Det kan aldrig bli bättre än Altavista

Någon gång 1998 satt jag in en strategidiskussion med några begåvade kollegor, däribland Carl Klingberg och Rikard Steiber. Diskussionen rörde den söktjänst som vi fått på halsen efter att vi lyckats byta ingenting och lite skrämmande norska oljedollar mot halva svenska Internet. Till den senare kategorin hörde licensen till "Altavista Northern Europe", eller vad som då var sök på nätet för många. Och även Telia Infomedia Interactive, med Torvald Bohlin i spetsen. Och därtill en talangfull länkletare i staben, en man vid namn Pierre Siri, idag en något större man (och en av de personer i Norden med bäst ryggradskänsla kring Internet).

Jag kan fortfarande komma ihåg första gången då Michael Daun en dag nere på Sprays kontor på Riddargatan visade mig Altavista. Det var en total revolution och det var helt uppenbart att en bättre sökteknologi kunde inte köpas för pengar. Och eftersom just pengar var det som Telia hade så hade man ju såklart allierat sig med Altavista. Oväntat smart.

Jo, tillbaka till strategidiskussionen kring söktjänster och teknologi. Jag minns klart och tydligt att den tes som jag sålde hårdfört var att sök var en commodity, något som kunde dupliceras och köpas, medan allt handlade om varumärken och marknadsföring i detta skede.

Jag trodde detta till jag år 2000 besökte den lätt bisarra tillställningen "Internet World" i New York år 2000. I en av montrarna stod ett gäng ordinära lirare och proklamerade på sina T-shirts: The best search engine in the world. Den länge väl dolda paragrafryttaren gjorde sig påmind och jag var bara tvungen att gå fram och berätta att i alla fall i Sverige så kan man inte marknadsföra sig på det sättet. Bäst, enligt vem då? En idag säker oerhört förmögen bänknötare i montern bad mig då testa.

Jag knappade in www.google.com, gjorde en sökning och bad sedan om ursäkt.

Som tack för visat intresse fick jag stolt en Google T-shirt. Tillbaka då till ursprungsfrågan, blir det inte bättre än Google? Kommer vi kunna diskontera framtida kassaflöden och få det att verka rimligt att Google fortsätter vara världens högst värderade medieföretag? Ja med Altavista stod det ganska snart klart att det skulle komma regniga dagar då inte allt bara är vista. För Google, som jag högaktar för att inte säga religiöst beundrar, är det samma sak.

Med två viktiga skillnader. Först och främst: Google kan växa sin affär genom ett temporärt monopol som skapar en vinstmaskin som kan agera lokomotiv på företagets globala eriksgata. Här är det inte CMGI och liknande uppmärksamhetsjunkies som driver utvecklingen framåt, här är det en genuint intresse att skapa något bra för slutkunden. Dessutom: Google kommer fram i en skede av Interneteran då definitionen på globala skalfördelar etableras. Genom att rida dessa vågor kommer Google surfa vidare under ett flertal år framöver med bibehållen styrka och kraft.

Dock, Internet har ju inget direkt track record vad gäller att skapa långsiktigt hållbara monopol. Inom inte allt för lång tid kommer det därför något som tar Google och oss andra på sängen. Hoppas bara det är en lika magiskt bra produkt så att vi får uppleva den där kittlande känslan av att: detta är inte möjligt!

Då skall jag stå där och säga: been there, never bought the shares, but got the T-shirt (for free).

Kär i (mätbar) Reklam

När jag började jobba i reklam- och medieindustrin lärde jag mig snabbt en sak: det här var ett spel där de som hade det, de hade fått det som en gåva uppifrån. Därför visste alla att de som hade Det, dessa personer hade rätt. Och eftersom de hade rätt behövde man inte fundera på varför det var så, de räckte med att veta att De hade Det.

Det var lite som när man ser Pontus Gårdinger i någon av Kanal5s hokuspokusprogram prata med ett medium som ser och hör det vi andra inte. Rationalen bakom att svaret skulle gå att finna "bakom den stora eken nära kyrkogården" var att mediets inre syn sa så. 95% var maggrop och 5% var att det fanns några kända fakta som pekade på plats och omständigheter.

Beslut kring reklaminvesteringar har jag ofta upplevt vara lika sofistikerat. En marknadsdirektör är en person som inte främst är bra på att övertyga slutkunden/konsumenten, utan en person vars maggrop och personliga utstrålning gör att hans eller hennes beslut inte går att ifrågasättas.

För Gårdingers vänner finns det en lycklig omständighet: är de duktiga på vad de gör så går det sällan eller aldrig att bevisa att de inte är någon direkt vetenskaplig process som ligger bakom deras spådomar. Festligt nog visade det sig gång på gång att det var samma sak när det gällde marknadsdirektörer (och dennes konsulter inom reklamvärlden).

Regeln var 95% mage, 5% analys. "Du kan aldrig räkna dig fram till samma resultat som en person med bra magkänsla".

När jag och kollegan Kärleksdirektören Helena Ehnbom fick uppdraget att lansera den amerikanska framgångssagen Match.com i Norden fick vi höra samma sak. Fast inom ett helt annat område. Den här gången var temat kärlek. "Att träffa den rätte är 95% magkänsla och 5% rationalitet". När vi började bygga affären och varumärket Match.com i Norden utgick vi från att både reklambranschen och den relationsintresserade omvärlden av vänner, bekanta och inte minst media hade fel.

Vår tro var att det kan vara bra att hjälpa de rosaskimrande romantiska drömmarna på traven. Vi tyckte det var ganska tragiskt att vi såg personer som lät ett helt liv flyta förbi i väntan på att det en dag i ICA-butiken skulle hända något magiskt som skulle förändra livet. Matchmakingtjänster som vår skulle inte var "den enda vägen", men väl ett bra komplement. Det kanske var rimligt att det kunde vara lika delar rationalitet som romantiskt blixtnedslag? Vår tro var också att när vi investerade vår mediekronor så skulle vi börja i änden där vi säkerställde att vi hade full transparens i alla led, så att vi under resan gång kunde styra investeringarna utifrån resultat. Vi gjorde inget där vi inte hade en hypotes, vi undvek alla lockande one offs, vi gjorde inget där det inte åtminstone fanns en parameter som vi visste skulle vara viktig att följa för att bedöma om det vi gjorde var rätt.

Efter två år av kontinuerligt arbete har vi verkligen inte gjort allt rätt. Och för Nordens mediesäljare var (och är) vi säkert hur jobbiga som helst. Vi har dock gått från uppstart av en Nordisk organisation till att vara en klar marknadsledare både i räckvidd och omsättning.

Jag är övertygad om att det är tack vare en bra mix mellan känsla och mätbarhet, av maggrop och analys. Och jag tror att det är många som kommer att gå igenom denna resa under närmaste åren. Och under resans gång är det många som kommer att få ett härligt uppvaknande: nu kan du inte bara snacka utan nu måste du leverera.

Skit också, kan vi inte ta ett par pilsner så vi kan få tillbaka lite av spontaniteten? Så viktigt är det väl inte att vi behöver ta det här på allvar?

PS. Trodde vi hade kommit en bit senaste åren men så fick jag i fredags plötsligt denna länk från flera håll: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,690154,00.html. Hörru, spring ner på ICA och på med den stora förförarlooken. DS.

Tour de Media

Mycket av inlägg här kommer att vara resultat av olika möten och olika diskussioner jag har eller har haft. Också nedan har en upprinnelse av denna typ.

Träffade Mattias Fyrenius som framgångsrikt rattar www.SvD.se. Vi kom att prata om dilemmat som dagens mediekoncerner står inför och symbolen blev Svenskans Tour de France satsning, på nätet och i print. Jag är ingen cykelfantast men som allätare inom sport - och intresserad av media i allmänhet - fastnade blicken ett antal gånger på det samarbete som SvD och Eurosport hade kring Lance Armstrongs defilering mot ännu en seger.

Synergierna mellan två mediekanaler kändes uppenbar. SvD starka i print och online och Eurosport lyckades med ljud och bild ge den kompletterande mer känslomässiga upplevelsen. För SvDs journalister var detta säkerligen inget problem.

Men det kanske det borde varit? Jag menar, när SvD samarbetade med Eurosport så lockade de ju tittare till TV-kanalen, tittare som Eurosport sedan kunde kapitalisera på genom annonsering av direkta avgifter från konsumenten. Usch vad hemskt, att sälja en produkt och skapa intäkter får väl inte en seriös journalist hålla på med!

Om vi twistar till detta upplägg något och byter ut Eurosport mot Crescent, hur skulle saken te sig då? Skulle det vara mer eller mindre fel för journalisten att länka till Crescents webbplats i samband med att SvD bevakade Tour de France - och då generera försäljning av cyklar? För mig är det sak samma, om än med viss gradskillnad. Och för att ta resonemanget ett steg till, om Crescent sätter kameror och mikrofoner på vissa cyklister och sedan följer loppet inifrån, skulle det då vara enklare eller svårare för SvD att promota detta?

Jag och Mattias konkluderade inte vår diskussion men förmodligen så hade vi liknande syn på grundfrågan. Men vi sitter ju på olika cyklar om man så säger.

När jag funderar på vad konsekvensen är av vår diskussion så tror jag att en slutsats är att de politiska och oberoende mediernas storhetstid är förbi (kanske ingen chock men ändå). Om det för många decennier sedan fanns en uppdragsgivare och finansiär med politiska förtecken så finns den i mindre grad idag. Eller i alla fall så är investeringsviljan betydligt större från de kommersiella krafterna.

Yrkeskårsglidningen har bara börjat. Skall bli spännande att se hur journalister på flera medieföretag får visitkort med tryck på båda sidor. En sida med titeln Journalist som kan användas när man skall på fin middag med frugan, en med titeln Copyrighter när man träffar kunden.

http://www.finnkampen.nu/

Sitter och tittar på Finnkampen och det känns naturligt att nyttja det nyinstallerade Wlanet till att via Google söka upp Finnkampens webbplats. Vet inte vad jag söker där men är på något sätt nyfiken på hur mycket krut de lagt på webben för ett lokalt helgevent som detta. Slår mig att jag inte ens försöker med www.finnkampen.se utan går direkt till Google.

Webbplatsen är ingen sensation. Det borde den inte heller vara. Det finns ju ingen direkt affärsmodell eller inte ens public service-intresse där. Möjligtvis kunde väl www.tretti.se haft intresse av att också få exponering där i samband med sitt sponsorskap.

Det som istället får mig att fundera är den bild som ligger uppe på webbplatsens förstasida. Carrro och hockeylegenddöttrarna intervjuar varandra, på skoj, för att göra pressfotograferna glada. I synnerhet Carolina Kluft är här det stora värdet i hela evenemanget. Som en så viktig del i värdet av vad Finnkampen är vore det ju ganska intressant om Carro&systrarna tog skoj-och-ploj-bilden på allvar och gjorde sitt egent reportage direkt från insidan, som med dagens teknik med lätthet kan kommuniceras ut till omvärlden. Jag skulle i alla fall gärna se Finnkampen direkt på "Carrokanalen". Det har pratats länge om att innehållsskaparen kommer gå förbi mellanhänder - det låter ju mycket 1999 - men det känns plötsligt inte så orimligt att det kommer ske.

Under VM häromsistens gav Carro mig en relaterad teknikinsikt. Jag använde för första gången en SMS-tjänst via Aftonbladet, där jag genom att SMS ABCARRO tilll något kortnummer sedan kunde säkerställa att jag inte missade en sekund av det som skedde. Riktigt bra.

Eller om jag skall vara ärlig: en riktigt bra tanke. I verkligheten hade jag sett nyheten om Carros resultat på text-TV eller på webben innan SMSet tickade in. Men det är nog inte det som är grejen här. Grejen är att webb, telekommunikation och internet nu har tagit ett antal steg som inte är någon revolution var för sig, men där utvecklingen inom ett antal olika områden har skapat plattformar för framtida riktigt stora skiften inte bara ur ett användarperspektiv utan än mer ur ett affärsmodellperspektiv.

Jag kommer säkert återkomma till detta framöver men ett av de mest slående affärs-/tekniska skiften av denna typ är Googles insmygning på lokalannonseringsmarknaden. Åt lunch med Johan Kinnander som driver Google i Sverige i förra veckan. Johan beskrev hur en sökning på Google efter "jeans, storlek 32/34, nära mig" leder till en bild på byxorna och information som talar om att butiken på Hamngatan har det jag önskar i lager. Det lät naturligtvis Birgersson99aktigt men den här gången känns det inte så långt borta. Har man kikat på Google earth/maps så är väl detta i och för sig inte på något sätt science fiction. Det känns helt rimligt.

Bra Carro, nu vann ni stafetten också. Svenskt rekord! Carro, kan du inte berätta direkt bara för mig (och 25,000 andra sportfånar som kanske skulle signa upp sig för en "Carro prenumeration") om vad du tyckte om loppet? Jag skulle säkerligen betala 5 kr för det, det räcker om du skickar det som ett ljud SMS till min mobil.

Nu finns verktygen, nu syns affären

Det har gått några år. 10 och några till. 1995 trodde några, 1999 trodde många, 2004 visste några, 2007 vet alla. Några av de vildaste fantasierna kring vad Internet och relaterad teknologi kommer att göra med vår vardag - professionell likväl som privat - håller på att hända. Eller har hänt. Och nu syns det även på sista linjen.

I denna blogg kommer jag reflektera kring detta och berätta en eller annan akekdot från idag, igår eller imorgon.

Kul du kom förbi.

Anek.com - nu händer det