Och tack för att ni får internetvärlden att titta på Norden/Sverige/Stockholm en gång om året.
Om jag själv skall lista några stunder jag kommer ihåg lite extra från dagarna får det utan att tänka för mycket bli:
* PP-listdrink på Dimplomat tisdag kväll. Spännande diskussioner med bl.a. Joakim Jardeberg, Beata Wickbom, Jonas Hombert och Daniel Ek. Och en champagne skål för Johan & Fia. Keep on fighting! Gick sist. Klokt.
* Talarmiddag hos Ola. Ola bor inte som en del vet i ett hus. Han bor i en festlokal, där man även om man inte har bättre för sig kan sova några minuter. Fantastiskt mingel och arrangemang. Punkt.
* Alex de Jong, svårt sjuk i cancer, berättar om hur han ser på livet efter livet.
* Maradonnajublet. Briljant att idé att låta hela konferensen se på Maradonnas klassiska mål från VM 1986 (även om SIME var lite religiöst så pratar jag alltså inte om "guds hand"-
incidenten - som visserligen inträffade bara 5 minuter innan - utan jag pratar om när Maradonna själv dribblar igenom Englands hela lag och gör mål) och sedan filma jublet efter målet. Very SIME-ish.* Avslutningsdrinken. Den traditionella avslutningsdrinken med Mathias Tönnesson som avslutning av Awardsfesten. I år varsin välkomponerad B52a och ett Hotshot. Klokt kl 2.55. 90-tal anyone?
* What has love got to do with IT? Panel med Patrick Ståhle, Tom Varsavsky och mig. Överlevde väl, trots att jag (som utlovat Joakim!) provocerade med att pimpa mig själv i röd kostym. Kan dock meddelas att det verkar ha varit ett bra trick - alla visste sedan vem jag var vilket inte gav en lugn stund under kvällen.
Förstår inte varför Ola Ahlvarsson, Christoffer Granfelt, Urban Pettersson & Co satsar helt och fullt ut på SIME och gör det till ett "World Internet Forum". Nu går jag på typ en konferens om året så jag är väl inte den bäste att bedömma relativ kvalitet mellan konferenser men jag har svårt att se hur man skall kunna göra det mycket bättre. Applåd.
2 kommentarer:
Du överlevde absolut och din röda svid var lika genial som din utvikning runt "först hjärna, sedan hjärta";) Men du fick ändå pisk av en trettonåring som sprutade ur sig briljanta onelinrs. Hur kändes det?
Tom var grym. N�r jag var 13 �r var att st� p� en scen f�r 500+ personer det sista i v�rlden jag skulle gjort. Vid 13 �rs �lder var ocks� att tr�ffa den stora k�rleken bland det sista jag funderade kring. Genom Tom f�rstod jag �n b�ttre varf�r tex Facebook och annan lek/commmunity inte �r alls vad vi h�ller p� med p� match.com. S� att f� pisk i oneliners var tuft, men jag l�rde mig sj�lv n�got p� kuppen!
Skicka en kommentar