En idé är inte värd någonting

Vi fick i veckan ett mejl till företaget där en person på knackig engelska berättade att han hade en idé som han ville prata med oss om. Den var värd säkert €5 miljoner. Personen lät meddela att hans idé skulle göra lika stor skillnad för oss som färg och svart-vit bild gjorde för TV-mediet. Han förklarade vidare att han var en typ av person som hela tiden fick briljanta idéer och att en av idéerna hade gjort att en person hade tjänat faktiskt över €5 miljoner. Han var vänlig nog att erbjuda sig att prata med oss om vi bara betalade en viss summa direkt. Dvs innan vi ens hade fått veta något om hans tankar, mer än ovan. Tilläggas skall att personen var för oss helt okänd och att inte ens lite googlande gav någon ytterligare information.

Vilket fantastiskt tydligt tecken på den högkonjunktur internetrelaterad verksamhet befinner sig i!

Jag är själv allergisk mot, och blir nästan mest förbannad av, dylika inspel. Men jag inser också att det finns ett fåtal som faktiskt lyckas kapitalisera på en idé som mest faktiskt bara just är en idé, likväl som de som kläckte idén som gjorde att vi inte bara fick färg-tv, utan t.o.m. något så briljant som 3-D-TV. I det senare fallet är väl Burkens gamle kompis Lars Skarkes (eller Skurke för den som vill) historia en av de mer imponerande när han i slutet av 80-talet lyckades sälja 5 (fem!) miljoner 3-D-glasögon i Sverige. Det är sjukt.

Tyvärr (?) är dessa framgångssagor ganska ovanliga. Och ungefär lika sannolika som att vinna på Lotto. Det som också är genomgående är att det sällan/aldrig är ett blixtnedslag i form av en idé som skapar en affär.

Snarare är det en grundidé som står för 1% av värdeskapandet medan 99% ligger i genomförandet. I exekveringen ligger också en mer komplex paketering av idén, tex var det ju briljant av Skarke att få SVT att sätta sin logga på glasögonen, att sedan förhandla fram distributionsavtal med en mängd detaljister, supportat med ett lysande PR-maskineri. Därtill lyckades han skapa reklam för produkten i svensk statstelevision där det sedan urminnes tider hade funnits ett totalt reklamförbud. Att få dessa bitar att spela och harmoniera tillsammans är ingenting annat än briljant.

Med den högkonjunktur som råder runt internetbaserade verksamheter i allmänhet har nu i alla fall uppenbarligen de där "1%:arna" dykt upp igen. De där som tror att de kläckt briljanta nydanande idéer och att dessa idéer nu skall göra dem till miljonärer.

Dessa personer brukar inte gilla mig. Och det är klart att det inte är kul att höra att jag under de 10 år sedan Internet blev till allmängods inte sett eller hört om en genuint ny och unik idé. Dvs av de 1000-tals idéer som jag fått presenterat för mig tror jag inte jag har sett en enda rå-idé som jag skulle investerat i. Ge mig 5 minuter med Google och jag kan lova dig att jag kan bevisa att idéen i sig inte är ny.

Tråkigt? Nej tvärt om. Med fokus på exekvering så är det mer intressant att titta på den mängd personer jag träffat och som jag skulle ha investerat i vilken dag på året som helst om jag hade haft lite pengar över. Tex Jacob Tolleryd på bl.a. Konstbolaget, Fredrik Gustafsson på Pocketklubben, Andreas Lee som bl.a. startade Tasteline, Gustaf Söderström på Kenet Works eller Niklas Eklund på Live Bookings.

Det är då man tackar nej till en finsk idéspruta med en idé värd minst €5 miljoner utan att det känns allt för jobbigt.