Bikt, Bättring och Bot

Ibland får man tankställare i livet. Man möter en person som på ålderns höst insett att den har prioriterat fel mellan familj/fritid och arbete mer eller mindre hela sitt liv. Eller när någon som står en nära får en livshotande sjukdom och man tänker "att vara frisk är det enda som är viktigt". Eller som just nu, en person som står mig nära har under en längre tid arbetat sig till en läkar- och nära&kära-påtvingad förlängd semester.

Tankeställaren brukar dröjas sig kvar i minst ett par dagar innan vardagen infinner sig igen. Den här gång skall jag ta chansen att få på pränt hur jag i ljuset av min nuvarande situation vill säkerställa att jag själv kan fortsätta ha ett minst lika bra professionellt och privat liv som jag har idag.

Detta är min bikt och mina regler som jag hoppas skall vara levnadsregler som kan hjälpa mig att styra mitt eget liv och att göra rätt prioriteringar.

*1* Jag skall inte läsa jobbmejl eller Blackberry på helger eller innan jag är på jobbet. Undantag medges vid arbetstoppar men skall då ske på definierad tid och efter samordning med familjen

*2* Min arbetsdag börjar kl 10.00, efter det att jag ätit frukost med min son och lämnat honom på dagis. På grund av att jag arbetar mycket mot USA med 7 timmars tidsskillnad, jobbar jag via Blackberry mellan 18 (11) och 22 (15). Jag accepterar att det är svårt att hinna hem till familjens middag vi 17:30 men varje gång jag lyckas med det är det en bonus.

*3* Jag skall skaffa familjen en andrabil. Att lägga 50-60 minuter per kväll på att pendla är för mycket tid förlorad. En Mini tror jag.

*4* Jag skall inte ta på mig uppdrag som är kittlande men som är mer av välgörenhetskaraktär. Jag skall därför alltid sätta ett definierat pris på min tid för advisory board uppdrag/styrelseuppdrag eller andra projekt eller tidslukare som jag älskar, men som gnager sönder min kalender. Detta innebär förhoppningsvis att jag bara engagerar mig i sådant där min tid/insats verkligen uppskattas och dels att jag skapar ett första hinder för mig själv att bara säga ja utan att reflektera över konsekvenserna.

*5* Jag skall skaffa en privat bärbar dator. En dator som jag kan använda hemma utan att som just nu direkt hamna i arbetsmode när jag öppnar datorn. Jag vill kunna kika på golf.se, trilla in på aftonbladet.se eller rent utav blogga lite. Som privatpersonen Johan.

*6* Jag skall inte blanda ihop min professionella mejladress med min privata.

*7* Jag skall inte springa till bussen. Det kommer en till. Jag skall inte gasa för att hinna på gult ljus, vad sparar jag egentligen? Jag skall inte bli irriterad på personer som går eller kör långsamt. Jag ser inte deras situation uppifrån.

*8* Jag skall inte titta på TV. Jag skall däremot se ett TV program för att jag vill det, inte som någon form av passiv bakgrundsunderhållning.

*9* Jag skall alltid ha en god bok på nattduksbordet. En sådan där bok och en sådan där författare som gör att jag längtar efter varje sida och tillfälle då jag kan förflytta mig till en annan värld några minuter per dag. Jag har inte någon direkt sofistikerad litterär smak utan Cirkelns Mitt, Änglar och Demoner eller Da Vinci koden räcker mer än väl.

Eftersom grunden till alla framgångsrika projekt är ansvar, (rimliga) mål samt dead lines så är härmed jag Johan Siwers ansvarig för att leva enligt minst 7 av 9 punkter under perioden fram till den 1a oktober. Därefter skall 9-punktsprogrammet ses över och vid behov revideras.

Hoppas jag lyckas bättre att leva enligt ovan än Virtanens försök att sluta röka.

Bubbla eller framtidstro, kalla det vad du vill

En kollega på jobbet påminde mig idag om när något av de stora internationella magasinen i slutet av 90-talet hade Sergelstorg på förstasidan och utropade att Stockholm var internettornadons epicentrum. Helt galet stort kom jag ihåg att vi tyckte det var. Allt handlade om att "labla" saker rätt och sedan var halva slaget vunnet. En bra metafor och du hade en miljon. En kub och du hade några miljarder. En kompis kämpade hårt och länge för att Kungsgatan i Sthlm skulle bli kallade "mobile alley", för att stödja tesen att hans bolag väl tilltagna lokaler där var helt rätt.

Nu är Stockholm på väg att titta upp ur den där brunnen vi visst gick ner oss i för 6 år sedan. Och nu är vi heta som Åtvidabergs FF. Jag tänker inte närmast på att Johan Staels iqube fått in en massa miljoner utan snarare att Stockholm har börjat lyftas fram som en stad där det finns talang, förmåga och framtidstro.

Det första tecknet såg jag i en artikel i Business Week:
"Pushing For Growth: How Cities Succeed Stockholm, Orlando, and Singapore all sized up their assets, decided where they wanted to go, and figured out the best way to get there"

Det andra kom från Richard Florida som konstaterar att "If you're not in a creative city, says the George Mason University professor of public policy, you won't attract top talent" och sedan konkluderar att "The U.S. came in fourth -- behind Sweden, Japan, and Finland -- as a "global talent magnet". Värt att läsa och bli lite peppad!

När jag Googlar vem som noterat denna artikel så kommer ju förstås Herr Schultz upp. Och jag inser att jag är sen på bollen när Dagens PS i februari publicerade en intervju med Richard Florida. Såklart. Om det var någon som slickat i sig denna artikel förutom mig själv så klart att det skulle vara Pontus eller möjligen Johan SvH.

PS. Men fasen Pontus. Det DR utskicket för VA jag fick idag där du sitter och smilar på omslaget, var det du eller din reklambyrå som tappade det? DS.

Direktörer är fegare än jag trodde - transferfönstret dock fortfarande öppet

I Februari funderade jag på när överflytten skulle börja ta fart avseende högavlönade direktörer som hoppar från traditionella bolag och industrier till mer internetifierade bolag. Sanning och säga har jag inte scannat varenda "övergång" som skett men inte har vi sett någon Zlatan-kalibrig övergång ännu i alla fall.

En smygare som dök upp i förra veckan var att Glife rekryterade Mindshares förre VD Niclas Fröberg. Rekryteringen sker på klassiskt manér samtidigt som man pratar om att riskkapital skall tas in som skall lyfta Glife ut i världen. Kul, men jag skulle inte investera.

En betydligt större nyhet senaste veckan var Jan Wifstrands avhopp från DN. JW säger inte vart han är på väg, kanske vet han inte ens själv, men mitt tips är att han kommer åtminstone delvis hamna i något internetinspirerat projekt eller bolag. Inte för att han gjort speciellt mycket av DNs internetsatsning senaste åren men kanske just därför: frustration över att se en affär förlora så många slag utan att egentligen kunna göra något åt det. Nu tror jag JW vill ha lite posititivt momentum in i sin vardag.

Threepeat

Jag spenderade sommaren 1992 i Chicago där jag förutom att njuta i fulla drag av livet också sommarjobbade på CBOE. Precis när jag anlände den sommaren var Chicago Bulls på väg att med Michael Jordans hjälp vinna vad som blev kallat "Threepreat" (vilket gjorde den som myntade uttrycket smått förmögen). Jag köpte T-shirten men var ju inte direkt delaktig i annat än firande.

Nu har jag med Match-teamet i Norden gjort en egen Threepeat. I den senaste kvartalsrapporten från IAC presenterads "IAC personals" (dvs primärt Match.com) med följande kortfattade text:

"Personals revenue growth benefited from a 15% increase in worldwide paid subscribers and higher pricing. International paid subscribers grew by 16% due to continued expansion in several markets, most notably Scandinavia and the United Kingdom. Profit margins expanded due to lower domestic marketing spending as a percentage of revenue relative to the prior year period partially offset by increased operating costs related to Chemistry.com, which launched nationally during the first quarter. "

Threepeat? Jo, det var tredje kvartalsrapporten i rad från IAC som vår verksamhet i Norden presenterades som en av framgångsfaktorerna bakom IAC Personals kraftiga tillväxt globalt. Lite coolt är det. För fler ursäkter för skryt, se här.

Att blogga på 10 000 meters höjd

Tekniksprång fascinerar alltid mig. Som när jag satt på Sprays kontor på Riddargatan 1997 och sökte på Altavista för första gången efter tips av Michael Daun. Maxtestade genom att söka på en lokalt känd sten som finns vårt sommarställe i Östergötland. Trodde inte mina ögon när jag fick ett svar tillbaka. Första gången när jag hittade alla låtar jag kunde önska i Napster var också stort. Likaså Internetworld i NY 2000 när jag sprang på Googlarna första gången, varefter jag stolt har burit min Google T-shirt vid högtidliga tillfällen.

De senaste 8 timmarna har jag haft en ny dylik upplevelse, dock av lite annan karaktär. Nu är det inte något nytt som jag inte kände till, nu är det olika tekniker som samlats och gjort något för mig nytt möjligt. På väg med Lufthansa från Frankfurt till huvudkontoret i Dallas har jag för det facila priset av $29,95 köpt ett WLAN abonnemang. Att det finns WLAN på flyg är ju inte längre kärnfysik, men för mig är det första tillfället då jag kunnat utnyttja detta fullt ut. Att kunna arbeta mot hemmakontoret under hela arbetsdagen är grymt. Att kunna följa Thörnblad och Holm via Bladet är kul. Att Lufthansa ger access till ett antal TV-kanaler via datorn är också snyggt.

Men när jag plockar upp min portabla webcam, kopplar i den och sedan har videokonferens av hygglig kvalitet med min gode vän Niklas i ett soligt Halmstad. Ja då plötsligt kommer saker och ting tillsammans på ett galet bra sätt.

Och det slår mig att det finns så mycket vi gör på olika sätt på grund av begränsningar och historiska mönster. Så mycket som känns omöjligt - som att kunna ringa hem utan att ruinera sig från ett flygplan - utan att det egentligen är så långt borta.

Och det som kittlar extra mycket är att jag börjar förstå att det som vi upplevt med Internetutvecklingen tills idag är ett litet krafs på ytan. Och hur oerhört mycket nya, spännande saker som kommer att ske när tekniker flätas samma och vi släpper mönster och barriärer. Samtidigt skrämmer det mig att jag inte längre är den person som ser vad som kommer. Jag är en del av den gamla generationen som tycker att en blogg är lite coolt.

Jag är som den där föräldern i mellanstadiet som var med på vår "hippa" och som envisades med att hon kunde visst dansa disco. Hon förstod inte heller.

Johan - uppe i luften mitt över kontinentala USA

PS. Dessutom finns det ström via en VANLIG kontakt, så min nyinköpta specialadapter för 100 Euro var helt meningslös. Men strunt i det, det är så härligt när någon har tänkt och gjort saker och ting så som man vill ha det. DS.