Vad har hänt med svenskarnas känsla för privatliv?
Jag växte upp i ett land där man inte pratade med någon i hissen, man satte satte sig om möjligt inte bredvid någon i offentliga sammanhang och att prata inför folk rankades i någon undersökning som det värsta en person kunde uppleva, snäppet före att dö.
Igår på bussen hem blev det uppenbart för mig att det hänt något radikalt, sannolikt med den tekniska utveckling som katalysator.
Under 15 mintuters bussfärd fick jag höra en tjej i 18-årsålderns hela livsöde. Hon berättade om pojkvännens alkoholvanor. Om kompisen Linas sexliv. Och helgens snedsteg. För mig. På bussen. Och för alla andra i bussen dessutom. Ni har säkert upplevt det själva också: personer som helt obehindrat pratar i sin mobiltelefon, inte minst när de pratar i hörsnäcka, som om ingen noterade vad som sas eller lyssnade.
Det verkar ha hänt något vad avser svenskens önskan att lämna ut sig själv och sitt eget liv. De offentliga mobilsamtalen är ett, bloggfenomenet ett annat. Onlinedatingtjänster ett tredje, där det idag är hur naturligt som helst för internetanvändare i alla åldrar att berätta om sig själva och vad de söker i livet på tex Match.com.
Vilka mer fenomen och trender pekar i denna riktning? Vad är nästa steget i denna utveckligen, som säkerligen redan händer fast jag inte lagt märke till det ännu? Tipsa gärna nedan!
tisdag, november 22, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag bara väntar på att allas bärbara musikspelare ska få Bluetooth (eller på allvar äntligen merga med mobiltelefonen, som några av de modeller som var med i WIREDs senaste testnummer) så att vi alla kan publicera det vi går omkring och lyssnar på till alla omkring oss som vill paira med just min musikspelare.
En sak jag funderat över en tid är varför ingen kommit på tanken att till sin iPod köpa en radiosändare, en sån därn Griffin iTrip t ex, och bära med sig på tuben eller på stan. Frekvensen skriver man på jackan:
"Hej! Jag har skitbra musiksmak! Lyssna själv på 97.3!!!"
Då skulle alla i närheten kunna tuna sina bärbara radios (som iPoden tyvärr inte har, och inte ens finns som tillbehör, kanske just av den här anledningen...) till "min" portabla radiostation med extremt begränsad räckvidd och digga med mig.
Wow. Vilken känsla av samhörighet! Musiken för oss samman! Tills jag går av bussen.
Fast någon kanske redan tänkt på det och jag missat det. Hur ska man kunna hålla reda på allt nu för tiden?
// Manne
WIRED skriver idag om hur det börjat dyka upp barer dit du kan ta din iPod och spela din egen musik.
http://www.wired.com/news/digiwood/0,1412,69680,00.html?tw=rss.TOP
Skicka en kommentar