern Europe. "The dream is to live a good life in the countryside and be happy." Match now rules the Scandinavian market, with 1.5 million members.

Det känns oerhört roligt att TIME gör denna special om vår lilla bransch. Men egentligen är det inte så underligt om vi alla funderar på hur mycket tid, energi och engagemang vi lägger på kärlek och relationer. I synnerhet i de faser när vi letar efter den rätte/a.

Post SIME videon - som inte bara jag verkar missat

Sprang på SIME videon från 2007 på Youtube, har legat uppe ett tag men det verkar jag inte vara ensam om att ha missat (bara 211 views per idag).



Go SIME.

Tre rubriker fastnade idag i mitt baisse filter

1) Zuckerberg sätter sig upp för en krasch med hur han hanterar Facebook. Han tar för mycket utrymme, han tror att han ÄR Facebook och han förväxlar fantastisk tajming med sin egen briljans. Oj vad vi har sett detta förut.

Här pratar han på 60 minutes (nedan är del 2, del 1 fins här)



2) EMI sparkar 2000 personer och jag är inte det minsta förvånad. Jag är nästan lite glad. Jag är inte glad för att någon förlorar jobbet, men när det gäller musikindustrin så känns det som om de fått alla chanser i världen att förändras inifrån. Men ändå ägnat sig åt att bygga murar snarare än att utveckla hela världens intresse och passion för musik. Var nu över 7 år sedan jag skrev detta på ett relaterat tema.

3) Rädslan bland världens investerare är just nu långt större än vad jag tidigare trott. Det finns en kombination av ett sug efter att ta till sig dåliga nyheter med en känsla av att inte alla ännu har kunnat/önskat lägga alla korten på borden kring hur illa det ser ut. Och så är det ju när en nedgång får momentum, då vill ju sällan alla säga hur illa det är, med rädsla för att det i sig skall göra saker ännu sämre. Med förhoppningen att det skall gå att lösa ändå.

Konklusionen av detta tror jag inte främst skall vara att slänga sig på säljknappen. Nej tittar man på börsen så har ju detta scenario mer eller mindre redan hänt. Börsen är ner över 20% på 6 månader.

Jag funderar snarare på om (alt1) den lokala konjunkturen ändå i slutändan visar sig var den starkare - enligt min tidigare tro (alt2) eller om de negativa psykologiska krafterna på marknaden just nu tar överhand och i sig mer än marginellt förändrar konjunkturen.

Skulle just nu rösta på alt2.

Kan Microsoft verkligen vara sköna?

Efter att ha spenderat hela dagen med Microsoft in London möttes jag när jag slog på hemdatorn och besökte Torstenssons blogg av Bill Gates videon, videon som togs fram med anledning av att han tar ytterligare ett steg bort från Microsoft.

Nu har Microsoft chockat mig och gjort både en grym och en skön produktion.

Först den sköna:



Och sedan den grymma:



Önskar bara jag också hade kunnat posta avskedsvideon som MTG med vänner hade gjort på Pelle Törnbergs avskedsfest. Var klart i klass med Gates.

Läs även andra bloggares åsikter om Bill Gates, MSN, Microsoft

Min gamle chef tar över Ask.com

Jim Safka, min före detta chef, tar över IACs kronjuvel Ask.com.

Jim rattade Match.com från 2004 till 2007, lämnade sedan för att bli Barry Dillers man i Silicon Valleys venture capital jungel, för att nu ta steget till det mer operationella igen. Fabian vad kul.

Jim är en extremt orädd, kaxig och handlingskraftig person. Ingen skall förvänta sig att Ask.com kommer att fortsätta som tidigare, utan inom 6 månader kommer Ask.com inte vara sig likt.

Basen i förändringarna kommer att vara konsumentinsikt, extravagant marknadskommunikation och innovativa allianser - snarare än teknisk innovation. Jag är inte säker på att detta räcker för att ens reta Google, men det skall bli spännande att följa.

Bl.a. Reuters skriver lite mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om Jim Safka, Ask.com, IAC, Google

Howard Rheingold vlogade inte i mitt kök

För några år sedan var Howard Rheingold i stan/Sthlm. Han hade under besök av SIME någon gång 1997 lärt känna några av oss och var tillbaka i Stockholm på en kortare visit.

Det hela slutade med en middag i mitt kök, där pizza från Ciao Ciao mixades med diskussioner som var allt annat än förankrade i nuet. Snarare var vi så många standardavikelser från den okomplicerade triviala vardagen att t.o.m. Alexander Bard hade kännt sig vilsen. HR hade bl.a. runt denna period publicerad sin bok Smartmobs, en bok som jag inför middagen köpte för att verka begåvad, men som jag inte tagit mig igenom ännu - alltså hjälpte inte heller detta. Dock fanns bl.a. Johan Jörgensen och Henrik Torstensson till stöd vilket gjorde att herr Rheingold fick lite tuggmostånd.

Reflekterar över detta när jag läser att HR har börjar vlog:a, dvs video blogga. En 60-årig farbror videobloggar, nu är det bara att skärpa till sig, köpa en Mac och kolla om ABF har några multimediakurser.