Även om varenda ekonomiutbildning i världen predikar sambandet mellan risk and return så glömmer man lätt vad detta innebär i verkligheten. Du får inget utan att du är beredd att ta risk. Och ingen du ser lyckas runt omkring dig har gjort detta utan att det på ett eller annat sätt har funnits ett pris.
På några år 1997-2000 blev Jonas Svensson tack vare Spray miljardär, efter en resa där han hade tagit mycket risk, både personligt, socialt och ekonomiskt. När det vände röstade Svensson med hjärtat och plånboken i samma ficka, och följde 2000-2001 med Spray aktien ner i avgrunden och gick i personlig konkurs. Jag har inte alltid gillat Jonas affärsetik, men lika väl var det trist att se. Jonas blev miljardär tack vare sin riskbenägenhet, och konkade på grund av den samma.
2009 är det Morten Lund som hamnat i denna situation. Trots gigantisk exit i Skype, där Morten var en av de första investerarna. Trots Zybs exit till Vodaphone, där Morten också var tidig investerare. Trots en portfölj med en massa spännande bolag, tex Maxthon den största kinesiska browsern, så läser jag idag att Morten gått i personlig konkurs (tex tv2.dk). Risk. Return. Risk.
De gånger jag träffat Morten har jag spontant gillat killen. Extremt social, smart, otroligt nätverkad och en unik kombination av good guy och deal maker. Och dessutom ett underbart exempel på hur transparent man kan vara även i jobbiga stunder, klassisk läsning är när Morten ber om ursäkt på ett sätt som få. Tror inte att bloggpudel ännu finns definierat i Wikipedia, men läs det så vet ni vad det är.
Min fd PR konsult sa alltid att det var livsfarligt att blogga och att jag borde sluta. När jag läser på Mortens (gamlagamla) blogg så kan jag lite förstå vad han menar. Det är klart att många kan göra sig roliga över när Morten 2005 säger att:
"I hope to have enough self control not to "over invest - but Im really getting ready !".
Det känns dock som att för den blogg generation (där jag är för gammal för att inkluderas) som växer fram är inte transparensens vara eller inte vara överhuvudtaget en fråga. Morten tex har bloggat om stort och smått sedan 2001, ibland spot on, ibland motsatsen. För honom finns det inte ett alternativ att inte vara transparent. Att inte vara transparent är att isolera sig, att inte delta. Att inte delta att inte finnas, detta i en värld där att finnas och synas alltmer verkar växa fram som det huvudsakliga målet i livet.
Sedan får man väl köpa att någon dryg svensk tycker det är roligt att påminna om att man skulle sagt "I love recessions... when the tide is out you can see who is swimming naked".
Herr Wallenberg, att verka utan att synas, varför då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar