En riktiga pärla i minnessamligen

Det är inte bara Bamses farmor som vårstädar utan så också just nu undertecknad. Att städa har två trevliga sidor: 1) det blir rent 2) man hittar oväntade saker när man vänder på stenarna.

Idag hittade jag nedan. En plastficka med en artikel och med en gammal 1,44 MB diskett. Diskett, kommer ni ihåg? Sådant man hade drösvis med på 90-talet.

Artikeln handlar om Taco Bell och ett antal namn passerar i minnet: Jonas Svensson, Johan Ihrfeldt, Urban Pettersson, Kalle Bengtsson... . Varför då? Jo någon gång 1994 var vi några stycken som höll på att titta på att starta Taco Bell i Sverige. Situationen var att jag och Ihrfeldt hade skrivit/skrev uppsats ihop, och dessutom opponerade vi på Jonas S och Michael Dauns uppsats (om digital TV), och av någon anledning blev vi inbjudna att vara med i Taco Bell projektet. Jag var grymt imponerad av den Excel modell som Jonas (tror jag främst att det var) hade byggt och som på ett snyggt akademiskt sätt kombinerade marginalintäkten på isbergssalladen i en Taco och utifrån detta skapade en resultaträkning för 5 år. Wow. Om jag bara kunde hitta ett sätt att ta fram filen från disketten på bilden, jag är ganska säker på att den ligger där och glimmar!

Vad hände med Taco Bell? Jo Kalle Bengtsson försvann tidigt och började på McKinsey, Urban till Procter & Gamble (senare Everyday), Johan till Internaktiv Television (där Johan Stael von Holstein var VD) och Jonas (och halva avgångsklassen från Handels) till Everyday. Och jag själv hamnade i Pelle Törnbergs våld på Kinnevik. Och Taco Bell Sverige hamnade i min plastficka.

Någon tid senare återsamlades dock gruppen och Taco skal, Hot sauce och Guacamole blev HTML taggar och Java script när Spray Interactive Media blev till. Och det känns passande att säga: och resten är historia :-) !

Mental hyperlänk till recenssionens år 2000

Hösten 2000 var jag i New York på Internet World konferensen. Där i NY hände två saker mig:

1. Det var första gången jag blev frälst av Google och
   
   
2. Jag förstod på allvar att det var en ordentlig lågkonjunktur i antågande när VDarna för ett gäng av de då mest prominenta onlinebolagen i en paneldebatt, mer eller mindre oprovocerat, hamnade i en bragging contest över hur mycket cash de hade på banken.
   

Denna mentala hyperlänk dök upp när jag idag läste uttalandet: Schmidt: Google 'well-positioned' for a recession. Det är i och för sig inte orimligt att Schmidt får frågan efter senaste dagarnas turbulens på världens finansiella marknader, men bara det faktum att Schmidt tar ordet recession i sin mun pushar oss ett par steg närmare densamma.

Artikeln påminner också om en intressant vinkel på Google-Myspace:

"Google has a $900 million, three-year deal to sell advertising to News Corp.'s MySpace.com customers under which it must pay MySpace whether or not it makes money selling ads on the site."

Inte för att jag tror att detta innebär någon egentlig risk i nuläget, men det skall bli intressant att se hur olika (online och media) bolag inom närmaste 6-12-18 månaderna kommer att rapportera om olika högkonjunkturbett som gått fel väg. En affär som görs i en konstant uppåtgående marknad kan te sig utan risk, men vändas till något helt annat i uppförsbacke och motvind.

Mest beundrade företagen i USA 2008, enligt Fortune

För snart ett år sedan bloggade jag om Fortunes lista över de mest beundrade företagen i USA 2007. Det hela var väl då mest ett fördolt sätt att framhäva min arbetsgivare IAC som då hade blivit rankad etta inom kategorin Internethandel & tjänster.

Nu har 2008 år lista kommit ut och det är också i år kul läsning för vår koncern. Så här ser listan ut inom vår kategori:

1. IAC
2. Google
3. Expedia
4. Amazon
5. E-bay
6. Yahoo
7. Liberty Media
8. Sabre Holdings

Extra kul eftersom Fortunes lista bygger på en enkät till ett brett urval av personer inom ett stort antal amerikanska företag. Som Fortune själva uttrycker det: "There is no higher praise than the respect of one's colleagues and competitors"

Go Barry.

Guldäggjuryn och min far har samma smak

Jag får väl erkänna: antalet guldägg är inte ett utvärderingskriterium när jag har kvartsamtal med storchefen. Jag driver dagligen en tråkigt mätbar och mer direktresponsrelaterad låda där framgången ofta ligger i att förbättra en landningssidas konverteringsgrad med någon procent här eller där. Det brukar sällan belönas annat än på sista linjen.

Dröm därför om min förvåning när jag idag fick reda på att vi blivit nominerade till den 47 upplagan av Guldägget.

Inte för att jag är ointresserad av Guldägget, jag älskar all former av tävlingar. Men alla tävlingar har sina mål, syften och kriterier för att vinna. Vi har tidigare nominerats till olika priser tex Spinn och SIME men vi är i ärlighetens namn inte i normalfallet vare sig så duktiga eller så fokuserade på de kriterier som är drivande i just Guldägget.

Dock, under förra året så pushade Storåkers oss att göra något lite annorlunda för att vara oss. Vi var något tveksamma, lite småskraja att testa ett nytt media, men nyfikna.

Någon tid senare ringde min far och var på ett strålande humör.

Pappa: "Wow, vilken briljant annons ni hade i Svenskan idag"

Jag: "Va? Annons...? Briljant...? SvD...? Ja...!... just det, tack vad kul!"

Min pappa har aldrig kommenterat den TV-reklam vi har pumpat, han har aldrig sett en online annons, han lyssnar inte på kommersiell radio. Men nu lät det: "Annonsen var verkligen begåvad, vad duktig du är!".

Med viss kvarstående oro för att det är svårt att mäta klickfrekvens på en printannons lämnade episoden mig med en bra maggropskänsla. Och med funderingen kring hur många det är där ute, som min far, som tar med sig vårt budskap även utan att de klickar eller registrerar sig i samma session. Detta är nog nyttigt för en marknadskommunikativ räknesticka som jag och fundera på ibland.

Tackar tackar Guldäggsjuryn, vad roligt att ni bjöd i oss som en lite udda bransch och företeelse till reklamens finrum!

Skall en Kalle Anka kosta 4kr eller 27 kr?

Vi lever i en värld där många sliter sitt hår för att förstå vad man skall kunna ta betalt för. Inte minst i den värld jag jobbar närmast, online världen.

I takt med att onlineaktörer som Lunarstorm och Wall Street Journal går på gratisspåret och öppnar upp sina webbplatsen är det lätt att hamna i 2000-fällan: det går inte att ta betalt, allt skall vara gratis.

Idag, i en begagnatbutik för serietidningar med min son snart 4 år, blev jag påmind om till vilken stor del som ett pris är en fuktion av helt andra saker än vad det kan tyckas på ytan.

I mitt fall blev det ett inköp av en rejäl bunt Kalla Anka tidningar som gjorde det hela synligt för mig. Mina inköp var:

* Kalle Anka, Nr 1 1975. Dåpris 2:50 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 3 1976. Dåpris 2:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 31 1977. Dåpris 3:85 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 30 1978. Dåpris 3:85 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 1 1979. Dåpris 3:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 41 1980. Dåpris 4:45 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 1981. Dåpris 4:80 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 39 1982. Dåpris 5:75 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 18 1983. Dåpris 5:95 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 3 1984. Dåpris 6:25 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 50 1985. Dåpris 7:00 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 1986. Dåpris 7:30 kr, nu 4 kr

Nöjd som den köpte jag bunten, sonen var lika glad för dessa som för senaste numret.

Jag letade lite vidare och hittade då några ytterligare nummer jag tyckte var intressant prissatta.

* Kalle Anka, Nr 3 2008. Dåpris 25 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 8 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 9 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr
* Kalle Anka, Nr 10 2008. Dåpris 27 kr, nu 4 kr

Nummer 10 med utgivningsdatum 4e mars, dvs om två dagar.

Jag tror ändå att jag kommer att bli prenumerant på Kalle Anka för barnens skull. Och betala 27 kr per nummer, kanske med någon rabatt för att jag tar en helårsprenumeration. Trots att jag vet att jag kan gå till källaren i Gamla Stan och plocka upp begagnade nummer i drivor för nästan inga pengar.

Varför då? Jo jag vill att barnen skall få känna magin den dagen Kalle Anka dimper ner i brevlådan, jag vill ha en enkel rutin och slippa tänka på att åka över hela stan för att göra ett klipp, jag vill att det skall vara MIN orörda tidnig ingen snorig annan unges nerkladdade exemplar... och ett antal andra skäl som i sig inte är fullt rationella om jag vore Den Ständigt Optimerande Kunden.

Men det är jag inte. Och jag tror många är som jag. Nästa generation av framgångsrika internettjänster tror jag kommer lära sig ta betalt för allt det här fluffiga och onödiga från kunden. För varumärken. För paketering. För känslor. Och inte i syfte att lura kunden av pengar, utan för att vår köpprocess och upplevda nytta med en produkt eller tjänst är så mycket mer än vad det kan te sig på ytan.