Var är vi i konjunkturen?

Läser i dagens SvD en artikel med två helt motsatta förhållningssätt till vart konjunkturen är på väg. Ena perspektivet är Peter Malmqvists och pekar på ett trendskifte och signalerar att vi skall förvänta oss fortsatt turbulens och att detta sannolikt är punkten då konjunkturen - och börsen - vänder.
Det andra är Martin Guris som trillar på i opimismens forspår och menar att detta är bara en del i det vanliga mönstret av upp och nedgångar vi brukar se, och spår en uppgång på 16% till årskiftet.
Själv har historien lärt mig att jag lika lite som någon annan har en susning. Om jag ändå skall kasta ur mig det som ligger längst fram i maggropen och som talar för ett Malmqvist scenario så:
* Jag får allt fler spontanjobbansökningar. Detta från personer på respekterade bolag som jag trodde rullade på bra. Det kan ju vara vi som är en så attans attraktiv arbetsgivare, men jag tror snarare att det är att det inte går lika bra därute som alla vill ge sken av.
* En massa pengar investeras i case och bolag utan fundering på ROI, snarare är målsättningen att dressa upp bruden inför en försäljning/sammanslagning.
* Bostadsbubbla i USA, ja det har ju (tex) Alxander Bard och andra analytiska personer tjatat om sedan urminnes tider. Nu händer det och när det väl börjat rasa så är botten långt borta.
Och mina Guri:
* När man äter middag på Sturehof känns konjunkturen vrålstark. Det var inte bara jag som åt svenska kräftor, däremot verkade inte så många mer än ja lida av prislappen. Av det jag ser verkar landet konsumera och må bra (möjligtvis då med lite saknad av kärlek).
* Ja det är ju klart att det tas hem vinster, inte minst när det skakar till utomlands. Börsåret har ju varit bra, nedgången kraftig men vi är ju bara tillbaka mer eller mindre till där vi började året.
* Bostadsbubbla i USA, jordbävning i Tokyo och vad är det mer som kan få hela systemet i gungning.? Det är bara pessimistmaffian som pratar.