Twitter killed the blog

lördag, augusti 26, 2006

Bikt, Bättring och Bot

Ibland får man tankställare i livet. Man möter en person som på ålderns höst insett att den har prioriterat fel mellan familj/fritid och arbete mer eller mindre hela sitt liv. Eller när någon som står en nära får en livshotande sjukdom och man tänker "att vara frisk är det enda som är viktigt". Eller som just nu, en person som står mig nära har under en längre tid arbetat sig till en läkar- och nära&kära-påtvingad förlängd semester.

Tankeställaren brukar dröjas sig kvar i minst ett par dagar innan vardagen infinner sig igen. Den här gång skall jag ta chansen att få på pränt hur jag i ljuset av min nuvarande situation vill säkerställa att jag själv kan fortsätta ha ett minst lika bra professionellt och privat liv som jag har idag.

Detta är min bikt och mina regler som jag hoppas skall vara levnadsregler som kan hjälpa mig att styra mitt eget liv och att göra rätt prioriteringar.

*1* Jag skall inte läsa jobbmejl eller Blackberry på helger eller innan jag är på jobbet. Undantag medges vid arbetstoppar men skall då ske på definierad tid och efter samordning med familjen

*2* Min arbetsdag börjar kl 10.00, efter det att jag ätit frukost med min son och lämnat honom på dagis. På grund av att jag arbetar mycket mot USA med 7 timmars tidsskillnad, jobbar jag via Blackberry mellan 18 (11) och 22 (15). Jag accepterar att det är svårt att hinna hem till familjens middag vi 17:30 men varje gång jag lyckas med det är det en bonus.

*3* Jag skall skaffa familjen en andrabil. Att lägga 50-60 minuter per kväll på att pendla är för mycket tid förlorad. En Mini tror jag.

*4* Jag skall inte ta på mig uppdrag som är kittlande men som är mer av välgörenhetskaraktär. Jag skall därför alltid sätta ett definierat pris på min tid för advisory board uppdrag/styrelseuppdrag eller andra projekt eller tidslukare som jag älskar, men som gnager sönder min kalender. Detta innebär förhoppningsvis att jag bara engagerar mig i sådant där min tid/insats verkligen uppskattas och dels att jag skapar ett första hinder för mig själv att bara säga ja utan att reflektera över konsekvenserna.

*5* Jag skall skaffa en privat bärbar dator. En dator som jag kan använda hemma utan att som just nu direkt hamna i arbetsmode när jag öppnar datorn. Jag vill kunna kika på golf.se, trilla in på aftonbladet.se eller rent utav blogga lite. Som privatpersonen Johan.

*6* Jag skall inte blanda ihop min professionella mejladress med min privata.

*7* Jag skall inte springa till bussen. Det kommer en till. Jag skall inte gasa för att hinna på gult ljus, vad sparar jag egentligen? Jag skall inte bli irriterad på personer som går eller kör långsamt. Jag ser inte deras situation uppifrån.

*8* Jag skall inte titta på TV. Jag skall däremot se ett TV program för att jag vill det, inte som någon form av passiv bakgrundsunderhållning.

*9* Jag skall alltid ha en god bok på nattduksbordet. En sådan där bok och en sådan där författare som gör att jag längtar efter varje sida och tillfälle då jag kan förflytta mig till en annan värld några minuter per dag. Jag har inte någon direkt sofistikerad litterär smak utan Cirkelns Mitt, Änglar och Demoner eller Da Vinci koden räcker mer än väl.

Eftersom grunden till alla framgångsrika projekt är ansvar, (rimliga) mål samt dead lines så är härmed jag Johan Siwers ansvarig för att leva enligt minst 7 av 9 punkter under perioden fram till den 1a oktober. Därefter skall 9-punktsprogrammet ses över och vid behov revideras.

Hoppas jag lyckas bättre att leva enligt ovan än Virtanens försök att sluta röka.

torsdag, augusti 24, 2006

Bubbla eller framtidstro, kalla det vad du vill

En kollega på jobbet påminde mig idag om när något av de stora internationella magasinen i slutet av 90-talet hade Sergelstorg på förstasidan och utropade att Stockholm var internettornadons epicentrum. Helt galet stort kom jag ihåg att vi tyckte det var. Allt handlade om att "labla" saker rätt och sedan var halva slaget vunnet. En bra metafor och du hade en miljon. En kub och du hade några miljarder. En kompis kämpade hårt och länge för att Kungsgatan i Sthlm skulle bli kallade "mobile alley", för att stödja tesen att hans bolag väl tilltagna lokaler där var helt rätt.

Nu är Stockholm på väg att titta upp ur den där brunnen vi visst gick ner oss i för 6 år sedan. Och nu är vi heta som Åtvidabergs FF. Jag tänker inte närmast på att Johan Staels iqube fått in en massa miljoner utan snarare att Stockholm har börjat lyftas fram som en stad där det finns talang, förmåga och framtidstro.

Det första tecknet såg jag i en artikel i Business Week:
"Pushing For Growth: How Cities Succeed Stockholm, Orlando, and Singapore all sized up their assets, decided where they wanted to go, and figured out the best way to get there"

Det andra kom från Richard Florida som konstaterar att "If you're not in a creative city, says the George Mason University professor of public policy, you won't attract top talent" och sedan konkluderar att "The U.S. came in fourth -- behind Sweden, Japan, and Finland -- as a "global talent magnet". Värt att läsa och bli lite peppad!

När jag Googlar vem som noterat denna artikel så kommer ju förstås Herr Schultz upp. Och jag inser att jag är sen på bollen när Dagens PS i februari publicerade en intervju med Richard Florida. Såklart. Om det var någon som slickat i sig denna artikel förutom mig själv så klart att det skulle vara Pontus eller möjligen Johan SvH.

PS. Men fasen Pontus. Det DR utskicket för VA jag fick idag där du sitter och smilar på omslaget, var det du eller din reklambyrå som tappade det? DS.

söndag, augusti 20, 2006

Direktörer är fegare än jag trodde - transferfönstret dock fortfarande öppet

I Februari funderade jag på när överflytten skulle börja ta fart avseende högavlönade direktörer som hoppar från traditionella bolag och industrier till mer internetifierade bolag. Sanning och säga har jag inte scannat varenda "övergång" som skett men inte har vi sett någon Zlatan-kalibrig övergång ännu i alla fall.

En smygare som dök upp i förra veckan var att Glife rekryterade Mindshares förre VD Niclas Fröberg. Rekryteringen sker på klassiskt manér samtidigt som man pratar om att riskkapital skall tas in som skall lyfta Glife ut i världen. Kul, men jag skulle inte investera.

En betydligt större nyhet senaste veckan var Jan Wifstrands avhopp från DN. JW säger inte vart han är på väg, kanske vet han inte ens själv, men mitt tips är att han kommer åtminstone delvis hamna i något internetinspirerat projekt eller bolag. Inte för att han gjort speciellt mycket av DNs internetsatsning senaste åren men kanske just därför: frustration över att se en affär förlora så många slag utan att egentligen kunna göra något åt det. Nu tror jag JW vill ha lite posititivt momentum in i sin vardag.

lördag, augusti 12, 2006

Threepeat

Jag spenderade sommaren 1992 i Chicago där jag förutom att njuta i fulla drag av livet också sommarjobbade på CBOE. Precis när jag anlände den sommaren var Chicago Bulls på väg att med Michael Jordans hjälp vinna vad som blev kallat "Threepreat" (vilket gjorde den som myntade uttrycket smått förmögen). Jag köpte T-shirten men var ju inte direkt delaktig i annat än firande.

Nu har jag med Match-teamet i Norden gjort en egen Threepeat. I den senaste kvartalsrapporten från IAC presenterads "IAC personals" (dvs primärt Match.com) med följande kortfattade text:

"Personals revenue growth benefited from a 15% increase in worldwide paid subscribers and higher pricing. International paid subscribers grew by 16% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and the United Kingdom. Profit margins expanded due to lower domestic marketing spending as a percentage of revenue relative to the prior year period partially offset by increased operating costs related to Chemistry.com, which launched nationally during the first quarter. "

Threepeat? Jo, det var tredje kvartalsrapporten i rad från IAC som vår verksamhet i Norden presenterades som en av framgångsfaktorerna bakom IAC Personals kraftiga tillväxt globalt. Lite coolt är det. För fler ursäkter för skryt, se här.

onsdag, augusti 09, 2006

Att blogga på 10 000 meters höjd

Tekniksprång fascinerar alltid mig. Som när jag satt på Sprays kontor på Riddargatan 1997 och sökte på Altavista för första gången efter tips av Michael Daun. Maxtestade genom att söka på en lokalt känd sten som finns vårt sommarställe i Östergötland. Trodde inte mina ögon när jag fick ett svar tillbaka. Första gången när jag hittade alla låtar jag kunde önska i Napster var också stort. Likaså Internetworld i NY 2000 när jag sprang på Googlarna första gången, varefter jag stolt har burit min Google T-shirt vid högtidliga tillfällen.

De senaste 8 timmarna har jag haft en ny dylik upplevelse, dock av lite annan karaktär. Nu är det inte något nytt som jag inte kände till, nu är det olika tekniker som samlats och gjort något för mig nytt möjligt. På väg med Lufthansa från Frankfurt till huvudkontoret i Dallas har jag för det facila priset av $29,95 köpt ett WLAN abonnemang. Att det finns WLAN på flyg är ju inte längre kärnfysik, men för mig är det första tillfället då jag kunnat utnyttja detta fullt ut. Att kunna arbeta mot hemmakontoret under hela arbetsdagen är grymt. Att kunna följa Thörnblad och Holm via Bladet är kul. Att Lufthansa ger access till ett antal TV-kanaler via datorn är också snyggt.

Men när jag plockar upp min portabla webcam, kopplar i den och sedan har videokonferens av hygglig kvalitet med min gode vän Niklas i ett soligt Halmstad. Ja då plötsligt kommer saker och ting tillsammans på ett galet bra sätt.

Och det slår mig att det finns så mycket vi gör på olika sätt på grund av begränsningar och historiska mönster. Så mycket som känns omöjligt - som att kunna ringa hem utan att ruinera sig från ett flygplan - utan att det egentligen är så långt borta.

Och det som kittlar extra mycket är att jag börjar förstå att det som vi upplevt med Internetutvecklingen tills idag är ett litet krafs på ytan. Och hur oerhört mycket nya, spännande saker som kommer att ske när tekniker flätas samma och vi släpper mönster och barriärer. Samtidigt skrämmer det mig att jag inte längre är den person som ser vad som kommer. Jag är en del av den gamla generationen som tycker att en blogg är lite coolt.

Jag är som den där föräldern i mellanstadiet som var med på vår "hippa" och som envisades med att hon kunde visst dansa disco. Hon förstod inte heller.

Johan - uppe i luften mitt över kontinentala USA

PS. Dessutom finns det ström via en VANLIG kontakt, så min nyinköpta specialadapter för 100 Euro var helt meningslös. Men strunt i det, det är så härligt när någon har tänkt och gjort saker och ting så som man vill ha det. DS.

måndag, maj 22, 2006

Rocky, vill du ha ett gratiskonto på Match.com?


De senaste snart tre åren har jag ätit och sovit för Match.com. Även om det - som min fru skulle säga - inte är helt ovanligt att jag går upp i det jag håller på med så har små bekräftande pusselbitar trillat på plats efter hand. Att bli störst i antalet användare, att bli Sveriges snabbast växande tjänst och ha etablerat sig som det mest välkända varumärket inom vår kategori har varit kul.

Men det var inget mot igår när "Rocky", den tecknade serien i DN, behandlade Match.com och nätdejting.

Nu finns vi.

tisdag, maj 02, 2006

Eget beröm luktar illa

Jag har en tendens att använda ordet wow lite väl mycket. Men idag är det en wow dag.

I dagens IAC rapport så fanns att läsa:

"International paid subscribers grew by 20% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and Spain."

Mycket stolt kan jag konstatera att detta var andra kvartalsrapporten i rad som framgångarna för Match.com i Skandinavien (eller egentligen Norden om man skall vara korrekt) omnämns. Lite kul i en organisation med 30,000 anställda och med en omsättning på ca 50 miljarder kronor (årstakt Q1 2006).

Sniff sniff? Jo, det luktar. Illa. Men jag tycker mig kunna skönja en liten nyans av bubblor också?

torsdag, april 27, 2006

Berkowitz ny chef för MSN

Efter att ha fått kommentarer om att jag bara bloggar lite väl mycket med min arbetsgivare på en piedestal så skall jag slå er med häpnad och notera en negativ nyhet kring IAC:

Steve Berkowitz, mannen som sedan IACs förvärv av Ask Jeeves på ett skickligt sätt styrt om en gammal trött buttler till nya hyllande Ask.com har flytt(at) till förmån för nya jaktmarker. Steve Berkowitz skall nu bli Bills man som skall leda MSN och Microsofts relaterade satsningar. Läs mer bla här.

Efter att ha träffat herr Berkowitz bara för några veckor sedan och hört honom berätta om omstöpningen av Ask skall det bli spännande att se vart MSN är på väg. Men vi kan väl lugnt gissa att det blir mer sökfokus och mindre nya djupa media investeringar.

Värt att notera är också att Berkowitz innan resan med Ask.com bl.a. jobbade för IDG och var den som gjorde den briljanta paketeringen av "for Dummies" böckerna, ett osannolikt snillerikt sätt att skapa en global serie böcker utan egentlig sammankoppling mer än egentligen namnet.

Kan man lyckas med det, kan man säkert också göra MSN till ett starkt globalt varumärke.

PS. I och för sig har jag ingen som helst ambition om att vara neutral, och jag är inte direkt känd för att inte "rally behind the president" för det som är min passion, så detta inlägg skall mer ses som ett olycksfall i arbetet DS.

lördag, april 01, 2006

Den stora frågan är löst

Nu har äntligen den verkliga kraften i webben släppts lös:

http://sp.ask.com/en/docs/about/rhymerank.shtml

"Ask.com announced today the introduction of RhymeRank, an innovative search technology capable of producing related search results that rhyme with a searcher's original query. The new product is located on the right-hand side of the Ask search results page, under the heading, 'Rhyme Your Search.' "

fredag, mars 31, 2006

Google [inte lika med] monopol

Idag verkar det vara en allmän sanning att Google är ett monopol som skall för evigt bestå. Det är klart det inte kommer vara så. Google är ett fantastiskt företag på många sätt och en föregångare i att kapitalisera på internets självklara plats i våra liv. Men, som jag noterat tidigare här, Altavista var också fantastikt under sin glans era.

Nu tror jag att jag sett en del av vad som kommer att göra att fler inser att sök inte lika med Google. Att Walt Mossberg har skrivit nedan i WSJ stärker mig i denna tro än mer. Innan ni läser detta: Ja, jag blev insåld på detta av Steve Berkowitz på IAC-konferensen förra veckan och är inte överhuvudtagt objektiv.

"Ask.Com's New Look Scores Big Points Against Search Rivals
The Wall Street Journal - 3/30/06
In college basketball this month, we've all been reminded that the superiority of champions can't be taken for granted. During the NCAA tournament, George Mason University, an obscure team from the suburbs of Washington, D.C., has defeated both the reigning champion, North Carolina, and the team many assumed would win it all this year, Connecticut.
That's also true in high tech. Every so often, an underestimated contender rises up to compete with a champion play for play, or even to beat the champ. Something like that is happening in the search business.
Ask Jeeves, a largely failed search service, has been overhauled and renamed Ask.com. I've been testing the new Ask.com against the search champ, Google. I've found that in terms of relevant results and ease of use, Ask holds its own with Google, and even beats the champ on some searches. It has some very nice features Google lacks, including previews of the sites it finds, an easy way to narrow or broaden your search results, and frequent top-of-the-screen answers that lead you directly to core information.
Ask.com is starting from a low ranking. According to a recent study, Ask has only about 6% of the search market, compared with 41% for Google and 29% for Yahoo. Yet, Ask.com is improving fast, and is capable of playing above its ranking.
In its old incarnation, Ask Jeeves, I never could recommend the service. It was cluttered with ads that were too easily confused with real search results and that made the real results hard to find. And it was based on a questionable promise -- that it could answer queries stated as English-language questions. While it did that in some cases, it failed in many others.
This year, the name has been changed and the logo, a cartoon butler named Jeeves, has been axed. The whole question-answering approach is now de-emphasized.
But the overhaul has been far more than just marketing. Ads have been cut back to just three at the top and three at the bottom of each page, and they run on a colored background so you know they're not real search results. Instead of running ads down the right side of the page, as Google does, Ask uses that space to help the user refine search results.
In general, Ask's search-results pages are richer and better organized than typical Google results, and they give greater priority to content over ads.
Here's an example. I searched for Ted Williams, the Red Sox outfielder who was the greatest hitter of all time. In Google, I got a plain results page topped by a link to the official site on Williams, with a few ads down the right side for Williams-related items.
In Ask.com, the top of the page, above the ads, featured a Smart Answer box that included a picture of Ted, an excerpt from a biography, direct links to his official site, an encyclopedia article and other images of him.
Down the side, where Google ran ads, Ask.com had links to many related topics that could narrow or broaden my search, a feature called Zoom. These suggested topics included the Red Sox, Fenway Park and even Cryonics, a controversial technique for freezing the dead that was used on Williams after he passed away. There were also entries for Ted's rivals, like Joe DiMaggio and Mickey Mantle.
Google and Yahoo have features similar to Ask's Smart Answer, but Ask uses it much more often and with better effect.Other search engines have tried things similar to Ask's Zoom, but I found Ask's implementation to be better than any other I've tested.
In the search results on my Ted Williams query, Ask listed links that were at least as relevant as Google's. Unlike Google, Ask allowed me to preview most of the links without leaving the search-results page. To use this feature, called Binoculars, I just moused over a small icon of binoculars in each result and a miniature image of the page popped up.
I did many other searches, with roughly similar results. Google usually did a good job, but Ask usually did just as well, and its added features made the results more valuable. In a search for a particular digital camera, Ask's page was topped by a picture of the camera, with links to reviews and price comparisons. Google's page was topped by ads, followed by links to specific shopping sites.
In a search on the word Providence, Google offered a map link at the top, then a link to Providence College. Ask featured a Smart Answer box with the start of an encyclopedia article on the Rhode Island capital, and a drop-down list of links to other cities named Providence and to the TV show of that name.
Ask also allows you to save any entry in its search results to a special page called MyStuff. You can also save pictures, and even upload your browser bookmarks, then organize everything into folders.
Google is still great, and I'm not suggesting everyone abandon it. But Ask.com is well worth a try if you want to benefit from some features that go beyond Google. Like the George Mason basketball team, it just may surprise you."

lördag, mars 25, 2006

Kraften i att aggregera (officiell) information

Jag tycker i princip att radioshower är ganska ointressant. För klyschigt, för förväntat, för mycket prutt TV. Men prg chef Sven Hallberg och Äntligen morgon gänget gör faktiskt något riktigt bra.

I veckan diskuterades en intressant site: http://www.familywatchdog.us.

På siten kan föräldrar få en karta över var dömda sexbrottsligar bor, vad de heter och hur de ser ut. För en integritetssträvare fruktansvärt, men för mig som förälder: give it to me.

Tror inte vi ens kan föreställa oss vad aggregerad officiell information kommer att kunna skapa för tjänster. Spännande.

söndag, mars 05, 2006

Check point 2006

Skall till USA nästa vecka på koncernkonferens inom IAC. Storchefen Diller har bjudit in till den årliga tillställningen och jag är spänd på vad som är på agendan. Till konferensen kommer ledande IAC personer från jordens alla hörn och koncernbolag och även ett antal spjutspetsföreläsare.

Skall bli sjukt kul.

Inte minst för att få en avstämningspunkt kring vad som händer i olika delar av internetindustrin och världen.

Själv vill jag förstås berätta historien om hur internet tagit ett grepp om Norden och de erfarenheter vi ser här, som jag tror är ganska unika även i ett större perspektiv.

Skulle vara kul att höra från er som läser det här:

1) Vad ni skulle vilja ställa för frågor till en samling av internetdirektörer från planetens alla hörn?
2) Vad skulle ni berätta för denna grupp av personer för att få dem att förstå att Norden är en intressant marknad?

Kommentera nedan eller maila mig gärna på johans@siwers.com.

Obligatorisk läsning: "The Search" av John Battelle

För den som följt internetutvecklingen senaste 10 åren är John Battelle säkert ett bekant namn.

När man läser hans bok "The Search" får man en mängd påminnelser om vad som hänt de senaste åren:

* Just det ja, det var Bill Gross som lanserade idén om att lansera betald sökordannonseringen
* Google hade ingen egentlig affärsmodell fram till 2001, då man kopierade Overtures affärsmodell (som de året tidigare hade skrattat år)
* Overture, eller kanske även bekant som goto.com
* Vem var det som satte Googles devis "Don't be Evil?"
* Pagerank? Jaha, Page som i Larry Page! Det hade jag aldrig fattat

Läs. Nu.

onsdag, februari 08, 2006

Vadå The InterActive Corporation?

Som tokpart i målet måste jag ändock notera att att CNN kör en intressant artikel om IAC (som äger Match.com). I synnerhet i Norden är IAC ganska okänt, även om varumärken som Ask Jeeves, Ticnet och Match.com är mer kända. Läsvärt om man vill veta varför jag drar på mungiporna.

söndag, februari 05, 2006

Vad har Napster med Milosevic att göra?

Efter en diskussion med Pontus Schultz hösten 2000 bad han mig att skriva en krönika på temat Napster och Folket vs Milosevic och Skivbolagen för tidningen Vision. Hittade manuset häromdagen och tänkte det vore kul att återpublicera dessa tankar, dels som en symbol för var världen stod just då, men också för att man alldeles för sällan värderar sina egna analyser eller tankar i efterhand. Så här skrev jag i alla fall då:

"Napster dödar dinosaurier – oavsett om man förlorar i rätten

Skivbolagsjättarna darrar. Musikfantaster jorden runt har med en lavinartad hastighet tagit till sig Napster – den Internettjänst där man kan få tillgång till den musik alla andra Napstermedlemmar har på sina hårddiskar. All världens musik kan nu utan kostnad nås via Internet.

Skivbolagen lade redan tidigare mycket stora resurser på att utveckla kopieringsskydd och olika typer av kryptering. Motivet har varit att man vill värna upphovsrätten och att artister får sin rättmätiga ersättning. Napster som företeelse har betraktats som det kanske största hotet hittills och motarbetas därför med samma argument.

Många anser därför att den rättegång som nu pågår mot Napster kommer att ha en avgörande betydelse för framtidens musikbransch.

Rättegången är förvisso intressant, men oavsett utfall kan den bara marginellt påverka hastigheten i den förändringsprocess som kommer leda till att musik blir gratis. Ett antal faktorer samverkar i denna utveckling:

1. Digitaliseringen av information gör det möjligt att kopiera musik med minimal arbetsinsats och utan kvalitetsförsämringar.
2. Globala nätverk sammansluter allt mer kraftfulla multimedia-utrustade datorer och möjliggör överföring av den digitaliserade informationen.
3. Konsumentanarki – eller skall vi kalla det demokrati? – gör att existerande strukturer ifrågasätts och utmanas.

Resultatet är att världens musikälskare förra månaden med hjälp av Napster laddade ner
1 400 000 000 musikstycken. Gratis. Stängs Napster, så tar någon annan tjänst över ledartröjan. Skapas det ett nytt kopieringskydd, så knäcks det någonstans i världen inom kort tid. Och den kunskapen finns sedan omedelbart globalt tillgänglig via Internet.

Den stora frågan blir då hur skall skivbolagen och artister kunna tjäna pengar om musik blir gratis? Svaret är att det handlar om hur skivbolag och artister definierar vad de säljer.

Tror de att de säljer en produkt, så är receptet kopieringsskydd för att kunna fortsätta skapa format där de kan försöka övertyga konsumenten om att köpa musik i form av exempelvis en singel, LP, CD eller MD (och helst en kopia i varje format).

Tror skivbolagen att det är en tjänst eller idé de säljer, så är angreppssättet ett helt annat. Då inser de att vad gäller idéer så är berömmelse nyckeln till framgång. Och de inser också att hinder för att distribuera en idé eller låt minskar möjligheten att skapa berömmelse och motverkar skivbolagets och artistens intressen.

Att se musik som en tjänst, leder till att musikindustrin kommer ifrågasätta både sin nuvarande intäktsmodell och sin marknadsföring. Istället för att fokusera på sälja en massduplicerad version av en inspelning, skulle musik och artisteri kunna komma att säljas som en tjänst, tex. i form av tv-inspelningar, som prenumerationer på löpande information och låtmaterial eller som konserter. Att en låt via Napster sprids över hela världen med expressfart kommer då inte ses som ett upphovsrättsligt problem, utan som en fantastisk marknadsföringsmöjlighet.

Andra branscher har sett motsvarande radikala förändringar på grund av Internetutvecklingen. När mäklarfirman Charles Schwab för ett par år sedan beslutade sig för att acceptera den nya dramatiskt förändrade prisbilden som aktiehandel via Internet krävde, riskerade företaget att inom nio månader vara i konkurs – om inte prisreduktionen kompenserades av volym-ökningen. Schwab står idag starkare än någonsin.

Vinnarna vid paradigmskiften är sällan den etablerade marknadsledaren som defensivt försöker försvara sin affärsmodell, gärna med lagens hjälp. Detta gäller också i musikindustrin.

Napster har varit katalysatorn för en utveckling där makten inom musikindustrin har förflyttats från skivbolagen till världens musikälskande konsumenter. För mig och många andra konsumenter har denna tillgång till ett globalt arkiv med all världens musik givit anledning till en oerhörd glädje.

Det är dock inte nödvändigtvis så att dagens skivbolag kommer att försvinna på grund av denna utveckling. Vi vet ju att med kassettbanden så dog inte skivan och trots kabelkanaler i överflöd har marknaden för uthyrning av videofilm fortsatt öka.

Däremot kommer de skivbolag som fokuserar på sitt traditionellt starka distributionsnätverk, betydande marknadsresurser och legala processer för att skydda spridandet av musik via Internet, inte att höra till vinnarna. Att driva legala processer där man har mer än 80 procent av befolkningen mot sig är sällan fruktsamt.

Det är lockande att göra jämförelsen med en regim för en stat, där regimen har två handlingsalternativ efter det att världen förändrats och folket bestämt sig för att de vill se förnyelse. Den ena vägen är lösa upp parlamentet, kalla in specialtrupperna och låsa in sig i presidentpalatset. Den andra vägen är att öppna dörrarna och försöka positionera sig som en positiv drivande kraft i den förändring som är oundviklig. Skivbolagen och Milosovic mot Napster och folket?

För artisten förändras också verkligheten, både positivt och negativt. Å ena sidan skapas en möjlighet att på ett friktionsfritt sätt distribuera musik till både en lokal och global publik. Å andra sidan riskerar musikindustrin att gå samma väg som TV och tidningsmediet där det är förmåga att skapa uppmärksamhet som betalar sig – hellre Metro än Svenska Dagbladet, hellre Jerry Springer än Mosaik.

Om det är önskvärt att musik blir gratis, att musikindustrin omstruktureras eller att skivbolagen kommer att driva fram artisteri som blir än mer av en ”freak show”, det kan jag ha mina egna åsikter om. Det verkligt intressanta i sammanhanget är dock det faktum som denna utveckling satt fingret på: det är fullständigt nödvändigt att vi omvärderar och omdefinierar vår inställning till upphovsrätten avseende all typ av digitaliserbar information, vare sig det rör sig om musik, böcker eller film.

Johan Siwers, November 2000

onsdag, februari 01, 2006

När direktörerna både byter spår och vagn

[Interaktiv Tid 4/4 1997]

"Per Bystedt, MTGs vice VD och chef för TV-verksamheten, har avgått från sin post. Han efterträds av H C Ejemyr. (Interaktiv Tid)"

Detta var en stor nyhet när det hände 1997. En av den unga mediegenerationens mest framgångsrika personer tog klivet från det trygga och symboliskt tunga Kinnevik. Till det som senare visade sig bli Spray/Tetre/Razorfish/Lycos, ja vad nu skapelsen skall kallas. Från att ha varit en hobbyverksamhet och ungdomsgård började de seriösa direktörerna förflytta sig in i de nya internetbolagen, så som Spray. Wow, det här var snart nio (9) år sedan.

Jag skall från och med nu för nöjes skull börja notera och räkna antalet mer uppseendeväckande karriärmässiga spårbyten av denna typ som kommer dyka upp. Det dröjer ju ett tag innan de vågar ta steget men det känns som om det nu hypats tillräckligt mycket för att det skall vara legitimt att ta steget.

Första gänget gissar jag blir de som även försökte sig på en vända under slutet av 90-talet, men som sedan gjorde reträtt till någon stabil tidigare arbetsgivare eller annan kassaflödespositiv miljö. Som kunde betala en lön som gav bibehållen livskvalitet.

Men jag blir inte förvånad om vi denna gång också ser några riktiga högoddsare byta fil då det nu faktiskt ser att den miljö där de verkar idag, som en konsekvens av den accelererande internetutvecklingen, kommer förändras radikalt under den närmaste 5-årsperioden. Vilket gör att riskpremien för att locka över en verkligt senior direktör till "andra sidan" kommer att te sig låg i ett antal nischer och branscher. Teleoperatörer, TV-bolag, radio eller mer traditionella print mediabolag, där kommer vi nog få se lite rockader som vi kommer att få anledning att återkomma till.

lördag, januari 28, 2006

Stael von Holstein index

Stael von Holstein index är måttet på hur untouchable Johan Stael von Holstein känner sig vid olika tidpunkter. I veckan nådde SvH-index höjder som vi inte sett på många år.

Missa inte denna DI-tv intervju!

Favoritcitat att hålla utkik efter är "Hur skall jag kunna veta det!?", "De som förlorade var bara utlänningar", "Ta det igen, jag orkade knappt lyssna", "Lilla gumman..." och "Jag vill inte svara på denna typ av frågor, det är patetiskt".

Johan säger inget han inte sagt tidigare men nu med ett eftertryck som 30 Skype miljarder, några BB miljarder och ett par hundra Blocket miljoner kan ge.

Och säga vad man vill men Johan jag gillar dig. Och det du säger är viktigt.

Vem är du som läser det här?

Har inte hunnit blogga så mycket i år. Eller inte alls om man skall vara ärlig. Lite trist, men alternativet i form av ett accelerande arbetsliv och Wilhelm snart 2 år gör valet lätt.

När jag nu i alla fall kom tillbaka hit tänkte jag att jag skulle titta på vem ni är som har orken och intresset att komma hit.

Noterar med glädje att www.it-gymnasiet.se seglat upp som en av de domäner som flitigast kommer på besök. Kul. Eller har någon lärare valt mig som varnande exempel? Maila gärna och berätta (johan@siwers.com). Även www.melitacable.com har under längre tid varit högt uppe i rankingen. Förstod först inte alls vad detta kunde vara. Förrän jag kolla på varifrån i världen den noden låg och noterade att det var på Malta. Är det månde några av spelbolagen där nere som roas av mina små anekdoter? www.elisa.fi är också en flitig domän - Finland? Är det du Nicklas som har många vänner? Annars är ni klart många svenskar och Stockholmare, med överrepresentation i Sollentuna.

Keep coming, jag tror att det blir en del historier här under våren.

tisdag, december 27, 2005

Jan Hugo-strategin för Webben

Vad fungerar på webben och var bör man spendera sin vakna timmar med? Den enklaste och en av de bättre är fortfarande Jan Hugo-strategin, dvs kika på USA och kopiera.

Nielsen släppte häromdagen en intressant rapport, där man bl.a. listar de snabbast växande siterna senaste 12 månaderna i USA. Etta på denna lista var:

1. Photobucket
2. Myspace
3. Facebook
4. Memegen.net
5. Slate

Jag har inte kommit längre än att jag registrerat mig på Photobucket, verkar var en ganska trevlig rakt-på-sak fototjänst. Så där enkel och bra som man vill att den skall vara och som gör att portalernas motsvarighet trots sin räckvidd har svårt att konkurrera. Så de köper upp dem, entreprenörerna får en lock up, och gör sedan något nytt - eller samma sak - igen.

Noterar på en annan lista över största "properties" att IAC, huvudägare till bolaget jag jobbar för, nu gått om Amazon och är nummer 6 efter Microsoft, Yahoo, Time Warner, Google och Ebay. Prognos: Förbi Ebay inom 6 månader.

tisdag, december 20, 2005

Förhastad slutsats från maggropen

Jag brukar inte surfa runt, det blir liksom inte tid över. I synnerhet internationella siter missar jag. Om nu inte Henrik Torstensson tipsar om något extra intressant på sin blogg. (Tack Henrik förresten för att du lägger all tid och energi på din blogg, vi är många som bara skulle verka hälften så smarta utan den).

Idag insåg jag vad jag missar. Jag sprang av en slump förbi cnn.com och wow, för den Internetintresserade är specialen om Internethistorien alldeles lysande.

Klicka i synnerhet på "Timeline: Internet History". Plötsligt inser jag vad man kan göra med webbpublicering om man har en tillräckligt stor marknad som kan vara med och finansiera. Och om det inte skapas något liknande för en lokal marknad som Sverige - detta är i alla fall inte den typiska Aftonbladet.se artikeln - talar det då i det lilla i riktning mot en allt snabbare konsolidering av mediebolag i ett internationellt perspektiv?