Om Digital Schizofreni

Visst är det underligt hur man idag själv skapar olika röster och olika bekantskapskretsar med hjälp av olika networking och kommunikationskanaler?

Johan på Facebook - eftersom jag mer eller mindre aldrig bjuder in någon på Facebook så är det för mig mer av friendcasting, push av egocentrisk (excentrisk?) information till de som har bett att få lyssna. Men tonen är privat, gärna med ett inslag av humor och det är som en blandning av återföreningsfest och företagsfest, där alla framåt småtimmarna öppnar sig lite mer än vanligt.

Johan på Linkedin - cvcasting, sociala networkingens svar på Rotary, du är vem du känner.

Johan på Blogger - bragcasting, nyktert, lite mer genomtänkt, en hel del skryt (med ursäkten att ni faktiskt sökt er hit frivilligt :-) )

Johan på Twitter - lunchcasting, lite av samma känsla som den där långlunchen med några sköna personer, eller den där afterwork ölen med diskussioner och hyperlänkning av ämnen som du inte annars hinner med.

Johan på ASW - bratcasting, ersätter de där resorna till St Tropez som är så jobbiga att få in i almanackan.

Johan på Match.com - nej, jag är inte aktiv eftersom jag inte är i målgruppen. Men jag förstår våra medlemmar som ser att kommunikationen i de kanaler jag nämnt ovan skiljer sig från hur man kommunicerar på Match. Man vill inte ha sin lillasyster, mamma, kollegor och gudbarn med i loopen när man börjar inleda en dialog med en möjlig livspartner.

Johan på Gmail - "snutti snutt" är inte så vanliga ord i mina andra kommunikationskanaler, men med fru och familj kan det väl hända. Dialoger med nära vänner förflyttar sig också successivt i denna riktning.

Johan på hemmadatorns Outlook - Allt mer sällan, vad skall jag ha den till? Har blivit uppäten och utkonkurrerad av Gmail.

Johan på Messenger - en salig blandning, men allt mer styrd mot en dialog med de personer jag pratar mest med om dagarna på jobbet, vilket inte initialt var helt intuitivt. Även kyrkogård för gamla kollegor, för man kan ju inte radera en gammal kollega från Messenger eller hur? Så signaturen "Snyggmas" poppar snällt upp varje dag och påminner om sin existens, som den där grannen som du alltid ser på bussen men aldrig hejar på.

Johan på jobbmailen - allt mer professionellt, allt mer brus styrs bort från jobbmailen och in i andra kanaler, blir alltmer en förlängning av samtalet och mobilen - och etablerar en struktur för att lagra viktiga arbetsdokument.

Utifrån denna genomgång av några av mina egna primära typer av kommunikation och personligheter är det ju tydligt att jag är Digitalt schizofren som få.

Det känns lite som när mobiler med hörsnäcka etablerade sig för några år sedan och jag hörde jag en person som var på besök i Stockholm kommentera: "You have really made great progress in Stockholm. Five years ago the people walking around talking to themselves looked like homeless schizophrenic lunatics. Now they seem to have been integrated in the society doing really well, even wearing suite and tie."

Digital schizofreni verkar lyckligtvis bli vanligare och vanligare. Så jag får hoppas att också jag kan integreras i samhället på ett bra sätt om några år :-).