Underbart. Precis samma typ av budskap som låg upp uppe på siten under de de där galna månaderna 2000, ligger också nu uppe. Det är nästan så att man måste registrera sig.
Det kanske mest sjuka är att till och med Boo.com skulle kunna funka idag. Vi har kommit en bit sedan 2001.
söndag, november 26, 2006
Igglo.com - yet another Finnish miracle
Ingen purfärsk nyhet längre men spännande att se Benchmarks investering i finska Igglo.com.
Igglo har i Finland visat att det äntligen verkar vara dags för ytterligare en mur att luckras upp i internetperestojkans spår: fastighetsmäklarbranchen. Igglo har på kort tid tagit plats nummer tre på den finska marknaden, enligt Benchmark. Officiella Gallupsiffror för Igloo visar också på en stark tillväxt, även om jag hade gissat på än mer explosiv utveckling givet hur bolaget beskrivs.
Relaterade utvecklingstrender har börjat bli synliga lite här och var, inte minst i Storbritannien med tex Nestoria, Zoomf, OnOneMap och Extate.
Det verkar vara poppis bland riskkapitalister att plocka upp finska spjutspetsbolag för att sedan globalisera; Habbo, Stardoll och nu Igglo. Uppenbarligen händer något spännande på de mest internetmogna marknaderna i världen som riskkapitalvärlden förstått dra nytta av.
Igglo har i Finland visat att det äntligen verkar vara dags för ytterligare en mur att luckras upp i internetperestojkans spår: fastighetsmäklarbranchen. Igglo har på kort tid tagit plats nummer tre på den finska marknaden, enligt Benchmark. Officiella Gallupsiffror för Igloo visar också på en stark tillväxt, även om jag hade gissat på än mer explosiv utveckling givet hur bolaget beskrivs.
Relaterade utvecklingstrender har börjat bli synliga lite här och var, inte minst i Storbritannien med tex Nestoria, Zoomf, OnOneMap och Extate.
Det verkar vara poppis bland riskkapitalister att plocka upp finska spjutspetsbolag för att sedan globalisera; Habbo, Stardoll och nu Igglo. Uppenbarligen händer något spännande på de mest internetmogna marknaderna i världen som riskkapitalvärlden förstått dra nytta av.
söndag, november 19, 2006
Kom ihåg namnet Brad Garlinghouse
I en WSJ-artikel presenteras ett internt memo från Yahoo där en senior VP kommenterar det egna bolaget på ett sätt som låter VÄLDIGT oamerikanskt.
Några highlights:
Några highlights:
- We lack a focused, cohesive vision for our company
- We lack clarity of ownership and accountability
- We lack decisiveness
- Blow up the matrix
- Empower a new generation and model of General Managers to be true general managers
- Kill the redundancies
Antingen är denna kille ut inom 3 månader och/eller så är Yahoo ute om 3 år, alternativt så är detta Yahoos nye frälsare. Kom ihåg namnet Brad Garlinghouse. <Full story>
fredag, november 17, 2006
Att värdera humankapitalets del i värdeskapandet
Var på en fantastiskt trevlig tillställning för ett par veckor sedan i Lund, där diskussionen kom upp kring vilken roll incitament för management har i att skapa framgångsrika bolag.
Vi landade i att det verkar finnas två världar: Private Equity världen och Jim Collins världen.
För den förstnämnda gav Robert Andrén på Nordic Capital en bild av incitamentsmodellen i de företag som de investerar i och konkluderade att just detta är en av förklaringarna bakom deras framgång.
Samtidigt noterade jag att för de personer - som jag själv - som har Jim Collins som husgud så finns den en motsättning här. I sin bok Good to Great konkluderar Mr Collins efter att ha genomlyst USAs mest framgångsrika företag under det senaste halvdecenniet att det inte finns några belägg för att de företag som han identifierat som "Great" på något sätt kan sägas förklara sin framgång på grund av ledningens bonusar, optioner eller feta incitament.
Vad är då verkligheten?
Med bakgrund av Nordic Capitals fantastiska framgångssaga - tex är över 100 000 personer idag verksamma i Nordicsfärens bolag - kan man ju inte ignorera med vilken magnetism de lockar till sig oerhört mycket duktiga personer i sina portföljbolag. Jag hörde av en god vän med bakgrund i McKinsey att det bland hans gamla kollegor är en resa med Nordic eller dylikt som idag är det hetast alternativet när man tröttnat på konsultsvängen. Möjligen kan han själv varit något påverkad av att han även själv är på väg in i ett private equity ägt bolag, men ändå.
Ett annat ansikte av effekterna av incitamentsmodeller är min egen högste chef som just blivit utnämnd av NY times till USA högst avlönade direktör. Hela hans paket uppgick förra året 2005 till $295 miljoner. Han slog precis mig i den interna löneherarkin inom IAC ;-) .
Så frågan blir, gör ärke entrepreneuren och mediamogulen Barry ett bättre jobb för $295 miljoner jämfört om han fått $195 miljoner? Ja på den nivån tror jag många ser att Jim Collins kan ha rätt. Det spelar nog ingen större roll. Barry Diller drivs av något mycket större, han drivs av nyfikenheten och kicken att få vara med att skapa något beständigt. Precis som han satte Simpsons och Saturday Night Live på kartan en gång i tiden, vill han att Ticketmaster, Match.com eller ask.com skall förändra ett skeende, skapa något beständigt. "Jaha, det är du som är Barry Diller, var det inte du som tog upp kampen med Google och vann?". Det är värt något. Kredibilitet bland person man respekterar.
Det är en helt annan historia med tex Nordic Capital, vilket vi konkluderade i diskussionen i Lund. I Norden/Sverige har vi "inga" incitament idag. Direktörer får någon miljon i lön, tjänstebil och det blir bättre käk på den årliga konferensen om det gått bra.
När ett private equity bolag går in och ger hela top management ett gemensamt mål, låter personerna investera sina egna pengar och möjliggör en i svenska mått mätt osannolik resa där ändstationen kan ge ett antal miljoner i fickan efter 3-5 år, då är det inte att jämföra med Jim Collins research från $295-miljonersersättningarnas USA.
Vad Nordic Capital och några andra förstått är att man i Norden har ett unikt läge där bolagen själva stöpts i en form av ett incitamentsignorant Sverige men att det trots det finns tillgång till med internationella mått mätt hög kompetens.
Detta har skapat en situation där det finns ett tämligen riskfritt arbitrage på talang att hämta hem. Man skapar om inte Great Companies, så i alla fall Better Companies, med hjälp av bl.a. rimliga incitament som värderar värdeskapandet på ett vettigt sätt. På en marknad där humankapitalet är extremt undervärderat i relation till det finansiella kapitalet, är detta sannolikt en ganska god affär.
Vi landade i att det verkar finnas två världar: Private Equity världen och Jim Collins världen.
För den förstnämnda gav Robert Andrén på Nordic Capital en bild av incitamentsmodellen i de företag som de investerar i och konkluderade att just detta är en av förklaringarna bakom deras framgång.
Samtidigt noterade jag att för de personer - som jag själv - som har Jim Collins som husgud så finns den en motsättning här. I sin bok Good to Great konkluderar Mr Collins efter att ha genomlyst USAs mest framgångsrika företag under det senaste halvdecenniet att det inte finns några belägg för att de företag som han identifierat som "Great" på något sätt kan sägas förklara sin framgång på grund av ledningens bonusar, optioner eller feta incitament.
Vad är då verkligheten?
Med bakgrund av Nordic Capitals fantastiska framgångssaga - tex är över 100 000 personer idag verksamma i Nordicsfärens bolag - kan man ju inte ignorera med vilken magnetism de lockar till sig oerhört mycket duktiga personer i sina portföljbolag. Jag hörde av en god vän med bakgrund i McKinsey att det bland hans gamla kollegor är en resa med Nordic eller dylikt som idag är det hetast alternativet när man tröttnat på konsultsvängen. Möjligen kan han själv varit något påverkad av att han även själv är på väg in i ett private equity ägt bolag, men ändå.
Ett annat ansikte av effekterna av incitamentsmodeller är min egen högste chef som just blivit utnämnd av NY times till USA högst avlönade direktör. Hela hans paket uppgick förra året 2005 till $295 miljoner. Han slog precis mig i den interna löneherarkin inom IAC ;-) .
Så frågan blir, gör ärke entrepreneuren och mediamogulen Barry ett bättre jobb för $295 miljoner jämfört om han fått $195 miljoner? Ja på den nivån tror jag många ser att Jim Collins kan ha rätt. Det spelar nog ingen större roll. Barry Diller drivs av något mycket större, han drivs av nyfikenheten och kicken att få vara med att skapa något beständigt. Precis som han satte Simpsons och Saturday Night Live på kartan en gång i tiden, vill han att Ticketmaster, Match.com eller ask.com skall förändra ett skeende, skapa något beständigt. "Jaha, det är du som är Barry Diller, var det inte du som tog upp kampen med Google och vann?". Det är värt något. Kredibilitet bland person man respekterar.
Det är en helt annan historia med tex Nordic Capital, vilket vi konkluderade i diskussionen i Lund. I Norden/Sverige har vi "inga" incitament idag. Direktörer får någon miljon i lön, tjänstebil och det blir bättre käk på den årliga konferensen om det gått bra.
När ett private equity bolag går in och ger hela top management ett gemensamt mål, låter personerna investera sina egna pengar och möjliggör en i svenska mått mätt osannolik resa där ändstationen kan ge ett antal miljoner i fickan efter 3-5 år, då är det inte att jämföra med Jim Collins research från $295-miljonersersättningarnas USA.
Vad Nordic Capital och några andra förstått är att man i Norden har ett unikt läge där bolagen själva stöpts i en form av ett incitamentsignorant Sverige men att det trots det finns tillgång till med internationella mått mätt hög kompetens.
Detta har skapat en situation där det finns ett tämligen riskfritt arbitrage på talang att hämta hem. Man skapar om inte Great Companies, så i alla fall Better Companies, med hjälp av bl.a. rimliga incitament som värderar värdeskapandet på ett vettigt sätt. På en marknad där humankapitalet är extremt undervärderat i relation till det finansiella kapitalet, är detta sannolikt en ganska god affär.
lördag, november 04, 2006
SJ SJ gamle vän - jag gillar dig
Sitter på 08:20 tåget från Sthlm till Lund och det är lördag morgon. Kommer landar 200 m från mitt hotell i Lund kl 12.31, för att med god marginal hinna med invigning och 15-årsjubileum med LINC.
Det slår mig nu hur överlägset tåget är för denna typ av "kortare" resa. Och det får mig att fundera över varför så många - speciellt affärsmän/kvinnor - envisas med att flyga.
Jag tror att det är så här:
1. Status. Flyg har fortfarande i generationen +30 år ett rosa business class skimmer över sig, det är lite finare och lite mer cred att säga "jag flyger".
2. Tidskalkylen. Punkt 1 ovan skriver på något underligt sätt över den logiska tidmässiga kalkylen, även för annars smarta människor. Exempel: För att vara i Lund kl 13:00 behöver jag åka från huset på Lidingö kl 07:50 med taxi, för att hinna med 08:20 tåget och sedan landa på hotellet i Lund runt halv ett.
Skulle jag välja alternativet flyg skulle jag kanske kunna hitta ett flyg som skulle ta mig från Arlanda till Sturup, låt oss säga att det fanns ett flyg som gick kl 10:00. det innebär att jag hade tagit en taxi från Lidingö strax efter 08.00, landat strax efter 11.00, varit ifrån Sturup runt 11.30, taxi till Lund och landat på hotellet runt 12-12.15.
Med andra ord, det är hugget som stucket vad som är mest/minst fördelaktigt tidsmässigt.
3. Pris.
Flygbolagen har lyckats få mig att tänka: "det kostar ju bara 450 kr att flyga", och givit mig en bra anledning att börja min reseplanering med att tänka flyg. Att sedan budgetalternativen är prismässigt likvärdiga - tom flyget något billigare - stärker denna tes. Detta gäller ju dock om jag har turen att lyckas pricka i någon avgång där det finns rimliga prisalternativ. Vilket ju inte direkt är standard. Ett möjligt påslag på +100-200% av budgetpriset bör finnas med i den verkliga prisbedömning. Taxin Lidingö-Arlanda och Sturup-Lund tillkommer sedan och kostar i sig ungefär lika mycket styck som den billiga flygresan.
Den stora skillnaden är ju dock när man ser på resan ur ett helhets- och njutningsperspektiv:
1. Tåget ger mig 4 timmar av tid att kunna fundera, koppla av och bli transporterad från A till B. Vilken njutning. När får en småbarnsförälder annars någonsin 4 timmar för sig själv?
2. Flyget är en enda lång omställnings- och kontrollprocess. In i taxi, ur taxi, köa för biljett, checka in, kontrollera biljett, röntga min dator, ta av dig skärpet, skorna, pirecingen i tungan?, släng i dig en latte bredvid fet fotbollshulligan som dricker en stor stark till frukost, tryck in det som går i bagageutrymmet ovanför stol 10D, en dinosaurievärdinna skriker "på med bältet!", köp seg macka i plastfodral (SJ 1976 anyone?), läs i Aftonblad att ett plan på väg till Malaysian tappat en motor, känn dig illa till mods, landa med en duns, killen med ölen klappar längst bak, hoppas du får bagaget och en bagagevagn, hitta en taxi, pusta ut, ring frugan och berätta att du landat (vadå stressad), upp med kortet och betala, fan vad dyrt det blev. Darn, fick jag med mig allt från the overhead compartment?
3. Slår upp min bärbara dator på tåget. Nej, ingen ström kvar! No probs, personligt strömjack finns 2 decimeter bort. WLAN? Ingår i min Just nu förstklass biljett. Jag är uppkopplad inom 1 minut efter jag satt mig ner. Och kan koppla av med att blogga lite. Typ det här.
Privatisera SJ och låt mig köpa aktier.
Det slår mig nu hur överlägset tåget är för denna typ av "kortare" resa. Och det får mig att fundera över varför så många - speciellt affärsmän/kvinnor - envisas med att flyga.
Jag tror att det är så här:
1. Status. Flyg har fortfarande i generationen +30 år ett rosa business class skimmer över sig, det är lite finare och lite mer cred att säga "jag flyger".
2. Tidskalkylen. Punkt 1 ovan skriver på något underligt sätt över den logiska tidmässiga kalkylen, även för annars smarta människor. Exempel: För att vara i Lund kl 13:00 behöver jag åka från huset på Lidingö kl 07:50 med taxi, för att hinna med 08:20 tåget och sedan landa på hotellet i Lund runt halv ett.
Skulle jag välja alternativet flyg skulle jag kanske kunna hitta ett flyg som skulle ta mig från Arlanda till Sturup, låt oss säga att det fanns ett flyg som gick kl 10:00. det innebär att jag hade tagit en taxi från Lidingö strax efter 08.00, landat strax efter 11.00, varit ifrån Sturup runt 11.30, taxi till Lund och landat på hotellet runt 12-12.15.
Med andra ord, det är hugget som stucket vad som är mest/minst fördelaktigt tidsmässigt.
3. Pris.
Flygbolagen har lyckats få mig att tänka: "det kostar ju bara 450 kr att flyga", och givit mig en bra anledning att börja min reseplanering med att tänka flyg. Att sedan budgetalternativen är prismässigt likvärdiga - tom flyget något billigare - stärker denna tes. Detta gäller ju dock om jag har turen att lyckas pricka i någon avgång där det finns rimliga prisalternativ. Vilket ju inte direkt är standard. Ett möjligt påslag på +100-200% av budgetpriset bör finnas med i den verkliga prisbedömning. Taxin Lidingö-Arlanda och Sturup-Lund tillkommer sedan och kostar i sig ungefär lika mycket styck som den billiga flygresan.Den stora skillnaden är ju dock när man ser på resan ur ett helhets- och njutningsperspektiv:
1. Tåget ger mig 4 timmar av tid att kunna fundera, koppla av och bli transporterad från A till B. Vilken njutning. När får en småbarnsförälder annars någonsin 4 timmar för sig själv?
2. Flyget är en enda lång omställnings- och kontrollprocess. In i taxi, ur taxi, köa för biljett, checka in, kontrollera biljett, röntga min dator, ta av dig skärpet, skorna, pirecingen i tungan?, släng i dig en latte bredvid fet fotbollshulligan som dricker en stor stark till frukost, tryck in det som går i bagageutrymmet ovanför stol 10D, en dinosaurievärdinna skriker "på med bältet!", köp seg macka i plastfodral (SJ 1976 anyone?), läs i Aftonblad att ett plan på väg till Malaysian tappat en motor, känn dig illa till mods, landa med en duns, killen med ölen klappar längst bak, hoppas du får bagaget och en bagagevagn, hitta en taxi, pusta ut, ring frugan och berätta att du landat (vadå stressad), upp med kortet och betala, fan vad dyrt det blev. Darn, fick jag med mig allt från the overhead compartment?
3. Slår upp min bärbara dator på tåget. Nej, ingen ström kvar! No probs, personligt strömjack finns 2 decimeter bort. WLAN? Ingår i min Just nu förstklass biljett. Jag är uppkopplad inom 1 minut efter jag satt mig ner. Och kan koppla av med att blogga lite. Typ det här.
Privatisera SJ och låt mig köpa aktier.
torsdag, november 02, 2006
Fyra i rad
Från veckans Q rapport från IAC:
"Personals revenue growth was driven by a 12% increase in worldwide paid subscribers and an increase in the average revenue per paid subscriber due in part to a greater percentage of subscribers at higher package prices versus the prior year. International paid subscribers grew by 13% due to continued expansion in several markets, most notably in the United Kingdom and Scandinavia."
En mycket trevlig tradition - se Q2 2006 och Q1 2006.
"Personals revenue growth was driven by a 12% increase in worldwide paid subscribers and an increase in the average revenue per paid subscriber due in part to a greater percentage of subscribers at higher package prices versus the prior year. International paid subscribers grew by 13% due to continued expansion in several markets, most notably in the United Kingdom and Scandinavia."
En mycket trevlig tradition - se Q2 2006 och Q1 2006.
Business Week om IAC
söndag, oktober 22, 2006
Golden hunting season
Via Benchmark Capitals hemsida sprang jag på denna artikel, ursprungligen från Time Magazine. Läsvärd. Några intressanta passager nedan:
* "...If an idea seemed as if it might make money someday (remember Pets.com?) that was good enough. Today's upstarts are more fully formed and are often led by wealthy veterans of the first boom. They know Google's not the only shopper. Yahoo! has spent close to $100 million for start-ups Flickr and Jumpcut, among others. Facebook may be next, with Yahoo! said to be mulling a $1 billion offer. With investors on track to inject $500 million into new Net firms this year--twice last year's total, according to a Dow Jones VentureOne report--this may be the start of a golden hunting season."
* "...One challenge is knowing when to sell. MySpace was sold last year to News Corp. for $580 million, a figure a MySpace founder who no longer had control of the company recently called "one of the largest merger-and-acquisition scandals in U.S. history." MySpace might be worth more than $3 billion today.
* DO SOMETHING UNIQUE
- Farecast.com
- Kayak.com
* AMASS AN AUDIENCE
- Zillow.com, offers free, instant valuations of 67 million U.S. homes.
* COMMUNITY=CASH
- Yelp.com
- "Yelp's founders say they were inspired by their frustration in trying to find good doctor recommendations online. Their idea was to improve on existing tools like Citysearch, which Yelp's founders call the old dog."
* TAKE ON THE TITANS
- "Remember the last company to take on Google? It was a little video start-up called YouTube, which out-cooled Google Video, grabbing 46% of the online video market to Google's paltry 10%."
* "...If an idea seemed as if it might make money someday (remember Pets.com?) that was good enough. Today's upstarts are more fully formed and are often led by wealthy veterans of the first boom. They know Google's not the only shopper. Yahoo! has spent close to $100 million for start-ups Flickr and Jumpcut, among others. Facebook may be next, with Yahoo! said to be mulling a $1 billion offer. With investors on track to inject $500 million into new Net firms this year--twice last year's total, according to a Dow Jones VentureOne report--this may be the start of a golden hunting season."
* "...One challenge is knowing when to sell. MySpace was sold last year to News Corp. for $580 million, a figure a MySpace founder who no longer had control of the company recently called "one of the largest merger-and-acquisition scandals in U.S. history." MySpace might be worth more than $3 billion today.
* DO SOMETHING UNIQUE
- Farecast.com
- Kayak.com
* AMASS AN AUDIENCE
- Zillow.com, offers free, instant valuations of 67 million U.S. homes.
* COMMUNITY=CASH
- Yelp.com
- "Yelp's founders say they were inspired by their frustration in trying to find good doctor recommendations online. Their idea was to improve on existing tools like Citysearch, which Yelp's founders call the old dog."
* TAKE ON THE TITANS
- "Remember the last company to take on Google? It was a little video start-up called YouTube, which out-cooled Google Video, grabbing 46% of the online video market to Google's paltry 10%."
söndag, september 17, 2006
Regler för start ups (och livet?)
Via Henrik Torstenssons weblog hittade jag idag vidare till en alldeles utmärkt lista med "10 rules for web startups". Listan är alldeles briljant klarsynt och gäller nog inte bara för web startups utan kan appliceras lite här och var i tillvaron. Författaren grundade blogger och driver idag Odeo, ett bolag som jag skall följa om inte annat för att Ewan Williams verkar ha fattat något.
En egenhändigt nedkortad översättning lyder:
1. Våga fokusera
2. Våga vara annorlunda
3. Förstå att webben är en del av vardagen och av livet
4. Var kräsen och selektiv
5. Utgå från ett användarperspektiv
6. Gör något som engagerar dig
7. Våga ta betalt
8. Bibehåll småskaligheten
9. Lär längs vägen
10. Bibehåll balansen i livet
11. Våga organisera saker på det sätt som du tror på
På nästa resa till SF skall jag absolut försöka få till en lunch med Ewan Williams.
[Do you know Ewan Williams personally? If so, I would be very happy for an introduction. Mail me]
En egenhändigt nedkortad översättning lyder:
1. Våga fokusera
2. Våga vara annorlunda
3. Förstå att webben är en del av vardagen och av livet
4. Var kräsen och selektiv
5. Utgå från ett användarperspektiv
6. Gör något som engagerar dig
7. Våga ta betalt
8. Bibehåll småskaligheten
9. Lär längs vägen
10. Bibehåll balansen i livet
11. Våga organisera saker på det sätt som du tror på
På nästa resa till SF skall jag absolut försöka få till en lunch med Ewan Williams.
[Do you know Ewan Williams personally? If so, I would be very happy for an introduction. Mail me]
Tyskt guldkorn - pixaco.com
Nu har jag blivit så där glad av en webtjänst igen.
www.pixaco.com, vilken kundnytta och användarupplevelse! Snyggt.
Och som inte sällan är fallet numera är det ingen tekniskt revolutionär nyhet utan lite bättre utnyttjande och sammankopplande av existerande möjligheter.
Fotoindustrins metamorfos driven av den digitala tekniken, har nu några år senare drivit fram bolag som tagit det vi trodde var möjligheten att radera bilder vi inte ville ha till något mycket mer.
Att för 89 kr få ett 20*30 cm stort pussel av sonen levererat till dörren på 4 dagar (därav bilden ovan) är sådan där ren glädje som bara en helt onödig produkt av teknikens framskridande kan skapa.
Som entreprenör borde man lära sig: det finns så mycket att göra på webben utan att man behöver uppfinna Google igen.
Hur hittade jag då detta guldkorn? Var det de tidiga internetårens viral marketing via vänner och bekanta? Var det via Google? Nej, nu märkte jag hur också jag blivit mainstream och hur en tjänst som Pricerunner blir en lysande startpunkt för internetkonsumtion. En banner under kategorin "framkallning", ett klick, konstaterande att just Pixaco verkar vara en total favorit bland Pricerunners användare, 10 minuter senare var en beställning gjord och 4 dagar senare hade jag ett paket med bilder i alla format. Och ett pussel som ju förstås är helt omöjligt att leva utan.
Blev ju nyfiken på vem som ägde detta bolag och kunde konstatera att HP runt årsskiftet plockade upp detta tyska bolag. HP? Ja varför inte, i den värld som växer fram är det nog en bra utgångspunkt att undvika att bli vid sin läst. Åtminstone tills dess att det klarnar om läster överhuvudtaget kommer att användas i den framtid som växer fram.
onsdag, september 06, 2006
En mänsklig rättighet att kramas i Di
lördag, september 02, 2006
En idé är inte värd någonting
Vi fick i veckan ett mejl till företaget där en person på knackig engelska berättade att han hade en idé som han ville prata med oss om. Den var värd säkert €5 miljoner. Personen lät meddela att hans idé skulle göra lika stor skillnad för oss som färg och svart-vit bild gjorde för TV-mediet. Han förklarade vidare att han var en typ av person som hela tiden fick briljanta idéer och att en av idéerna hade gjort att en person hade tjänat faktiskt över €5 miljoner. Han var vänlig nog att erbjuda sig att prata med oss om vi bara betalade en viss summa direkt. Dvs innan vi ens hade fått veta något om hans tankar, mer än ovan. Tilläggas skall att personen var för oss helt okänd och att inte ens lite googlande gav någon ytterligare information.
Vilket fantastiskt tydligt tecken på den högkonjunktur internetrelaterad verksamhet befinner sig i!
Jag är själv allergisk mot, och blir nästan mest förbannad av, dylika inspel. Men jag inser också att det finns ett fåtal som faktiskt lyckas kapitalisera på en idé som mest faktiskt bara just är en idé, likväl som de som kläckte idén som gjorde att vi inte bara fick färg-tv, utan t.o.m. något så briljant som 3-D-TV. I det senare fallet är väl Burkens gamle kompis Lars Skarkes (eller Skurke för den som vill) historia en av de mer imponerande när han i slutet av 80-talet lyckades sälja 5 (fem!) miljoner 3-D-glasögon i Sverige. Det är sjukt.
Tyvärr (?) är dessa framgångssagor ganska ovanliga. Och ungefär lika sannolika som att vinna på Lotto. Det som också är genomgående är att det sällan/aldrig är ett blixtnedslag i form av en idé som skapar en affär.
Snarare är det en grundidé som står för 1% av värdeskapandet medan 99% ligger i genomförandet. I exekveringen ligger också en mer komplex paketering av idén, tex var det ju briljant av Skarke att få SVT att sätta sin logga på glasögonen, att sedan förhandla fram distributionsavtal med en mängd detaljister, supportat med ett lysande PR-maskineri. Därtill lyckades han skapa reklam för produkten i svensk statstelevision där det sedan urminnes tider hade funnits ett totalt reklamförbud. Att få dessa bitar att spela och harmoniera tillsammans är ingenting annat än briljant.
Med den högkonjunktur som råder runt internetbaserade verksamheter i allmänhet har nu i alla fall uppenbarligen de där "1%:arna" dykt upp igen. De där som tror att de kläckt briljanta nydanande idéer och att dessa idéer nu skall göra dem till miljonärer.
Dessa personer brukar inte gilla mig. Och det är klart att det inte är kul att höra att jag under de 10 år sedan Internet blev till allmängods inte sett eller hört om en genuint ny och unik idé. Dvs av de 1000-tals idéer som jag fått presenterat för mig tror jag inte jag har sett en enda rå-idé som jag skulle investerat i. Ge mig 5 minuter med Google och jag kan lova dig att jag kan bevisa att idéen i sig inte är ny.
Tråkigt? Nej tvärt om. Med fokus på exekvering så är det mer intressant att titta på den mängd personer jag träffat och som jag skulle ha investerat i vilken dag på året som helst om jag hade haft lite pengar över. Tex Jacob Tolleryd på bl.a. Konstbolaget, Fredrik Gustafsson på Pocketklubben, Andreas Lee som bl.a. startade Tasteline, Gustaf Söderström på Kenet Works eller Niklas Eklund på Live Bookings.
Det är då man tackar nej till en finsk idéspruta med en idé värd minst €5 miljoner utan att det känns allt för jobbigt.
Vilket fantastiskt tydligt tecken på den högkonjunktur internetrelaterad verksamhet befinner sig i!
Jag är själv allergisk mot, och blir nästan mest förbannad av, dylika inspel. Men jag inser också att det finns ett fåtal som faktiskt lyckas kapitalisera på en idé som mest faktiskt bara just är en idé, likväl som de som kläckte idén som gjorde att vi inte bara fick färg-tv, utan t.o.m. något så briljant som 3-D-TV. I det senare fallet är väl Burkens gamle kompis Lars Skarkes (eller Skurke för den som vill) historia en av de mer imponerande när han i slutet av 80-talet lyckades sälja 5 (fem!) miljoner 3-D-glasögon i Sverige. Det är sjukt.
Tyvärr (?) är dessa framgångssagor ganska ovanliga. Och ungefär lika sannolika som att vinna på Lotto. Det som också är genomgående är att det sällan/aldrig är ett blixtnedslag i form av en idé som skapar en affär.
Snarare är det en grundidé som står för 1% av värdeskapandet medan 99% ligger i genomförandet. I exekveringen ligger också en mer komplex paketering av idén, tex var det ju briljant av Skarke att få SVT att sätta sin logga på glasögonen, att sedan förhandla fram distributionsavtal med en mängd detaljister, supportat med ett lysande PR-maskineri. Därtill lyckades han skapa reklam för produkten i svensk statstelevision där det sedan urminnes tider hade funnits ett totalt reklamförbud. Att få dessa bitar att spela och harmoniera tillsammans är ingenting annat än briljant.
Med den högkonjunktur som råder runt internetbaserade verksamheter i allmänhet har nu i alla fall uppenbarligen de där "1%:arna" dykt upp igen. De där som tror att de kläckt briljanta nydanande idéer och att dessa idéer nu skall göra dem till miljonärer.
Dessa personer brukar inte gilla mig. Och det är klart att det inte är kul att höra att jag under de 10 år sedan Internet blev till allmängods inte sett eller hört om en genuint ny och unik idé. Dvs av de 1000-tals idéer som jag fått presenterat för mig tror jag inte jag har sett en enda rå-idé som jag skulle investerat i. Ge mig 5 minuter med Google och jag kan lova dig att jag kan bevisa att idéen i sig inte är ny.
Tråkigt? Nej tvärt om. Med fokus på exekvering så är det mer intressant att titta på den mängd personer jag träffat och som jag skulle ha investerat i vilken dag på året som helst om jag hade haft lite pengar över. Tex Jacob Tolleryd på bl.a. Konstbolaget, Fredrik Gustafsson på Pocketklubben, Andreas Lee som bl.a. startade Tasteline, Gustaf Söderström på Kenet Works eller Niklas Eklund på Live Bookings.
Det är då man tackar nej till en finsk idéspruta med en idé värd minst €5 miljoner utan att det känns allt för jobbigt.
lördag, augusti 26, 2006
Bikt, Bättring och Bot
Ibland får man tankställare i livet. Man möter en person som på ålderns höst insett att den har prioriterat fel mellan familj/fritid och arbete mer eller mindre hela sitt liv. Eller när någon som står en nära får en livshotande sjukdom och man tänker "att vara frisk är det enda som är viktigt". Eller som just nu, en person som står mig nära har under en längre tid arbetat sig till en läkar- och nära&kära-påtvingad förlängd semester.
Tankeställaren brukar dröjas sig kvar i minst ett par dagar innan vardagen infinner sig igen. Den här gång skall jag ta chansen att få på pränt hur jag i ljuset av min nuvarande situation vill säkerställa att jag själv kan fortsätta ha ett minst lika bra professionellt och privat liv som jag har idag.
Detta är min bikt och mina regler som jag hoppas skall vara levnadsregler som kan hjälpa mig att styra mitt eget liv och att göra rätt prioriteringar.
*1* Jag skall inte läsa jobbmejl eller Blackberry på helger eller innan jag är på jobbet. Undantag medges vid arbetstoppar men skall då ske på definierad tid och efter samordning med familjen
*2* Min arbetsdag börjar kl 10.00, efter det att jag ätit frukost med min son och lämnat honom på dagis. På grund av att jag arbetar mycket mot USA med 7 timmars tidsskillnad, jobbar jag via Blackberry mellan 18 (11) och 22 (15). Jag accepterar att det är svårt att hinna hem till familjens middag vi 17:30 men varje gång jag lyckas med det är det en bonus.
*3* Jag skall skaffa familjen en andrabil. Att lägga 50-60 minuter per kväll på att pendla är för mycket tid förlorad. En Mini tror jag.
*4* Jag skall inte ta på mig uppdrag som är kittlande men som är mer av välgörenhetskaraktär. Jag skall därför alltid sätta ett definierat pris på min tid för advisory board uppdrag/styrelseuppdrag eller andra projekt eller tidslukare som jag älskar, men som gnager sönder min kalender. Detta innebär förhoppningsvis att jag bara engagerar mig i sådant där min tid/insats verkligen uppskattas och dels att jag skapar ett första hinder för mig själv att bara säga ja utan att reflektera över konsekvenserna.
*5* Jag skall skaffa en privat bärbar dator. En dator som jag kan använda hemma utan att som just nu direkt hamna i arbetsmode när jag öppnar datorn. Jag vill kunna kika på golf.se, trilla in på aftonbladet.se eller rent utav blogga lite. Som privatpersonen Johan.
*6* Jag skall inte blanda ihop min professionella mejladress med min privata.
*7* Jag skall inte springa till bussen. Det kommer en till. Jag skall inte gasa för att hinna på gult ljus, vad sparar jag egentligen? Jag skall inte bli irriterad på personer som går eller kör långsamt. Jag ser inte deras situation uppifrån.
*8* Jag skall inte titta på TV. Jag skall däremot se ett TV program för att jag vill det, inte som någon form av passiv bakgrundsunderhållning.
*9* Jag skall alltid ha en god bok på nattduksbordet. En sådan där bok och en sådan där författare som gör att jag längtar efter varje sida och tillfälle då jag kan förflytta mig till en annan värld några minuter per dag. Jag har inte någon direkt sofistikerad litterär smak utan Cirkelns Mitt, Änglar och Demoner eller Da Vinci koden räcker mer än väl.
Eftersom grunden till alla framgångsrika projekt är ansvar, (rimliga) mål samt dead lines så är härmed jag Johan Siwers ansvarig för att leva enligt minst 7 av 9 punkter under perioden fram till den 1a oktober. Därefter skall 9-punktsprogrammet ses över och vid behov revideras.
Hoppas jag lyckas bättre att leva enligt ovan än Virtanens försök att sluta röka.
Tankeställaren brukar dröjas sig kvar i minst ett par dagar innan vardagen infinner sig igen. Den här gång skall jag ta chansen att få på pränt hur jag i ljuset av min nuvarande situation vill säkerställa att jag själv kan fortsätta ha ett minst lika bra professionellt och privat liv som jag har idag.
Detta är min bikt och mina regler som jag hoppas skall vara levnadsregler som kan hjälpa mig att styra mitt eget liv och att göra rätt prioriteringar.
*1* Jag skall inte läsa jobbmejl eller Blackberry på helger eller innan jag är på jobbet. Undantag medges vid arbetstoppar men skall då ske på definierad tid och efter samordning med familjen
*2* Min arbetsdag börjar kl 10.00, efter det att jag ätit frukost med min son och lämnat honom på dagis. På grund av att jag arbetar mycket mot USA med 7 timmars tidsskillnad, jobbar jag via Blackberry mellan 18 (11) och 22 (15). Jag accepterar att det är svårt att hinna hem till familjens middag vi 17:30 men varje gång jag lyckas med det är det en bonus.
*3* Jag skall skaffa familjen en andrabil. Att lägga 50-60 minuter per kväll på att pendla är för mycket tid förlorad. En Mini tror jag.
*4* Jag skall inte ta på mig uppdrag som är kittlande men som är mer av välgörenhetskaraktär. Jag skall därför alltid sätta ett definierat pris på min tid för advisory board uppdrag/styrelseuppdrag eller andra projekt eller tidslukare som jag älskar, men som gnager sönder min kalender. Detta innebär förhoppningsvis att jag bara engagerar mig i sådant där min tid/insats verkligen uppskattas och dels att jag skapar ett första hinder för mig själv att bara säga ja utan att reflektera över konsekvenserna.
*5* Jag skall skaffa en privat bärbar dator. En dator som jag kan använda hemma utan att som just nu direkt hamna i arbetsmode när jag öppnar datorn. Jag vill kunna kika på golf.se, trilla in på aftonbladet.se eller rent utav blogga lite. Som privatpersonen Johan.
*6* Jag skall inte blanda ihop min professionella mejladress med min privata.
*7* Jag skall inte springa till bussen. Det kommer en till. Jag skall inte gasa för att hinna på gult ljus, vad sparar jag egentligen? Jag skall inte bli irriterad på personer som går eller kör långsamt. Jag ser inte deras situation uppifrån.
*8* Jag skall inte titta på TV. Jag skall däremot se ett TV program för att jag vill det, inte som någon form av passiv bakgrundsunderhållning.
*9* Jag skall alltid ha en god bok på nattduksbordet. En sådan där bok och en sådan där författare som gör att jag längtar efter varje sida och tillfälle då jag kan förflytta mig till en annan värld några minuter per dag. Jag har inte någon direkt sofistikerad litterär smak utan Cirkelns Mitt, Änglar och Demoner eller Da Vinci koden räcker mer än väl.
Eftersom grunden till alla framgångsrika projekt är ansvar, (rimliga) mål samt dead lines så är härmed jag Johan Siwers ansvarig för att leva enligt minst 7 av 9 punkter under perioden fram till den 1a oktober. Därefter skall 9-punktsprogrammet ses över och vid behov revideras.
Hoppas jag lyckas bättre att leva enligt ovan än Virtanens försök att sluta röka.
torsdag, augusti 24, 2006
Bubbla eller framtidstro, kalla det vad du vill
En kollega på jobbet påminde mig idag om när något av de stora internationella magasinen i slutet av 90-talet hade Sergelstorg på förstasidan och utropade att Stockholm var internettornadons epicentrum. Helt galet stort kom jag ihåg att vi tyckte det var. Allt handlade om att "labla" saker rätt och sedan var halva slaget vunnet. En bra metafor och du hade en miljon. En kub och du hade några miljarder. En kompis kämpade hårt och länge för att Kungsgatan i Sthlm skulle bli kallade "mobile alley", för att stödja tesen att hans bolag väl tilltagna lokaler där var helt rätt.
Nu är Stockholm på väg att titta upp ur den där brunnen vi visst gick ner oss i för 6 år sedan. Och nu är vi heta som Åtvidabergs FF. Jag tänker inte närmast på att Johan Staels iqube fått in en massa miljoner utan snarare att Stockholm har börjat lyftas fram som en stad där det finns talang, förmåga och framtidstro.
Det första tecknet såg jag i en artikel i Business Week:
"Pushing For Growth: How Cities Succeed Stockholm, Orlando, and Singapore all sized up their assets, decided where they wanted to go, and figured out the best way to get there"
Det andra kom från Richard Florida som konstaterar att "If you're not in a creative city, says the George Mason University professor of public policy, you won't attract top talent" och sedan konkluderar att "The U.S. came in fourth -- behind Sweden, Japan, and Finland -- as a "global talent magnet". Värt att läsa och bli lite peppad!
När jag Googlar vem som noterat denna artikel så kommer ju förstås Herr Schultz upp. Och jag inser att jag är sen på bollen när Dagens PS i februari publicerade en intervju med Richard Florida. Såklart. Om det var någon som slickat i sig denna artikel förutom mig själv så klart att det skulle vara Pontus eller möjligen Johan SvH.
PS. Men fasen Pontus. Det DR utskicket för VA jag fick idag där du sitter och smilar på omslaget, var det du eller din reklambyrå som tappade det? DS.
Nu är Stockholm på väg att titta upp ur den där brunnen vi visst gick ner oss i för 6 år sedan. Och nu är vi heta som Åtvidabergs FF. Jag tänker inte närmast på att Johan Staels iqube fått in en massa miljoner utan snarare att Stockholm har börjat lyftas fram som en stad där det finns talang, förmåga och framtidstro.
Det första tecknet såg jag i en artikel i Business Week:
"Pushing For Growth: How Cities Succeed Stockholm, Orlando, and Singapore all sized up their assets, decided where they wanted to go, and figured out the best way to get there"
Det andra kom från Richard Florida som konstaterar att "If you're not in a creative city, says the George Mason University professor of public policy, you won't attract top talent" och sedan konkluderar att "The U.S. came in fourth -- behind Sweden, Japan, and Finland -- as a "global talent magnet". Värt att läsa och bli lite peppad!
När jag Googlar vem som noterat denna artikel så kommer ju förstås Herr Schultz upp. Och jag inser att jag är sen på bollen när Dagens PS i februari publicerade en intervju med Richard Florida. Såklart. Om det var någon som slickat i sig denna artikel förutom mig själv så klart att det skulle vara Pontus eller möjligen Johan SvH.
PS. Men fasen Pontus. Det DR utskicket för VA jag fick idag där du sitter och smilar på omslaget, var det du eller din reklambyrå som tappade det? DS.
söndag, augusti 20, 2006
Direktörer är fegare än jag trodde - transferfönstret dock fortfarande öppet
I Februari funderade jag på när överflytten skulle börja ta fart avseende högavlönade direktörer som hoppar från traditionella bolag och industrier till mer internetifierade bolag. Sanning och säga har jag inte scannat varenda "övergång" som skett men inte har vi sett någon Zlatan-kalibrig övergång ännu i alla fall.
En smygare som dök upp i förra veckan var att Glife rekryterade Mindshares förre VD Niclas Fröberg. Rekryteringen sker på klassiskt manér samtidigt som man pratar om att riskkapital skall tas in som skall lyfta Glife ut i världen. Kul, men jag skulle inte investera.
En betydligt större nyhet senaste veckan var Jan Wifstrands avhopp från DN. JW säger inte vart han är på väg, kanske vet han inte ens själv, men mitt tips är att han kommer åtminstone delvis hamna i något internetinspirerat projekt eller bolag. Inte för att han gjort speciellt mycket av DNs internetsatsning senaste åren men kanske just därför: frustration över att se en affär förlora så många slag utan att egentligen kunna göra något åt det. Nu tror jag JW vill ha lite posititivt momentum in i sin vardag.
En smygare som dök upp i förra veckan var att Glife rekryterade Mindshares förre VD Niclas Fröberg. Rekryteringen sker på klassiskt manér samtidigt som man pratar om att riskkapital skall tas in som skall lyfta Glife ut i världen. Kul, men jag skulle inte investera.
En betydligt större nyhet senaste veckan var Jan Wifstrands avhopp från DN. JW säger inte vart han är på väg, kanske vet han inte ens själv, men mitt tips är att han kommer åtminstone delvis hamna i något internetinspirerat projekt eller bolag. Inte för att han gjort speciellt mycket av DNs internetsatsning senaste åren men kanske just därför: frustration över att se en affär förlora så många slag utan att egentligen kunna göra något åt det. Nu tror jag JW vill ha lite posititivt momentum in i sin vardag.
lördag, augusti 12, 2006
Threepeat
Jag spenderade sommaren 1992 i Chicago där jag förutom att njuta i fulla drag av livet också sommarjobbade på CBOE. Precis när jag anlände den sommaren var Chicago Bulls på väg att med Michael Jordans hjälp vinna vad som blev kallat "Threepreat" (vilket gjorde den som myntade uttrycket smått förmögen). Jag köpte T-shirten men var ju inte direkt delaktig i annat än firande.
Nu har jag med Match-teamet i Norden gjort en egen Threepeat. I den senaste kvartalsrapporten från IAC presenterads "IAC personals" (dvs primärt Match.com) med följande kortfattade text:
"Personals revenue growth benefited from a 15% increase in worldwide paid subscribers and higher pricing. International paid subscribers grew by 16% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and the United Kingdom. Profit margins expanded due to lower domestic marketing spending as a percentage of revenue relative to the prior year period partially offset by increased operating costs related to Chemistry.com, which launched nationally during the first quarter. "
Threepeat? Jo, det var tredje kvartalsrapporten i rad från IAC som vår verksamhet i Norden presenterades som en av framgångsfaktorerna bakom IAC Personals kraftiga tillväxt globalt. Lite coolt är det. För fler ursäkter för skryt, se här.
Nu har jag med Match-teamet i Norden gjort en egen Threepeat. I den senaste kvartalsrapporten från IAC presenterads "IAC personals" (dvs primärt Match.com) med följande kortfattade text:
"Personals revenue growth benefited from a 15% increase in worldwide paid subscribers and higher pricing. International paid subscribers grew by 16% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and the United Kingdom. Profit margins expanded due to lower domestic marketing spending as a percentage of revenue relative to the prior year period partially offset by increased operating costs related to Chemistry.com, which launched nationally during the first quarter. "
Threepeat? Jo, det var tredje kvartalsrapporten i rad från IAC som vår verksamhet i Norden presenterades som en av framgångsfaktorerna bakom IAC Personals kraftiga tillväxt globalt. Lite coolt är det. För fler ursäkter för skryt, se här.
onsdag, augusti 09, 2006
Att blogga på 10 000 meters höjd
Tekniksprång fascinerar alltid mig. Som när jag satt på Sprays kontor på Riddargatan 1997 och sökte på Altavista för första gången efter tips av Michael Daun. Maxtestade genom att söka på en lokalt känd sten som finns vårt sommarställe i Östergötland. Trodde inte mina ögon när jag fick ett svar tillbaka. Första gången när jag hittade alla låtar jag kunde önska i Napster var också stort. Likaså Internetworld i NY 2000 när jag sprang på Googlarna första gången, varefter jag stolt har burit min Google T-shirt vid högtidliga tillfällen.
De senaste 8 timmarna har jag haft en ny dylik upplevelse, dock av lite annan karaktär. Nu är det inte något nytt som jag inte kände till, nu är det olika tekniker som samlats och gjort något för mig nytt möjligt. På väg med Lufthansa från Frankfurt till huvudkontoret i Dallas har jag för det facila priset av $29,95 köpt ett WLAN abonnemang. Att det finns WLAN på flyg är ju inte längre kärnfysik, men för mig är det första tillfället då jag kunnat utnyttja detta fullt ut. Att kunna arbeta mot hemmakontoret under hela arbetsdagen är grymt. Att kunna följa Thörnblad och Holm via Bladet är kul. Att Lufthansa ger access till ett antal TV-kanaler via datorn är också snyggt.
Men när jag plockar upp min portabla webcam, kopplar i den och sedan har videokonferens av hygglig kvalitet med min gode vän Niklas i ett soligt Halmstad. Ja då plötsligt kommer saker och ting tillsammans på ett galet bra sätt.
Och det slår mig att det finns så mycket vi gör på olika sätt på grund av begränsningar och historiska mönster. Så mycket som känns omöjligt - som att kunna ringa hem utan att ruinera sig från ett flygplan - utan att det egentligen är så långt borta.
Och det som kittlar extra mycket är att jag börjar förstå att det som vi upplevt med Internetutvecklingen tills idag är ett litet krafs på ytan. Och hur oerhört mycket nya, spännande saker som kommer att ske när tekniker flätas samma och vi släpper mönster och barriärer. Samtidigt skrämmer det mig att jag inte längre är den person som ser vad som kommer. Jag är en del av den gamla generationen som tycker att en blogg är lite coolt.
Jag är som den där föräldern i mellanstadiet som var med på vår "hippa" och som envisades med att hon kunde visst dansa disco. Hon förstod inte heller.
Johan - uppe i luften mitt över kontinentala USA
PS. Dessutom finns det ström via en VANLIG kontakt, så min nyinköpta specialadapter för 100 Euro var helt meningslös. Men strunt i det, det är så härligt när någon har tänkt och gjort saker och ting så som man vill ha det. DS.
De senaste 8 timmarna har jag haft en ny dylik upplevelse, dock av lite annan karaktär. Nu är det inte något nytt som jag inte kände till, nu är det olika tekniker som samlats och gjort något för mig nytt möjligt. På väg med Lufthansa från Frankfurt till huvudkontoret i Dallas har jag för det facila priset av $29,95 köpt ett WLAN abonnemang. Att det finns WLAN på flyg är ju inte längre kärnfysik, men för mig är det första tillfället då jag kunnat utnyttja detta fullt ut. Att kunna arbeta mot hemmakontoret under hela arbetsdagen är grymt. Att kunna följa Thörnblad och Holm via Bladet är kul. Att Lufthansa ger access till ett antal TV-kanaler via datorn är också snyggt.
Men när jag plockar upp min portabla webcam, kopplar i den och sedan har videokonferens av hygglig kvalitet med min gode vän Niklas i ett soligt Halmstad. Ja då plötsligt kommer saker och ting tillsammans på ett galet bra sätt.
Och det slår mig att det finns så mycket vi gör på olika sätt på grund av begränsningar och historiska mönster. Så mycket som känns omöjligt - som att kunna ringa hem utan att ruinera sig från ett flygplan - utan att det egentligen är så långt borta.
Och det som kittlar extra mycket är att jag börjar förstå att det som vi upplevt med Internetutvecklingen tills idag är ett litet krafs på ytan. Och hur oerhört mycket nya, spännande saker som kommer att ske när tekniker flätas samma och vi släpper mönster och barriärer. Samtidigt skrämmer det mig att jag inte längre är den person som ser vad som kommer. Jag är en del av den gamla generationen som tycker att en blogg är lite coolt.
Jag är som den där föräldern i mellanstadiet som var med på vår "hippa" och som envisades med att hon kunde visst dansa disco. Hon förstod inte heller.
Johan - uppe i luften mitt över kontinentala USA
PS. Dessutom finns det ström via en VANLIG kontakt, så min nyinköpta specialadapter för 100 Euro var helt meningslös. Men strunt i det, det är så härligt när någon har tänkt och gjort saker och ting så som man vill ha det. DS.
måndag, maj 22, 2006
Rocky, vill du ha ett gratiskonto på Match.com?
De senaste snart tre åren har jag ätit och sovit för Match.com. Även om det - som min fru skulle säga - inte är helt ovanligt att jag går upp i det jag håller på med så har små bekräftande pusselbitar trillat på plats efter hand. Att bli störst i antalet användare, att bli Sveriges snabbast växande tjänst och ha etablerat sig som det mest välkända varumärket inom vår kategori har varit kul.
Men det var inget mot igår när "Rocky", den tecknade serien i DN, behandlade Match.com och nätdejting.
Nu finns vi.
tisdag, maj 02, 2006
Eget beröm luktar illa
Jag har en tendens att använda ordet wow lite väl mycket. Men idag är det en wow dag.
I dagens IAC rapport så fanns att läsa:
"International paid subscribers grew by 20% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and Spain."
Mycket stolt kan jag konstatera att detta var andra kvartalsrapporten i rad som framgångarna för Match.com i Skandinavien (eller egentligen Norden om man skall vara korrekt) omnämns. Lite kul i en organisation med 30,000 anställda och med en omsättning på ca 50 miljarder kronor (årstakt Q1 2006).
Sniff sniff? Jo, det luktar. Illa. Men jag tycker mig kunna skönja en liten nyans av bubblor också?
I dagens IAC rapport så fanns att läsa:
"International paid subscribers grew by 20% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and Spain."
Mycket stolt kan jag konstatera att detta var andra kvartalsrapporten i rad som framgångarna för Match.com i Skandinavien (eller egentligen Norden om man skall vara korrekt) omnämns. Lite kul i en organisation med 30,000 anställda och med en omsättning på ca 50 miljarder kronor (årstakt Q1 2006).
Sniff sniff? Jo, det luktar. Illa. Men jag tycker mig kunna skönja en liten nyans av bubblor också?
torsdag, april 27, 2006
Berkowitz ny chef för MSN
Efter att ha fått kommentarer om att jag bara bloggar lite väl mycket med min arbetsgivare på en piedestal så skall jag slå er med häpnad och notera en negativ nyhet kring IAC:
Steve Berkowitz, mannen som sedan IACs förvärv av Ask Jeeves på ett skickligt sätt styrt om en gammal trött buttler till nya hyllande Ask.com har flytt(at) till förmån för nya jaktmarker. Steve Berkowitz skall nu bli Bills man som skall leda MSN och Microsofts relaterade satsningar. Läs mer bla här.
Efter att ha träffat herr Berkowitz bara för några veckor sedan och hört honom berätta om omstöpningen av Ask skall det bli spännande att se vart MSN är på väg. Men vi kan väl lugnt gissa att det blir mer sökfokus och mindre nya djupa media investeringar.
Värt att notera är också att Berkowitz innan resan med Ask.com bl.a. jobbade för IDG och var den som gjorde den briljanta paketeringen av "for Dummies" böckerna, ett osannolikt snillerikt sätt att skapa en global serie böcker utan egentlig sammankoppling mer än egentligen namnet.
Kan man lyckas med det, kan man säkert också göra MSN till ett starkt globalt varumärke.
PS. I och för sig har jag ingen som helst ambition om att vara neutral, och jag är inte direkt känd för att inte "rally behind the president" för det som är min passion, så detta inlägg skall mer ses som ett olycksfall i arbetet DS.
Steve Berkowitz, mannen som sedan IACs förvärv av Ask Jeeves på ett skickligt sätt styrt om en gammal trött buttler till nya hyllande Ask.com har flytt(at) till förmån för nya jaktmarker. Steve Berkowitz skall nu bli Bills man som skall leda MSN och Microsofts relaterade satsningar. Läs mer bla här.
Efter att ha träffat herr Berkowitz bara för några veckor sedan och hört honom berätta om omstöpningen av Ask skall det bli spännande att se vart MSN är på väg. Men vi kan väl lugnt gissa att det blir mer sökfokus och mindre nya djupa media investeringar.
Värt att notera är också att Berkowitz innan resan med Ask.com bl.a. jobbade för IDG och var den som gjorde den briljanta paketeringen av "for Dummies" böckerna, ett osannolikt snillerikt sätt att skapa en global serie böcker utan egentlig sammankoppling mer än egentligen namnet.
Kan man lyckas med det, kan man säkert också göra MSN till ett starkt globalt varumärke.
PS. I och för sig har jag ingen som helst ambition om att vara neutral, och jag är inte direkt känd för att inte "rally behind the president" för det som är min passion, så detta inlägg skall mer ses som ett olycksfall i arbetet DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)